Människan har fri vilja att göra gott eller ont
Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. [1 Mos 1:27]
Du ska älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. [5 Mos 6:5]
Du ska inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du ska älska din nästa, han är din like. [3 Mos 19: 18]
Människans höga ställning är en grundtanke inom judendomen. Hon är skapad till Guds avbild. En konsekvens av detta är mänsklighetens broderskap och kärleken till medmänniskan. Eftersom alla människor är skapade av Gud måste de höra ihop. Att göra gott mot medmänniskan blir därför att göra gott mot Gud.
Enligt Talmud är människan Guds medhjälpare som med sitt arbete ska fullfölja skapelsen och arbeta för det mål som heter Guds rike. Detta rike ska byggas här på jorden under gudomlig ledning av människohänder.
Idealet för människan är att leva i överensstämmelse med Guds vilja. I Toran har Gud uppenbarat sin vilja för Israels folk. Människan har dock fått en fri vilja i förhållandet till Gud. Hon har frihet att välja mellan gott och ont.
Genom att inte följa Guds bud drar människan på sig synd inför Gud. Och för detta bär hon själv ansvaret.
Därmed har judendomen gjort klart att den inte står för någon ödestro där människans framtid är förutbestämd. Den som syndat kan ångra sig och bättra sig. Människan har frihet att själv bestämma över sitt liv. Och Gud är barmhärtig och "förlåter missgärningar och överträdelser och synd" [2 Mos 34:7]. Någon medlare mellan Gud och människa är inte nödvändig. Omvändelsen består i erkännande, bekännelse och goda gärningar.
Eftersom människan inte är fullkomlig kan hon inte helt undgå att göra onda handlingar. Därför måste hon alltid studera livets frågor och skaffa sig så mycket kunskap som möjligt om Gud och om livets villkor på jorden. Då kan hon undvika mycket ont.
Vänd om till mig, så vill jag vända om till er, säger Herren. [Mal 3:7]
Med de profetorden betonar judendomen att målet för människan är att
- nå försoning med Gud
- leva harmoniskt med medmänniskan.
Messias - ett hopp i framtiden
Judisk framtidstro är knuten till tron på Messias, som betyder "den smorde". Hoppet om en framtid utan ondska, krig och lidande har genom århundraden varit en hjälp för det judiska folket att klara förtryck och förnedring. Messias, gudakungen av Davids hus, ska vid denna tidsålders slut uppträda och förändra Israel och världen.
Det var Tanaks profeter som med kraft påminde det judiska folket om Guds speciella kallelse och som på olika sätt predikade löftet om det messianska riket. Messias är dock inte någon gudomlig varelse. Han är en människa som med Guds hjälp ska återupprätta Israel och skapa ett fridsrike med fred och harmoni på jorden.
Det finns idag många judar som ivrigt väntar på att profeten Elia ska komma och förkunna (missionera om) Messias ankomst. Men i en tid där rationellt tänkande dominerar är utrymmet litet för en tro på att Messias skulle vara en gestalt med övermänskliga egenskaper. Istället har messiastanken formats som en framtida messiansk tidsålder med fred, frihet och framsteg i mänsklighetens tjänst.
Den tanken förstärks ytterligare av en mångfald visioner om framtidens härlighet som burits fram genom judarnas historia. Det vittnar, menar man, om en bestående kraft som till slut måste leda till en messiansk tidsepok.
Under judendomens historia har det uppträtt många som gjort anspråk på att vara Messias. En av dem var Jesus från Nasaret. Men han överensstämde inte med de förväntningar judarna enligt skriften hade.
LÄS MER: Judendomen (huvudtexten om judendomen)
LÄS MER: Judendomens lära
LÄS MER: Judiskt vardagsliv
LÄS MER: Olika riktningar inom judendomen
LÄS MER: Den judiska läran
LÄS MER: Judendom och identitet
LÄS MER: Judarnas och judendomens historia
PODCAST: Att jämföra religioner
PODCAST: Världsreligionernas gudsuppfattning