Kiribatis första invånare anlände från Asien mer än tusen år före Kristi födelse. Deras ättlingar blandade sig senare med fijier och tonganer. Fram till modern tid förde små lokala kungadömen krig med varandra om territorier och inflytande.
En skeppsbruten europé sägs redan på 1500-talet ha flutit i land på en ö, där han kom att efterlämna många ättlingar, men först mot slutet av 1700-talet började européer på allvar att utforska området.
På 1800-talet anlöptes öarna av brittiska och amerikanska valfångstfartyg. Tusentals öbor tvångsrekryterades till plantagearbete på andra stillahavsöar och i Sydamerika.
Tillsammans med Elliceöarna (Tuvalu) blev Gilbertöarna (Tungaru) brittiskt protektorat 1892 och brittisk koloni 1916. Fler öar anslöts efter hand. 1920 började britterna bryta fosfat i stor skala på ön Banaba, som hade annekterats redan 1900 sedan stora tillgångar av guano (fågelspillning som är rik på fosfat) upptäckts.
Under andra världskriget ockuperade Japan Tungaru 1942-1943. Atollen Tarawa blev platsen för några av de hårdaste striderna mellan Japan och USA i Stilla havet. 1957 utförde Storbritannien tre atmosfäriska kärnvapenprov i närheten av atollen Kiritimati.
Läs i Landguiden om Kiribatis historia från 1960-talet och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om