Öarna i Karibien befolkades ursprungligen av folk som i omgångar kom från Sydamerika. Européerna kom till området 1498 och småningom anlades socker-, kaffe- och bomullsplantager på öarna. Slavar från Afrika tvingades att arbeta på plantagerna och hämtade senare kontraktsarbetare från främst Indien. I slutet av 1800-talet slog britterna ihop Trinidad och Tobago till en brittisk koloni. Då var ursprungsbefolkningen nästan helt utplånad. 1962 blev landet självständigt.
Trinidads och Tobagos historia
ANNONS
ANNONS
Trinidad och Tobago befolkades ursprungligen av arawaktalande folk och kariber. De första människorna tros ha kommit från Sydamerika för minst 7 000 år sedan. När européerna kom till Karibien beräknas det ha funnit minst 40 000 urinvånare på Trinidad.
Upptäcktsresande Christopher Columbus landsteg på Trinidad 1498 och ön blev därefter en spansk koloni i 300 år. Under denna tid förslavades ursprungsbefolkningen, en liten europeisk bosättning grundades och ett mindre antal afrikanska slavar importerades (läs om slavhandeln).
Så länge befolkningen bara uppgick till några tusen utgjorde ursprungsbefolkningen en majoritet. Men i slutet av 1700-talet växte antalet invånare mycket snabbt när människor från andra öar uppmuntrades att etablera socker-, kaffe- och bomullsplantager på Trinidad. Det var främst fransmän som kom och de förde med sig ett stort antal slavar. Den vita och den svarta befolkningen växte snabbt. 1797 erövrades Trinidad av britterna och 1802 överlämnade Spanien officiellt ön till Storbritannien. Då fanns det bara några hundratal från den ursprungliga befolkningen kvar på ön. Den då obefolkade ön Tobago erövrades 1632 av holländarna. Fram till 1814, då Tobago blev en brittisk koloni, bytte ön ägare 22 gånger. Under kolonialperioden bestod öns befolkning i huvudsak av svarta slavar och deras ättlingar.
Storbritannien förbjöd slavhandeln 1807 och avskaffade slaveriet helt 1834. Därefter rekryterades istället indiska så kallade kontraktsarbetare samt även en del kineser och portugiser från Madeira. Fram till 1917, då systemet avskaffades, kom 145 000 indier till Trinidad (och ännu fler till främst till Guyana i Sydamerika). Många av dem accepterade ett erbjudande om att få mark istället för hemresa när deras kontraktstid löpt ut.
Britterna slog ihop Trinidad och Tobago till en koloni 1888, då sockerpriset sjunkit och kolonierna inte längre var lika lönsamma. Efter sekelskiftet ersattes socker av olja som största exportprodukt.
Ett första steg mot självstyre togs 1925, då begränsade val hölls till kolonins lagstiftande råd. En organiserad och stark arbetarrörelse växte fram, men när allmän rösträtt infördes 1946 splittrades den politiska vänstern mellan indier och svarta. Istället kom politiken att domineras av medelklassen, som mest bestod av svarta. Denna grupp röstade fram Folkets nationella rörelse(People’s National Movement, PNM) till makten 1956. PNM var ett mittenhögerparti som grundats av Eric Williams, svart och utbildad vid Oxford. Williams ingöt nationell stolthet hos sina landsmän och ledde Trinidad och Tobago till självständighet 1962.
Läs i Landguiden om Trinidads och Tobagos historia från 1900-talet och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
16 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 juli 2013
