Man kan se vikingatågen som den sista av folkvandringarna. Vikingarna ägnade sig både åt plundring och handel. Österut for de med sina drakskepp på de ryska floderna ända till Kaspiska havet. I västerled sökte de sig ner utmed Europas kuster och över Atlanten till Grönland och Amerika. På flera ställen, till exempel i England och Normandie, grundade vikingarna egna riken.
Högmedeltiden (1000-1300)
Under högmedeltiden skedde stora framsteg inom jordbruket. Med hjälp av hjulplog och kragsele på dragdjuren kunde bönderna bearbeta jorden effektivare. Åkerarealen ökade också genom att man odlade upp ny mark och i det att man övergick från tvåskifte till treskifte. Samtidigt som jordbruket blev effektivare ökade befolkningen kraftigt.
Också handeln fick ett uppsving under högmedeltiden, något som underlättades av att en större mängd pengar kom i omlopp. Genua, Florens och Venedig i Norditalien blev viktiga handelsstäder för exklusiva varor från Orienten, medan det tyska handelsförbundet Hansan fraktade fisk, salt, pälsar och järn över haven i norr. De allt rikare städerna bröt sig fria från feodalismen och styrde sig i stor utsträckning själva. Handelsmän och hantverkare (borgerskapet) var organiserade i gillen och skrån som övervakade varornas kvalitet och pris.
Senmedeltiden (1300-1500)
Omkring 1300 började folkökningen stanna av. Flera svältkatastrofer svepte fram över kontinenten, bland annat därför att klimatet åter blev kyligare med missväxt som följd. Det var alltså en redan försvagad befolkning som drabbades när digerdöden 1347 nådde Europa. En tredjedel av befolkningen dog. Men de som överlevde fick det bättre ställt. Bristen på arbetskraft gjorde att lönerna steg. Bönderna gjorde ibland även uppror och kunde tilltvinga sig bättre villkor på godsen.
Under senmedeltiden stärkte kungarna sin ställning på adelns bekostnad. Genom att ta upp skatter i form av pengar kunde de anställa soldater och ämbetsmän mot lön istället för att dela ut jord till vasaller. Även den vapentekniska utvecklingen gynnade kungarna. Fotsoldater utrustade med armborst och långbågar visade sig överlägsna adelns riddarhärar under "hundraårskriget" mellan England och Frankrike.
Även kyrkan råkade in i en kris under senmedeltiden. Påven förlorade striden mot kungar och kejsare om den världsliga makten, och i flera länder uppträdde "kättare" som vände sig mot den prakt och rikedom som de kyrkliga ledarna omgav sig med. De ville återgå till enkelheten och fattigdomen hos de första kristna och menade att Bibeln innehöll allt som behövdes för att en människa skulle få frälsning.
Medeltiden var en dynamisk epok i Europas historia
Över lag ägde stora förändringar rum i Europa under de tusen åren som medeltiden varade. Jordbruket blev allt bättre i takt med att nya jordbruksmetoder och jordbruksredskap infördes. Europas befolkning blev större, och mot slutet av medeltiden ökade också handeln vilket medförde att stora handelsstäder växte fram. Det var också en tid då nya idéer uppstod inom vetenskap och teknik vilket i slutet av tidsperioden bidrog till att skapa en ny världsbild.
En europeisk identitet uppstår
Under medeltidens gång förändrades även Europas förhållande till omvärlden. Efter att i århundraden drabbats av angrepp utifrån gick nu det kristna Europa till offensiv både ekonomiskt och militärt. Från och med 1000-talet och framåt började också en genuint europeisk civilisation framträda med kristendomen som den viktigaste enande ingrediensen.
