Existentialismen är en humanistiskt inspirerad livsåskådning där synen på människans unika existensmöjligheter är central. Inom existentialismen betonas att människan är fri i sina val och därför alltid ansvarig för sina beslut och sin livsbana. Med valfriheten följer ångest.
En individinriktad humanism
Existentialismen grundades av dansken Sören Kierkegaard (1813-1855). Det var han som myntade det välkända uttrycket "subjektiviteten är sanningen".
En annan känd filosof som har vidareutvecklat existentialismen är fransmannen Jean-Paul Sartre (1905-1980). Sartre var ateist i motsats till Kierkegaard som var kristen.
Det är synen på människan och hennes livssituation som är speciell för existentialismen. Denna syn kan sammanfattas i sex nyckelbegrepp:
- Existens
- Frihet
- Val
- Ångest
- Autentiskt/inautentiskt liv
- Ansvar
"Existensen föregår essensen" är ett klassiskt existentialistiskt uttryck. Med det avses att vi som människor, till skillnad från alla andra saker och varelser på vår jord, har en unik ställning. Människan är inte skapad för något speciellt syfte.
Människan skapar sig själv genom sina val menar Sartre. Vi är dömda till frihet. Detta innebär att vi hela tiden måste välja. Att inte välja är också att välja menar han. Om inte jag väljer själv gör bara någon annan valet åt mig. Ingen annan än jag själv är ansvarig för mina val och vad jag gör av mitt liv.
Det är endast genom egna personliga val som vi som människor kan skapa ett eget liv. Genom valen utskiljer man sig från den grå massan, man blir någon. Det kallar existentialisterna för att man lever ett autentiskt (verkligt) liv. Gör man inte detta blir man bara en "dussinmänniska" - en i mängden.
Den andres blick
Den andres blick, menar Sartre är som en domare som talar om vem jag faktiskt är.
För oss själva kan vi bara vara subjekt. Vill vi veta vilka vi är måste vi först bli objekt och det kan endast ske genom att vi speglar oss i den andres blick.
Vi är beroende av andra för att veta vilka vi själva är. Därför säger Sartre fruktar vi de andras blick.
Flow
I Jean-Paul Sartres roman Äcklet lever huvudpersonen Rouquentin ett oengagerat håglöst liv. För att fördriva tiden sitter han på ett bibliotek och forskar om en gammal markis från 1700-talet. Han känner ett främlingskap, ett äckel, inför tillvaron och sig själv. Han är en outsider i världen, en iakttagare.
I slutet av romanen besöker Rouquentin ett kafé i Paris och hör en sångerska framföra en av sina favoritmelodier. Då slås han av insikten om det totala engagemanget som finns hos sångerskan. Hennes röst, hennes kropp, varje nerv är ett med den handling hon utför. Total närvaro!
Detta är det som den ungersk-amerikanska psykologen Mihaily Csikszentmihaily förmodligen skulle kalla för ”flow”.
Flow är ett tillstånd av fullkomlig koncentration och närvaro. Tidskänslan försvinner, dubbelheten försvinner (vår vana att både agera och granska oss själva upphör) och vi förnimmer en stark lyckokänsla.
Flow uppstår när vi ställs inför en viktig utmaning och när vår förmåga att klara av uppgiften är helt i nivå med uppgiftens krav. Är det för lätt blir man apatisk och uttråkade är det för svårt blir vi frustrerade och får ont i magen.
Existentialismens motsats - determinism
Determinism är existentialismens motsats. Istället för att förespråka att människan är fri så menar determinismen att allting är förutbestämt. Människan har inga fria val, inga valmöjligheter. Istället bör hon försöka förstå vad "ödet" bestämt åt henne och vara nöjd med den roll livet tilldelat henne.Determinism kallas ibland också för fatalism eller predestination. Även karmatanken i vedisk filosofi kan sägas beskriva samma uppfattning.
Litteratur:
Sören Kierkegaard, Antingen eller, Wahlström & Widstrand, 1964
Sören Kierkegaard, Filosofiska smulor, Nimrod förlag AB, 1997
Jean-Paul Sartre, Äcklet, Bonnier Pocket, 2012
Jean-Paul Sartre, Existentialism is a Humanism, Yale University Press, 2007
Jean-Paul Sartre, Varat och Intet, Being and Nothingness, Routledge, 1995
Text: Leif Löwegren, tidigare gymnasielärare i religionskunskap, historia och filosofi vid Lerums Gymnasieskola och ämnesdidaktiker i religionskunskap och historia vid Lärarhögskolan i Göteborg.
