Kraven på tolerans har drivits också av religiösa fritänkare. Tilltron till människans förnuft, som inspirerade upplysningstidens liberaler, var en förutsättning för den vetenskapliga revolutionen.
Den ekonomiska liberalismen har utvecklats i nära samspel med de nationalekonomiska teorierna. Liberalismens krav på medborgerliga rättigheter har inspirerat författare och publicister. Många ideella folkrörelser har känt samhörighet med liberalismens människosyn och sociala engagemang.
Liberaler bekämpar all maktkoncentration
Demokratin, rättsstaten och marknadsekonomin är alla nödvändiga instrument för att skydda den enskilde mot okontrollerad maktutövning från andra. Medan socialismen ifrågasätter kapitalet och anarkismen ifrågasätter staten ifrågasätter liberaler varje system som innebär att maktutövning inte kan balanseras och kontrolleras.
Varje koncentration av makt – till stat, företag eller organisationer – kan leda till att individens rättigheter och integritet förtrycks. Dessutom hindras nya idéer, nya produkter och nya lösningar på gamla problem. Fri konkurrens mellan idéer, information, varor och tjänster är grunden för vetenskap, kultur, demokrati och marknadsekonomi. Den är ett kraftfullt redskap för att bekämpa maktkoncentration och stimulera utveckling.
Liberaler är världsmedborgare
Människors rätt till frihet och livschanser måste värnas oavsett var på jorden de befinner sig. Alla bör tillåtas att leva och verka på den plats i världen som de själva vill. Hinder som försvårar för människor, varor, tjänster, kapital eller information att passera nationsgränser bör avskaffas.
Liberalismens politiska utveckling i Sverige
I Sverige har den liberala traditionen i första hand kommit till uttryck genom politiska reformkrav i form av:
- Demokratisering och politisk frihet. Liberaler drev igenom den första tryckfrihetsförordningen på 1700-talet, avskaffade ståndsriksdagen på 1800-talet samt kämpade för allmän och lika rösträtt under 1900-talet.
- Ekonomisk frihet. Liberaler har alltid arbetat för frihandel och näringsfrihet.
- Sociala reformer. Liberaler har sedan 1800-talet arbetat för att genom välfärdsreformer öka människors livschanser.
Om ordet liberalism
De första politiska tänkare och rörelser som går att känna igen som liberala framträdde under slutet av 1600-talet (John Locke i England) och under 1700-talet (de franska upplysningstänkarna och de första liberala nationalekonomerna med Adam Smith som viktigaste namn). Ordet liberal dök upp i allmänt politiskt språkbruk under 1800-talet. I Sverige användes det redan 1809 om en riksdagsklubb som förordade politisk frihet, näringsfrihet och social utjämning genom avskaffande av ståndsprivilegierna. Läs mer om 1800-talets Sverige >
Liberalismens reformkrav betydde att liberalerna från början definierades som vänster – i kontrast till högern som höll på kungamakt, ståndsriksdag och skråväsende. Några socialistiska rörelser av betydelse fanns då ännu inte. Senare har också uttrycket borgerlig vänster förekommit. I Norge och Danmark går detta språkbruk alltjämt igen i namnet på de liberala partierna – Venstre och Radikale Venstre.
I Norden, Storbritannien, Kanada, USA och många andra länder har begreppet liberal alltid syftat på politiker och rörelser som velat förena demokrati, marknadsekonomi och sociala reformer.
I en del andra länder har beteckningen liberal i partipolitiska sammanhang främst tagit fasta på liberalismens ekonomiska innehåll. Ofta har också ordet radikal (reformvänlig) använts som benämning på liberalt inriktade partier - t.ex. i Frankrike.
Några av liberalismens riktningar
Begreppet manchesterliberalism har sitt ursprung i England under 1800-talet där en grupp liberala ekonomer och företagare med anknytning till handelskammaren i Manchester förde en framgångsrik kamp mot spannmålstullarna, som avskaffades 1846. Numera syftar ordet oftast på en ekonomisk liberalism som förordar fri konkurrens och tar avstånd från statsingripanden.
På 1930-talet infördes benämningen socialliberalism i Sverige för den politik som företräds av folkpartiet. Socialliberalismen kännetecknas främst av social reformvilja och avvisande av socialistiska förslag om förstatligande.
Ordet nyliberalism har använts vid olika historiska tidpunkter av liberaler som velat markera att de står för en annan form av liberalism än den som just då dominerat. Termen har alltså inget eget historiskt innehåll. Under senare år har dock uttrycket nyliberalism ibland använts som uttryck för en samhällsåskådning som lägger stor vikt vid ekonomisk frihet och som förhåller sig kritisk till många av de politiska åtgärder som görs inom bl.a. social- och kulturpolitiken. I en del fall är det dock snarare fråga om en ”kapitalistisk anarkism” än om liberalism i ordets rätta mening.
