Polynesiens tidiga historia är oklar, men Tuvalu befolkades sannolikt från Samoa och Tonga någon gång mellan vår tideräknings början och 1300-talet. På 1800-talet koloniserades öarna av européer och från 1877 styrdes Tuvalu av Storbritannien. Under kolonialtidens slutfas uttryckte tuvaluanerna en vilja att bilda en egen stat och inte dela nation med de mikronesiska kiribatierna. Tuvalu blev en självständig stat 1978.
Tuvalus historia
Lästid 1 minuter
ANNONS
ANNONS
Europeiska sjöfarare upptäckte ett par av Tuvalus öar redan i slutet av 1500-talet, men först på 1800-talet var alla ”Elliceöarna” kartlagda. Från mitten av århundradet kom missionärer från Storbritannien och Samoa. Ungefär samtidigt anlände slavhandlare som bland annat förde bort tuvaluaner till arbete i fosfatgruvor på öar utanför Perus kust.
Européerna förde också med sig sjukdomar. Resultatet blev förödande; från 1850 till 1875 tros Tuvalus befolkning ha minskat från 20 000 till 3 000 personer.
Från 1877 började britterna styra Tuvalu från Fiji. Tillsammans med Kiribati (Gilbertöarna) blev Tuvalu (Elliceöarna) brittiskt protektorat 1892 och koloni 1916.
Under andra världskriget låg Elliceöarna till skillnad från Gilbertöarna utanför den omedelbara stridszonen, även om britterna lät USA ha en bas på huvudatollen Funafuti.
Efter kriget utvandrade många tuvaluaner till Tarawa i Kiribati. Spänningar uppstod mellan kolonins kiribatiska majoritet (mikronesier) och den tuvaluanska minoriteten (polynesier). 1975 delades kolonin på tuvaluanernas begäran. Den 1 oktober 1978 blev Tuvalu en självständig monarki inom Samväldet med den brittiska monarken som statsöverhuvud.
Läs i Landguiden om Tuvalus moderna historia från 1978 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
16 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 juli 2013
