Brott och straff förr

Visste du att:

• Enligt den äldsta svenska lagen, Västgötalagen, var det ”billigt” att döda en man från ett annat landskap. En person måste böta 13 mark om han hade dräpt en svensk eller smålänning. Det kostade 9 mark att dräpa en dansk eller en norrman. Bötessumman var så låg som 4 mark om en tysk eller engelsman blev dräpt.
   
• Enligt den äldre Västgötalagen betraktades det som ett så kallat nidingsdåd att mörda en person som satt och gjorde sitt behov på dass. Mördaren straffades extra hårt för ett sådant brott.
   
• Om en man och en kvinna var otrogna i 1300-talets Sverige drabbades de av ett märkligt skamstraff. Kvinnan fick då bära stadens stenar på sina axlar. Det var två stenar som var sammanbundna av kedjor. På mannen band man en snara om hans penis. Därefter fick kvinnan leda mannen genom staden, allt enligt Magnus Erikssons stadslag från mitten av 1300-talet.
   
• En bödel betraktades under medeltiden och länge därefter som en oberörbar person. Folk gick i omvägar för att slippa möta honom. Bödeln sågs som en pestsmittad person. Att vidröra en bödel innebar att man själv blev oren. Under 1500-talet blev en präst i Arboga slagen av en bödels son. Prästen betraktades då som oren och fick inte längre predika.
   
• Under 1500- och 1600-talen rekryterades bödelsyrket oftast av personer som blivit dömda till döden, men som på detta sätt klarade livet. Det hände ibland att en del dödsdömda föredrog att avrättas framför att ta den skamliga bödelssysslan.
   
• I 1500-talets Sverige fanns det vid en del kyrkor så kallade fångkistor. Fångkistan var en vanlig fyrkantig timrad byggnad, endast några timmervarv över jorden och med ett slags källarlucka eller en dörr på sidan. Där inne var en grop grävd i marken. Och i denna grop, som täcktes av en trälucka, förvarades de svåraste brottslingarna.
   
• Tidelag, sexuellt umgänge mellan människa och djur, bestraffades mycket hårt under 1600- och 1700-talen. Gamla rättsprotokoll visar t.ex. att 156 svenskar avrättades mellan 1751 och 1778 efter att ha blivit dömda för tidelag. Det motsvarade en sjättedel av samtliga avrättningar under perioden.
   
• Gatlopp var ett fruktat skamstraff som användes förr i tiden i Sverige. Den dömde fick springa med blottad rygg mellan två led soldater, som var och en skulle utdela ett rapp. Detta barbariska straff avskaffades 1734. Det var inte många människor som orkade med pryglingen av ett helt kompani soldater. Gamla eller orkeslösa människor brukades dras fram på en kärra mellan de spöande soldaterna.
   
• Under 1700-talet blev det vanligare att bödeln använde yxa, men det ansågs finare att bli avrättad med svärd. Den dödsdömde fick betala extra om han önskade att bli avrättad med svärd.
   
• Johan Fredrik Hjort var skarprättare i Stockholm från 1859 fram till sin död 1882. Han skulle komma att verkställa femton avrättningar. Den sista avrättningen genomförde han den 25 juli 1882 då han under 20 minuter hann avrätta två dödsdömda personer. Därefter övertog Johan Persson Palmgren ämbetet som han dock avsade sig efter ett år utan att ha varit aktiv. Hans efterträdare, som även blev den siste skarprättaren i landet, hette Anders Gustav Dahlman och han kom att verkställa de sex sista avrättningarna i Sverige.
   
• 1864 infördes en ny strafflag i Sverige. Vissa särskilt grymma kropps- och skamstraff hade dock tagits bort redan 1855. Tidigare hade en svensk modell av hängning tillämpats: den dömde hissades långsamt från marken och kvävdes i en strypsnara. Den siste som hängdes på detta sätt var sedelförfalskaren (sådan förfalskning betraktades som ett mycket allvarligt brott) Magnus Christiansson Nederwall 1832. Med den nya strafflagen avskaffades också landsförvisning och dödsstraffet begränsades. Ersättningen blev i de flesta fall långa fängelsestraff, som enligt det nyligen introducerade Philadelphiasystemet skulle avtjänas i ensamcell.
   
• Den 16 maj 1900 inträffade ett brottsfall som chockade Sverige och som med tiden har blivit ett av den svenska rättshistoriens mest omtalade dåd. En nyss frigiven fånge, John Filip Nordlund (1875-1900), klev ombord på ångaren Carl Filip i Arboga. Efter en kort resa drabbades Nordlund av vansinne. Fyra personer dödades och åtta skadades när Nordlund med två revolvrar och kniv under natten angrep besättning och passagerare då ångaren befann sig utanför Torshälla i Mälaren. Nordlund lyckades fly i en räddningsbåt. Han greps dock ganska snabbt på en järnvägsstation. Domen blev dödsstraff, och han halshöggs den 10 december 1900 på fängelsegården i Västerås. Nordlund sa efter att ha fått sin dom att han ville ta hämnd på mänskligheten.
   
• Hurvamorden var en serie mord som begicks natten till den 22 augusti 1952 i Hurva och Kvärlöv i Skåne. Brotten begicks av fjärdingsmannen Tore Hedin. Året innan hade han mördat kvarnägaren Allan Nilsson i samband med pokerspel i Tjörnarp och därefter tänt eld på dennes hus. Hedin blev dock inte avslöjad för detta brott, delvis på grund av att han själv fick delta i utredningen av brottet. Natten till den 22 augusti 1952 mördade han ytterligare nio personer, däribland sina föräldrar och före detta fästmö. Efter dådet dränkte han sig i Bosarpasjön.
   
• Den 23 augusti 1973 startade Norrmalmstorgsdramat som kom att vara i sex dagar. Rånaren Jan Erik Olsson kom in på en bank i Stockholm tog tre kvinnor och en man, alla bankmän, som gisslan. Rånaren krävde tre miljoner kronor i kontanter samt frigivning av en intern, Clark Olofsson, från Norrköpings fängelse. Regeringen gick honom till mötes men sa nej då rånaren krävde fri lejd med sin gisslan. När förhandlingarna mellan rånaren och polisen inte gav någonting, beslöt polisen att gasa ut rånaren som befann sig i bankvalvet med sin gisslan. När polisen borrade hål i taket till valvet och släppte ner gasen gav rånaren nästan genast upp. En stor del av det svenska folket kunde följa den dramatiska upplösningen direkt i TV.