Liberalism

Liberalismens politiska utveckling i Sverige

I Sverige har den liberala traditionen i första hand kommit till uttryck genom politiska reformkrav i form av:

• Demokratisering och politisk frihet
  Liberaler drev igenom den första tryckfrihetsförordningen på 1700-talet, avskaffade ståndsriksdagen på 1800-talet samt kämpade för allmän och lika rösträtt under 1900-talet.
   
• Ekonomisk frihet
  Liberaler har alltid arbetat för frihandel och näringsfrihet.
   
• Sociala reformer
  Liberaler har sedan 1800-talet arbetat för att genom välfärdsreformer öka människors livschanser.

Om ordet liberalism

De första politiska tänkare och rörelser som går att känna igen som liberala framträdde under slutet av 1600-talet (John Locke i England) och under 1700-talet (de franska upplysningstänkarna och de första liberala nationalekonomerna med Adam Smith som viktigaste namn). Ordet liberal dök upp i allmänt politiskt språkbruk under 1800-talet. I Sverige användes det redan 1809 om en riksdagsklubb som förordade politisk frihet, näringsfrihet och social utjämning genom avskaffande av ståndsprivilegierna.

Liberalismens reformkrav betydde att liberalerna från början definierades som vänster – i kontrast till högern som höll på kungamakt, ståndsriksdag och skråväsende. Några socialistiska rörelser av betydelse fanns då ännu inte. Senare har också uttrycket borgerlig vänster förekommit. I Norge och Danmark går detta språkbruk alltjämt igen i namnet på de liberala partierna – Venstre och Radikale Venstre.

I Norden, Storbritannien, Kanada, USA och många andra länder har begreppet liberal alltid syftat på politiker och rörelser som velat förena demokrati, marknadsekonomi och sociala reformer.

I en del andra länder har beteckningen liberal i partipolitiska sammanhang främst tagit fasta på liberalismens ekonomiska innehåll. Ofta har också ordet radikal (reformvänlig) använts som benämning på liberalt inriktade partier – t.ex. i Frankrike.

Några av liberalismens riktningar

Manchesterliberalism

Begreppet manchesterliberalism har sitt ursprung i England under 1800-talet, där en grupp liberala ekonomer och företagare med anknytning till handelskammaren i Manchester förde en framgångsrik kamp mot spannmålstullarna, som avskaffades 1846. Numera syftar ordet oftast på en ekonomisk liberalism som förordar fri konkurrens och tar avstånd från statsingripanden.

Socialliberalism

På 1930-talet infördes benämningen socialliberalism i Sverige för den politik som företräds av Folkpartiet. Socialliberalismen kännetecknas främst av social reformvilja och avvisande av socialistiska förslag om förstatligande.

Nyliberalism

Ordet nyliberalism har använts vid olika historiska tidpunkter av liberaler som velat markera att de står för en annan form av liberalism än den som just då dominerat. Termen har alltså inget eget historiskt innehåll. Under senare år har dock uttrycket nyliberalism ibland använts som uttryck för en samhällsåskådning som lägger stor vikt vid ekonomisk frihet och som förhåller sig kritisk till många av de politiska åtgärder som görs inom bl.a. social- och kulturpolitiken. I en del fall är det dock snarare fråga om en ”kapitalistisk anarkism” än om liberalism i ordets rätta mening.