Judendomens grunder

Adonaj: Ett hebreiskt ord som betyder "Herren", och som judar använder istället för att säga Guds namn.

Begynnelsen: Början eller startpunkten för något, till exempel när världen skapades.

Buden: De tio budorden i 2 Mos 20:1-17. Enligt judisk tro är människan skyldig att lyda Guds vilja och hålla buden. Det viktigaste budet är att älska Gud, vilket samtidigt innebär att man ska älska sina medmänniskor. Gud straffar dem som bryter mot buden men förlåter den som ångrar sig.

Frälsning: Enligt judisk tro blir människan frälst enbart genom att göra goda gärningar.

Förbundet: Enligt Gamla testamentet slöt Gud ett förbund med Israels folk vid Sinai berg. Det är detta som kallas "förbundet'. Judarna är Guds utvalda folk.

Försoning: Enligt judisk tro finns ingen medlare mellan människan och Gud. Människan syndar men behöver inte göra det. Genom att bekänna sina synder och ångra sig kan människan försonas med Gud.

Guds rike: Ett framtida tillstånd där världen är god och rättvis, styrd av Guds vilja.

Helig: Något som är mycket viktigt och speciellt inom religionen, ofta kopplat till Gud.

Jahve: Ett av Guds namn i Tanak, men religiösa judar uttalar det inte.

Liv efter döden: Inom judisk tradition förekommer stor variation gällande uppfattningen om livet efter döden samt tron på paradiset och helvetet. Tankar om paradiset eller helvetet är inte särskilt vanliga inom judendomen. I Toran (de fem Moseböckerna) finns inget alls skrivet om ett liv efter döden. Judendomen fokuserar på livet här och nu.

Lärosats: En viktig regel eller grundtanke inom en religion.

Menoran: Den sjuarmade ljusstaken som fanns i templet i Jerusalem. Den är judendomens viktigaste religiösa symbol.

Messias: En kommande ledare som ska skapa fred i världen - enligt judendomen är Messias inte gudomlig utan en människa. judarna väntar fortfarande på att Messias ska komma.

Mishna: En del av Talmud med regler och lagar för det dagliga livet.

Monoteistisk: Att tro på en enda gud.

Omskärelse innebär att man skär bort förhuden på könsorganet. På åttonde dagen efter födelsen omskärs judiska pojkar som ett tecken på att de är medlemmar i Guds förbund [1 Mos 17:10-14]. Vid ceremonin får pojkarna sitt namn. Traditionen med omskärelse går tillbaka tusentals år och är ett sätt att upprätthålla judisk identitet.

Ondska: Enligt judisk tro finns det onda i Guds makt och används för att pröva människan. Gud vill det goda men människan orsakar det onda genom att inte lyda lagen.

Profet: En person som enligt religionen får budskap från Gud och berättar det vidare.

Psaltaren: En bok i Tanak (och Gamla testamentet) med religiösa sånger och böner.

Rabbin: En judisk religiös ledare och lärare.

Skrifterna: Den tredje delen av Tanak, med böcker som Ordspråksboken och Psaltaren.

Synagoga: Judisk gudstjänstlokal.

Tanak: Den judiska bibeln, som består av tre delar: Toran, Profeterna och Skrifterna.

Talmud: En viktig judisk bok som förklarar och diskuterar reglerna i Toran.

Toran: De fem Moseböckerna - den viktigaste delen av Tanak.

Torarullar: Bokrullar som innehåller Toran. De används vid gudstjänster i synagogan och förvaras i ett särskilt skåp.

Trofasthet: Att vara lojal och hålla fast vid sitt ord, särskilt mot Gud.

Trosbekännelsen: Judendomen har ingen särskilt formulerad trosbekännelse men ofta används följande: "Hör Israel! Herren, vår Gud, Herren är en". Bekännelsen brukar kallas Shema efter det hebreiska "Shema Israel" (Hör Israel).

Urkund: Ett gammalt och viktigt dokument eller skrift, t.ex. en helig skrift.

Världsligt: Sådant som hör till det vanliga livet - i judendomen är både heligt och världsligt Guds skapelse.

Vördnad: Djup respekt, särskilt inför Gud eller något heligt.

Ödmjukhet: Att inte tro att man är bättre än andra - att visa respekt och vara blygsam.