Men under 1600-talet betraktades tobaken som en mirakelmedicin. Den ansågs stilla feber, minska trötthet, väcka matlust, bota migrän och till och med cancer.
Numera vet man att rökningen ligger bakom 15 procent av all cancer och uppemot 80 procent av all lungcancer.
En rökare får i sig minst 2 000 olika ämnen. Nikotin, tjära och kolmonoxid är de mest kända ämnena.
I många länder har man försökt förbjuda rökningen, men aldrig lyckats. Inte ens i Ryssland år 1634 då tsaren förbjöd rökning med hot om hårda straff för alla rökare. I tsarens röklag stod det att den som ertappades med att röka kunde få välja mellan straffen: avhuggning av näsan, hudflängning med knutpiska eller deportering till Sibirien.
Bruket att röka tobak, eller som det först kallades att supa tobak, kom med studenter till Sverige på 1600-talet. Men det var först när de svenska soldaterna återvände hem från det 30-åriga kriget som slutade 1648, som tobaken fick större spridning bland det svenska folket. Den första tobakslasten som kom till Sverige med ett skepp anlände 1638. Skeppet hade med sig last från svenskkolonin i Delaware i Amerika.
Snusning
För 500 år sedan kom tobaken till Europa från Amerika.
När den franske diplomaten Jean Nicot kom till Portugal i slutet av 1500-talet fick han en tobaksplanta från Florida i present. När Nicot kom tillbaka till Frankrike började han med egna tobaksodlingar. Snart upptäckte Nicot att det fanns intresse för det ”amerikanska snuset” med dess innehåll av nikotin. Då blev det populärt att snusa. Det snuset var ett torrt pulver som sniffades upp i näsan. Carl von Linné gav senare tobaksväxten dess släktnamn efter Nicot - nicotiana.
Det första snuset i Sverige kallades för näsmjöl. Namnet snus, en förvridning av engelskans snuff, blev vanlig först under 1700-talet.
I början av 1800-talet kom man på att det gick att blöta det torra snuset. På så vis gick det att forma och stoppa under läppen, det gjorde succé bland svenska bönder och arbetare. Det innebar att torrsnuset försvann och våtsnuset stannade kvar i Sverige.
1822 startade Jacob Fredrik Ljunglöf tillverkningen av föregångaren till dagens moderna snus, där han införde nyare och industrialiserade tillverkningsmetoder, vilket ledde till bättre kvalitet, vilket i sin tur medförde en spridning av hans snus.
Snus framställs av tobaksblad, kaliumkarbonat, koksalt och vatten. Genom munnens och näsans slemhinnor tränger skadliga ämnen direkt ut i blodet.
Det finns många ämnen i snuset som skadar människan. Pottaska (kaliumkarbonat) eller soda är frätande på kroppen. Det är ämnen som används bland annat i tvättmedel och fotokemikalier. Även bly och arsenik finns i snuset. Dessa ämnen finns i jorden där tobaksplantan växer och följer med i bladen.
Snus ger skador i munnen och medför att man har lättare att tappa sina tänder. Dessutom påverkas blodkärlen. Snusare får lättare hjärtinfarkt än de som inte snusar. En snusare har det svårare att sluta än en som röker tobak, det beror på att snusare får i sig mycket mer nikotin än rökaren.
WHO, Världshälsoorganisationen, föreslår att snus ska förbjudas i länder där bruket inte blivit vanligt. Inom EU är snus förbjudet, utom i Sverige. Sverige är det största snusarlandet i världen med ca 800 000 snusare.
Alkohol
Alkohol har också en anrik historia. Redan 6000 f.Kr tillverkade sumererna öl. Den berusande drycken hade till och med en egen gudinna. I Gamla testamentet förekommer många varningar för missbruk av vin.
Konsten att tillverka sprit uppfanns dock långt senare, under medeltiden. Alkohol fick med tiden högt anseende som läkemedel och under 1400- och 1500-talen var detta s.k. "livsvatten" ett välkänt skyddsmedel mot alla möjliga sorters sjukdomar. I en läkarbok från slutet av 1400-talet står det så här:
”Brännvinet fördriver kräftan och likmasken. Den gör magen stadig och smälter väl maten. Detta vatten är gott för huvudvärk och det styrker hjärnan. Det dräper gnetter i håret och driver löss från håret”.
Alkoholdrickandet bredde ut sig i samhällets alla sociala skikt. Till och med riksdagsmännen söp ofta hårt. 1700-talets svenska riksdagsdebatter kunde därför vara livliga föreställningar. Fylleri och slagsmål var vanliga företeelser. Talmannen fick ofta uppmana riksdagsmännen att de inte skulle komma onyktra till sammanträdena. Ordentligt berusade riksdagsmän arresterades för fylleri när de var inne i riksdagen.
Missbrukets följder visade sig i en allt mer utbredd alkoholism som i dess olika former började bli en allmänt förekommande folksjukdom i 1800-talets Sverige.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var missbruket av spritdrycker (med tillhörande alkoholism) spritt över hela världen.
Alkohol är farligare för ungdomar än för vuxna av två orsaker. Dels blir alkoholens skadeverkningar större på en människa som fortfarande växer, dessutom är risken för missbruk och beroende större ju tidigare man börjar använda alkohol.
