Mauritius historia

När arabiska och malajiska sjöfarare på 1400-talet nådde fram till ögruppen Maskarenerna var öarna obebodda. På 1600-talet försökte nederländare kolonisera huvudön, som fick namn efter Nederländernas ledare, prins Maurits av Oranien. Under denna period utrotades dronten, en stor icke-flygkunnig fågel som bara fanns här.

De första permanenta bosättningarna grundades av fransmän som landsteg på huvudön 1715. Fransmännen förde med sig afrikanska slavar och anlade stora sockerplantager. Under Napoleonkrigen intog britterna 1810 Mauritius, som sedan förblev under brittisk kontroll fram till självständigheten. Få britter flyttade till ön, där de franska kolonisterna bodde kvar med sina slavar. Sedan britterna förbjudit slaveriet på 1830-talet började franskmauritierna att importera arbetskraft från Indien till sina plantager.

År 1936 grundades Mauritius arbetarparti (MLP), som snabbt vann anhängare bland de indiska plantagearbetarna. Följande år utbröt kravaller då dessa krävde bättre ekonomiska förhållanden och ökat politiskt inflytande.

Efter andra världskriget började britterna avveckla sitt kolonialvälde och införde 1947 rösträtt för skrivkunniga. Arbetarpartiet, lett av Seewoosagur Ramgoolam, stärkte sin ställning, samtidigt som flera nya partier bildades. 1957 fick Mauritius inre självstyre. Den kreolska befolkningen kände att dess ställning var hotad av det hindudominerade Arbetarpartiet, vilket utlöste blodiga upplopp 1965.

Arbetarpartiet segrade i det val som föregick självständigheten den 12 mars 1968. Premiärminister blev Ramgoolam i ledningen för en koalitionsregering.

Läs i Landguiden om Mauritius moderna historia från 1968 och framåt.

FÖRFATTARE

Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
 

Läs mer om

• Mauritius idag : landfakta om politik och ekonomi
• Mauritius geografi : landfakta om naturgeografi, klimat, naturresurser och näringar