Mauritius tidiga historia är färgad av de europeiska kolonialmakternas intressen i Indiska oceanen. Franska och brittiska kolonisatörer anlade sockerplantager och förde med sig afrikanska slavar respektive indisk arbetskraft. Blandningen av nationaliteter och kulturer påverkar än idag den lilla önationen.
När arabiska och malajiska sjöfarare på 1400-talet nådde fram till ögruppen Maskarenerna var öarna obebodda. På 1600-talet försökte nederländare kolonisera huvudön, som fick namn efter Nederländernas ledare, prins Maurits av Oranien. Under denna period utrotades dronten, en stor icke-flygkunnig fågel som bara fanns här.
De första permanenta bosättningarna grundades av fransmän som landsteg på huvudön 1715. Fransmännen förde med sig afrikanska slavar och anlade stora sockerplantager. Under Napoleonkrigen intog britterna 1810 Mauritius, som sedan förblev under brittisk kontroll fram till självständigheten. Få britter flyttade till ön, där de franska kolonisterna bodde kvar med sina slavar. Sedan britterna förbjudit slaveriet på 1830-talet började franskmauritierna att importera arbetskraft från Indien till sina plantager.
År 1936 grundades Mauritius arbetarparti (MLP), som snabbt vann anhängare bland de indiska plantagearbetarna. Följande år utbröt kravaller då dessa krävde bättre ekonomiska förhållanden och ökat politiskt inflytande.
Läs i Landguiden om Mauritius historia från 1947 och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
