Grekisk demokrati och antika ideal från 400-talet f.Kr har påverkat och genomsyrat västerlandet. Grundformerna för många föremål kom ofta från ännu äldre kulturer, till exempel från gamla Egypten för 3 – 4 000 år sedan, men under antiken fick många av våra vanliga föremål sin yttre utformning som vi är vana vid än i dag. Inom arkitekturen och i stilhistorien kan man efter antiken följa hur varje senare stil genom århundradena förhållit sig till - för eller emot - de antika, s.k. klassiska idealen.
På 1900-talet förändrades världen snabbt och dramatiskt inom flera områden - politiskt, tekniskt och socialt. Kring sekelskiftet 1900 ville man befria sig från 1800-talets stilimitationer och skapa något helt nytt. Flera olika strömningar kunde urskiljas bl.a. jugendstilen och inte minst modernismen. Mycket av det som skrivs om 1900-talets arkitektur och formgivning handlar just om modernismen eller funktionalismen. Industrialismen och de tekniska möjligheterna till massproduktion var en förutsättning för modernismen. Under senare delen av 1900-talet kom en reaktion mot modernismen och i fortsättningen förhåller vi oss kanske inte till antika och klassicistiska ideal utan beskriver stilhistorien för eller emot modernismen?
När vi närmar oss vår egen tid är det alltid svårt att urskilja olika, långsiktiga stilar och kortare trender. Det är som ett berg som på avstånd ser ut att vara enhetligt, men på närmare håll visar sig bestå av en mängd små bergslandskap. Man ser många olika stilar och trender på en gång med influenser från tidigare epoker, från främmande kulturer och då och då något mer nyskapande.
Det som givit upphov till trendbrott och mer nyskapande stilar inom arkitektur och stilhistoria har ofta föregåtts av tekniska uppfinningar och nya material. Romarna använde betong redan under antiken och krigsindustrin under 1900-talet gav upphov till många nya material.
När man delar in arkitektur- och stilhistorien i epoker och ger dem olika namn, är det värt att komma ihåg att det ofta är etiketter som skapats långt senare. Man vill kunna kategorisera och beskriva tidigare skeden och ibland har det skett med ganska grova penseldrag. Stilarna har också länge levt sida vid sida och gränserna har inte alltid varit så tydliga. Vi studerar ofta varje område för sig och tror nästan att politiken hade sin egen tid, litteraturen sin, musiken sin, arkitekturen sin, stilhistorien sin osv. Men just att allt hände samtidigt och påverkade och påverkades av varandra gör att det är intressant att fläta ihop olika kulturområden.
Litteratur:
Hartvig Frisch, Europas kulturhistoria I – IV, 1963
Rudolf Broby-Johansen, Vardagskonst världskonst, 1942
Text: Eva Atle Bjarnestam, författare
Hemsida: Drängahusets design och stilhistoria
