De två huvuddelarna av Ekvatorialguinea, fastlandsdelen och ön Bioko, hade helt separat historia fram till 1800-talet, då de sammanfördes till en spansk koloni. På Bioko hade bubifolket ett kungadöme före européernas ankomst. På fastlandet var bland annat folkgrupperna bujeba, belungue och kombe organiserade i olika klansamhällen.
Den portugisiske sjöfararen Fernando Póo landsteg första gången 1469 på ön Bioko. I mitten av 1700-talet vandrade krigar- och jägarfolket fang från nuvarande Kamerun in i det som nu är fastlandsdelen av Ekvatorialguinea. De folkgrupper som levde där drevs mot kusten.
Spanjorerna tog 1778 över nuvarande Ekvatorialguinea från portugiserna i utbyte mot områden i Sydamerika. De anlade kakao- och kaffeplantager på Bioko.
Först efter andra världskriget visade Spanien mer intresse för fastlandet och började utnyttja skogarna för timmerexport.
På 1950-talet bildades de första nationalistiska partierna i den spanska kolonin. De dominerades av fangfolket och krävde självständighet. Spanjorerna vägrade men gav 1963 landet ett begränsat självstyre.
Läs i Landguiden om Ekvatorialguineas historia från 1968 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om