Befrielsekriget (1520-1523) är den traditionella benämningen på upproret mot Kristian II, som leddes av Gustav Eriksson, senare kung Gustav Vasa. Kriget ledde till att Sverige lämnade Kalmarunionen och att Vasadynastin kom till makten.
Bakgrunden var bland annat Stockholms blodbad 1520. Efter att Kristian II hade krönts till svensk kung lät han avrätta många svenska stormän och andra motståndare i Stockholm. Händelsen ökade förbittringen mot Kristian II och gjorde det lättare för Gustav Eriksson att samla stöd för ett uppror.
Oroligheter och uppror bröt ut på flera håll efter Stockholms blodbad. Snart blev Dalarna centrum för motståndet. Där valdes Gustav Eriksson i januari 1521 till hövitsman, alltså militär ledare, för upproret.
Sedan Kristians befälhavare i Stockholm Didrik Slagheck besegrats vid Brunnbäcks färja nära Västerås i april, spred sig upproret snabbt. Under året tog upprorsmännen kontroll över stora delar av inlandet.
På ett möte i augusti 1521 i Vadstena valdes Gustav Eriksson till riksföreståndare, alltså ledare för riket innan en ny kung hade valts. Den finska riksdelen och viktiga befästa platser, som Stockholm, Kalmar och Älvsborg, höll dock fortfarande stånd. Bondeuppbåden hade svårt att inta starka fästningar utan fartyg, artilleri och utbildade soldater.
I detta läge vände sig Gustav till Hansan i Lübeck. I utbyte mot löften om handelsförmåner fick han militär hjälp, bland annat fartyg, soldater och pengar. Med hjälp från Lübeck kunde de viktigaste kvarvarande fästena tas. Stockholm föll i juni 1523, och Gustav Vasas intåg i staden brukar traditionellt räknas som slutpunkten för befrielsekriget. Blekinge, Bohuslän och Gotland var dock fortfarande omstridda landskap, och Gotland invaderades av Gustavs trupper våren 1524. Vid det laget ville emellertid Lübeck ha en fredlig uppgörelse, och på hösten undertecknades Malmö recess (se nedan).
Varför gavs Lübeck en så stor roll i konflikten?Lübeck var en mäktig hansestad vid Östersjön. Staden hade många fartyg, pengar och erfarna soldater. Gustav Erikssons uppror hade starkt stöd bland bönder och stormän, men för att besegra de starka fästningarna behövdes mer än bondeuppbåd. Med hjälp från Lübeck kunde upprorsmännen blockera och erövra viktiga platser som Stockholm och Kalmar. Men hjälpen kostade. Sverige fick skulder och Lübeck krävde stora handelsförmåner. Det gjorde att Gustav Vasa senare ville minska Lübecks inflytande över svensk handel.
|
Några följder
Befrielsekriget var alltså inte bara ett svenskt bondeuppror. Bönderna spelade en viktig roll i början, men kriget avgjordes också av hjälp utifrån: tyska landsknektar, fartyg och pengar från Lübeck.
Hjälpen blev dyr för Gustav. Lübeck fick stora handelsförmåner, bland annat med ett löfte om att Sverige inte skulle bedriva handel utanför Östersjöområdet. Problemet med krigsskulden satte också igång utvecklingen mot reformationen i Sverige. Gustav Vasa behövde pengar, och kyrkans stora rikedomar blev därför allt viktigare för kronan.
Senare under den s.k. grevefejden skulle Sverige och Danmark gemensamt göra upp med lübeckarna.
