I den romerska mytologin var Jupiter, himlens och ljusets härskare, den högsta guden. Andra viktiga gudar var krigsguden Mars, havets gud Neptunus, underjordens härskare Pluto och kärlekens gudinna Venus.
Romersk religion och mytologi
Romarnas religion under antiken byggde i stora drag på den grekiska mytologin. Många romerska gudar och gudinnor hade grekiska motsvarigheter.
En uppblandad gudavärld
Den romerska religionen var från början en primitiv naturreligion där olika element från naturen iklätts gudomliga former. Det fanns en mängd forntida romerska gudar. Kulten av dem hade under seklernas lopp inspirerats och blandats upp med de forntida grekiska gudarna tills de var svåra att skilja åt.
Kulten av de gamla romerska gudarna fanns kvar under hela antiken, men förlorade med tiden sin glöd. Man ärade dem mest av gammal vana och för säkerhets skull, snarare än av sann övertygelse. Det fanns dock undantag, särskilt inom senaten i Rom där det fanns medlemmar som ansåg att man borde återgå till förfädernas kult för att återge riket dess stadga. Även bland den skrockfulla allmänheten kunde man offra till de forna gudarna i speciella syften, t.ex. för god skörd eller för tur i kärlek.
Romarnas religion under antiken byggde i stora drag på den grekiska mytologin. Många romerska gudar och gudinnor hade grekiska motsvarigheter.
En uppblandad gudavärld
Den romerska religionen var från början en primitiv naturreligion där olika element från naturen iklätts gudomliga former. Det fanns en mängd forntida romerska gudar. Kulten av dem hade under seklernas lopp inspirerats och blandats upp med de forntida grekiska gudarna tills de var svåra att skilja åt.
Kulten av de gamla romerska gudarna fanns kvar under hela antiken, men förlorade med tiden sin glöd. Man ärade dem mest av gammal vana och för säkerhets skull, snarare än av sann övertygelse. Det fanns dock undantag, särskilt inom senaten i Rom där det fanns medlemmar som ansåg att man borde återgå till förfädernas kult för att återge riket dess stadga. Även bland den skrockfulla allmänheten kunde man offra till de forna gudarna i speciella syften, t.ex. för god skörd eller för tur i kärlek.
ANNONS
ANNONS
Organisation
Romersk religion saknade fasta trosläror och ett yrkesprästerskap. Kulten hölls ofta på det privata planet där husfadern genomförde offren. I de fall det fanns tempel administrerades de av vanliga medborgare, vilka var präster som en bisyssla. Det var vanligt att man köpte sig en post som präst, eftersom man hade rätt till en del av offren och för att de gav en höjd social status. Dessutom hade man förmånen att administrera kultens ekonomiska tillgångar.
Präster tillsattes normalt bara till kulter som hade tempel. Rikets högste präst var kejsaren som innehade posten som överstepräst, pontifex maximus.
Offerkulten
Templen användes aldrig för kulten. Det var endast gudens hus. Alla kulthandlingar ägde rum vid ett altare. Altaret behövde inte vara knutet till ett tempel, men stod alltid inom ett heligt område, ett så kallat temenos, som kunde markeras med en mur, vall, rep, häck eller dylikt. Om altaret stod i anslutning till ett tempel så stod det oftast framför ingången.
Gudarna dyrkades genom offer (sacrificium). Vid speciella tillfällen kunde offret bestå av att en ko eller ett får fördes fram till altaret. Man skar av djurets halspulsåder och samlade blodet i ett kärl. I detta doppade man lövruskor, med vilka man färgade altaret rött medelst piskning. Djurets inälvor togs sedan ut och brändes på altaret. Det var viktigt att röken steg rakt upp så att gudarna kunde få den i sig. Köttet grillade man och åt upp. Denna typ av offer var dock ganska ovanliga och förekom endast i samband med viktiga festivaler.
En betydligt vanligare offergåva var växter av olika slag. Framförallt säd som brändes på altaret. Man brände även rökelse. Men kunde även offra grönsaker, frukt, olja, ost och honung, som då lades på altaret utan att brännas. Tanken var att man skulle ge gudarna mat. Huvudet skulle alltid vara täckt under en offerritual. Efter offret bad man en kort bön, om att guden skulle ta emot offret med välvilja. Ofta spelades flöjt under offerriten.
En mycket uppskattad typ av offer var de så kallade votivgåvorna. Det som skilde dem från brännoffren var att de inte förstördes utan istället förvarades i templet eller inom det heliga området. Det kunde vara vilken gåva som helst, men de var vanligtvis värdefulla. Templen samlade på så sätt på sig en hel del värdeföremål. Dessa kunde prästen använda till att förbättra kultplatsen, bygga ut templet, eller kanske investera i mark. Kulter kunde därtill vara stora jordägare och få betydande inkomster genom arrenden.
Offer genomfördes normalt av privatpersoner. Om det fanns en präst knuten till kulten brukade denne assistera. I samband med festivaler och statliga offer, genomfördes offren av samhällets representant och en eventuell präst.
ANNONS
ANNONS
Gudarna
Gudarna tänktes i mänsklig gestalt, med mänskliga karaktärsegenskaper och mänskliga brister. Till gudarna knöts en rik skatt av myter och legender. Det fanns många fler gudar än de nedan uppräknade, men dessa är de viktigaste.
Namnet inom parantes är den grekiska gudomliga motsvarigheten, i de fall det finns någon.
Jupiter (Zeus) var gudarnas konung, himlens herre och åskans fader.
Juno (Hera) var Jupiters hustru och äktenskapets och kvinnornas gudinna.
Minerva var hantverkets gudinna men också en visdoms-, konstnärlighets- och handelsgudinna i romersk religion. Minerva var identisk med den grekiska gudinnan Athena och liksom hon framställdes hon i sin krigarmundering. Romarna tillbad Minerva i ett tempel på Capitolium.
Furrina (Demeter) var fruktbarhetens och markens gudinna medan Neptunus (Poseidon) var vattnets gud. Furrina och Neptunus brukade alltid dyrkas tillsammans.
Den våldsamma Mars (Ares) var krigets gud och Vulcanus (Hephaistos) var smideskonstens gud. De hjälpte ofta varandra.
Larerna var husgudarna, vilka dyrkades på ett altare i hemmet.
Diana (Artemis) var jaktens och skogens gudinna.
Pluto (Hades) var dödsrikets och underjordens gudomlige härskare.
Saturnus (Kronos) var tidens gud.
Janus var dörrens och spådomskonstens gud.
Vesta var eldstadens gudinna. I Rom hade hon ett speciellt tempel, med en evigt brinnande eld. Om den slocknade, skulle det förebåda Roms fall.
Den sluge Mercurius (Hermes) var handelns, köpmännens och de resandes gud.
Bacchus (Dionysos) var vinets och berusningens gud.
Apollo (Apollon) var solens, renhetens och läkandets gud.
Venus (Aphrodite) var kärlekens gudinna.
Och slutligen lite kuriosa om hur staden Rom kom till...
Varghona som diar tvillingarna Romulus och Remus.
Myten om Romulus och Remus
Enligt legenden fördrevs en kung av sin bror någon gång i tiden och hans enda dotter tvingades bli prästinna.
Prästinnorna i Vestas tempel var tvungna att vara oskulder, men krigsguden Mars förförde den nya och hon födde tvillingar. Som straff blev barnen satta att dö i floden Tibern och kvinnan murades in i templet.
Enligt myten råkade en varghona komma förbi. Hon tog hand om barnen, gav dem di och omvårdnad så att de överlevde. En dag kom en herde förbi vargens håla. Han upptäckte pojkarna och tog dem med hem till sig för att uppfostra dem. Så blev det känt till vilken släkt de hade sin börd och att de hette Romulus och Remus.
Kring floden Tibern fanns vid den här tiden sju större kullar. Romulus och Remus började bygga en stad på en av dessa kullar. Men efter ett tag blev de båda bröderna osams över var de skulle sätta upp stadens murar. Romulus blev då så arg att han mördade sin bror och byggde upp staden själv. Staden blev därefter uppkallad efter honom.Den romerska tideräkning började när staden var färdigställd, enligt gängse tideräkning år 753 f.Kr.
Verkar kulten kring gudarna haft stor betydelse för folket? Motivera.
Vilken roll hade präster inom den romerska religionen?
Offerritualer var viktiga inom den romerska kulten. Berätta mer.
Redogör kortfattat om fem romerska gudar och gudinnor.
Skriv en enkel sammanfattning av myten om Romulus och Remus.
Litteratur:
John Rupke, A Companion to Roman Religion, BLACKWELL PUBLISHERS, 2007
j.A. North, Roman Religion, Oxford UP, 2000
Sören Wibeck, Religionernas historia, Historiska media, 2005
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
I den här artikeln presenteras både myt och fakta om Roms uppkomst. Enligt legenden om Roms uppkomst började staden byggas av tvillingarna Romulus och Remus. Men det var Romulus som gav staden dess namn efter att ha slagit ihjäl sin bror...
Visste du att alla våra månadsnamn kommer från Rom och det latinska språket? Den romerska tideräkningen och indelningen av året går tillbaka till 500-talet f.Kr. Men till skillnad från dagens kalender så började det romerska året den 1 mars...
Norr om Rom ligger ett område som kallades Etrurien. Det har namn efter Etruskerna, som en gång bodde där. 500-talet f.Kr var etruskernas storhetstid. Då hade de erövrat Rom och etruskiska kungar regerade där...
Genomgång (15:34 min) av läraren Tobias Kjellström som berättar om Roms befolkning och historia. Här berörs krigen, medborgarnas rättigheter, män och kvinnor i Rom, sociala klasser i Rom, patroner och klienter, romersk religion o.s.v.
Enkel genomgång (2:18 min) där religionsläraren Björn Westerström berättar kortfattat om religion och gudar i Rom innan kristendomen blev statsreligion på 300-talet e.Kr..
Grundskoleboken är en sajt som riktar sig till elever på högstadiet. I det här avsnittet kan du läsa kortfattat om religion i antikens Rom. Webbplatsen drivs av SO-läraren och IT-pedagogen Ingemar Wiklund.
Artikel i Wikipedia där du kan fördjupa dig i romersk mytologi. Här kan du läsa legenden om Roms uppkomst, om tempel i Rom och om gudar och gudinnor i romersk mytologi.
Artikel i tidningen Forskning och Framsteg som åskådliggör Mithraskultens funktion i den romerska armén. Eftersom de romerska legionärerna med tiden kom att rekryterades från romarrikets alla delar, fungerade Mithraskulten som en faktor som höll ihop den romerska armén...
