S Fördjupning
Erik XIV fick en bred uppfostran i renässansens anda och bevarade hela sitt liv intresset för teckning, musik, astrologi och historia. Hans ståtliga kröning med tornerspel och utdelning av adelstitlar markerade att en kontinental hovkultur hade etablerats i Sverige efter faderns kärva styre.
Hävdandet av den personliga furstemakten ingick också i programmet (om han var inspirerad av Niccolò Machiavellis bok Fursten är omdiskuterat).
Till skillnad från sina halvbröder var Erik son till en riktig prinsessa. Detta var han mycket medveten om, och det var ett av skälen till att han nogsamt inskränkte hertigdömenas självstyrelse. Hertig Johan (III) fängslades och adeln trängdes undan av utlänningar och ofrälse rådgivare.
Även utrikespolitiken rymde storstilade projekt. Införlivandet av Reval (nuvarande Tallinn) 1561 och frieriet till drottning Elisabet av England ingick i en plan för att ta kontrollen över handelsvägarna mellan Östersjöområdet och Västeuropa. Härigenom drogs Sverige in i nordiska sjuårskriget, och de påfrestningar som följde av kriget ökade det inre missnöjet.
Eriks misstänksamhet mot högadeln kulminerade med ett utbrott av sinnessjukdom vid Sturemorden 1567, varefter rådet under ett halvår kom att överta regeringen. När kungen tillfrisknat gifte han sig med den ofrälse Karin Månsdotter, vilket blev signalen till uppror under hertigarnas ledning (Eriks två halvbröder).
I september 1568 kapitulerade Erik för upprorsmännen och förklarades senare avsatt av en i hast sammankallad riksdag. Resten av sitt liv hölls han inspärrad på olika slott. Sinnessjukdomen tycks ha tilltagit när familjen skildes från honom 1573. Det kan inte beläggas att hans död på Örbyhus i Uppland orsakades av förgiftning, men säkert är att hans vakter hade stående instruktion att avliva honom med gift vid misstanke om fritagning.
