Sturemorden är benämningen på Erik XIV:s i all hast verkställda avrättningar den 24 maj 1567 av en grupp ur högadeln som misstänktes för högförräderi. Adelsmännen satt fängslade på Uppsala slott dit en riksdag hade sammankallats. Mördandet inleddes sedan Höga nämnden (Erik XIV:s högsta domstol - se faktaruta) hade dömt männen men innan domarna bekräftats av riksdagen.
Sedan den då psykiskt förvirrade Erik hade bett en av de fångna, Svante Sture, om dennes vänskap, återvände han efter en stund till cellen där dennes son Nils Sture satt. Kungen stack en kniv i fångens arm och befallde vakten att hugga ned honom. Order gavs också om avrättning av Svante Sture, Erik Sture, Abraham Stenbock och Ivar Ivarsson. När kungen mötte sin gamle lärare Dionysius Beurreus lät han hugga ned också denne. Däremot överlevde Sten Eriksson Leijonhufvud, den vid sidan av Svante Sture ledande i gruppen.
