Eldvapnens historia

Krutet uppfanns i Kina och användes först till fyrverkeripjäser och smällare. Under sina angrepp mot Kina på 1200-talet träffade mongolerna på krutet och lärde sig att använda det. De tog med sig uppfinningen på sina fälttåg i Europa. Men mongolerna använde inte krutet till kanoner, utan för att sprida moln av rök som kallades "kinesisk eld" på slagfälten. Européerna lärde sig snabbt att själva använda krutet. Exakt när krutet först användes i ett europeiskt krig vet vi inte. År 1325 fanns det i alla fall kanoner på flera håll i Europa.
L

Kanonen och handeldvapnen förändrade krigföringen i grunden. Målning av Augusto Ferrer-Dalmau som föreställer Agustina de Aragón (1786-1857), en spansk nationalhjältinna som blev berömd för sitt motstånd mot fransmännen under spanska självständighetskriget 1808.

De första kanonerna var enkla rör, tillverkade av brons eller mässing. Till en början sköt man inte iväg kulor utan något som närmast liknade ett spjut. I rören packades först krut och sedan den pil eller kula som skulle skjutas i väg. När krutet antändes genom ett hål som borrats baktill på kanonen, slungades kulan iväg.

När man visste var kanonerna skulle användas placerades de på plattformar av trä eller en tillplattad fyrkant av jord.

Långa belägringar

Kanoner och andra eldvapen förändrade för alltid konsten att föra krig. Den första förändringen gällde konsten att angripa eller belägra en stad.

I årtusenden hade det oftast varit ett mödosamt företag att inta en belägrad stad eller borg. Att låta soldaterna rusa fram mot murarna, att storma, kostade oerhört många i döda och sårade.

ANNONS

ANNONS

Det andra sättet var att försöka svälta ut invånarna. När matförråden och vattnet var slut, skulle ju de inringade tvingas att ge upp. Men många borgar och städer hade lagt upp rejäla förråd, just med tanke på detta, så en belägring kunde ibland dra ut på tiden och vara i flera månader, ibland i åratal.

I diktverket Iliaden, troligen skrivet i mitten av 700-talet f.Kr, skildras en del av en tio år lång belägring av staden Troja.

Vid en annan belägring behövde den makedoniske härskaren, militärgeniet Alexander den store, på 300-talet f.Kr sju månader för att inta staden Tyr. Några år efter Alexanders död år 323 f.Kr försökte makedonierna inta staden Rhodos. Belägringen varade i sex år och misslyckades sedan hjälp kommit utifrån och drivit bort makedonierna.

Belägringar gick till ungefär på samma sätt i tusentals år. En assyrier som deltagit i striderna runt en befäst stad på 700-talet f.Kr skulle direkt ha känt igen sig vid en belägring i Europa i början av 1300-talet.

Eftersom belägringar ofta tog så lång tid, krävdes det inte så många borgar för att kunna behärska ett område. Det skulle ta alltför lång tid att erövra dem alla.

Fästningarnas Europa

I Europa började i mitten av 1300-talet riddarna att förstärka sina borgar alltmer. En väl befäst borg var själva mittpunkten i en riddares makt. Från sin borg kunde han behärska ett stort landområde. Över riddarna stod kungen. Genom att varje riddare genom sin borg behärskade landsbygden runtomkring och samtidigt var kungen trogen kunde kungen styra över stora områden (se feodalismen).

Det var inte bara riddarna som sökte skydd bakom murar. I Europa restes oräkneliga stenbyggnader. Det fanns inte en stad som inte hade en stadsmur, och i mitten av varje mindre samhälle fanns åtminstone en borg där invånarna kunde ta skydd. Vid broar, flodövergångar och bergspass byggdes befästningar och vakttorn. Kostnaderna för att bygga allt detta var enorma både i pengar och människoliv. Och det skulle snart visa sig att mycket av byggandet varit förgäves.

Belägring
Bild: Bibliothèque nationale de France
Belägringen av Orléans 1428-1429 under hundraårskriget. De första kanonerna var enkla rör av metall. Laddningen antändes genom ett hål på ovansidan. 

Fästningarna besegras

I mitten av 1400-talet hade kanonerna blivit så effektiva att Karl VII av Frankrike kunde skjuta sönder alla de slott engelsmännen höll i Normandie på ett enda år. Det spelade stor roll för den franska segern i hundraårskriget (1337-1453) mellan England och Frankrike, ett krig som slutade med att engelsmännen drevs bort från norra Frankrike.

Samma år som hundraårskriget avslutades, 1453, intog turkarna Konstantinopel. De turkiska kanonerna sköt ner murar som hade stått i århundraden. Turkarna använde 70 kanoner, bland andra en som kunde skjuta i väg en kula som vägde flera hundra kilo 1,5 kilometer.

ANNONS

ANNONS

De belägrade inne i borgar och städer kunde till en början inte försvara sig med egna kanoner. Murarna var inte byggda för att förses med kanoner. Trapporna var smala och branta, och där gick det inte att dra upp de tunga vapnen. Men en rad förbättringar gjorde att allt fler kunde dra nytta av de nya vapnen.

Kanonerna, artilleriet, blev en allt viktigare del av krigsmakten. Ordet artilleri kommer från latinets ord artis som betyder konst. Artilleri har översatts med "den vetenskapliga delen av kriget".

I slutet av 1400-talet lät den franske kungen Karl VIII konstruera speciella kanonkärror som drogs av specialtränade hästar.

Kanon med lavett
Bild: Deutsche Fotothek
Lavetten gjorde att kanonen snabbare kunde siktas in mot nya mål. Med hjulens hjälp gick det lättare att föra med sig kanoner långa sträckor.
Ungefär samtidigt infördes en ny uppfinning - lavetten. Det var en träställning som kanonröret sattes fast i. Lavetten gjorde att kanonröret snabbt kunde sänkas och höjas. En kanonkula går olika långt beroende på hur högt kanonröret är riktat. Med lavettens hjälp gick det lättare och snabbare att sikta. Lavetten fick hjul så att det blev enklare att flytta kanonen. Kanonerna började kunna transporteras tillräckligt fort för att hålla jämna steg med fotsoldater på marsch - i alla fall om det var torrt på vägarna.

Från handkanon till musköt

När kanonerna började användas, kom man naturligtvis snabbt på tanken att försöka beväpna varje soldat med eldvapen. De första eldhandvapnen liknade små kanoner, men de var alltför svåra att hantera för en enda person. Att samtidigt sikta, hålla det tunga vapnet och träffa ett rörligt mål, exempelvis en ryttare, var omöjligt.

Eldhandvapnen utvecklades. De fick en kolv som kunde stödjas mot axeln och en avtryckare. Omkring år 1425 uppfanns en ny typ av avfyrningsmekanism. När skytten tryckte på avtryckaren, fördes en glödande stubin, med hjälp av hanen - en liten arm av metall, ner mot krutet som exploderade och slungade i väg kulan.

I början av 1500-talet införde en spansk general en ny stridsteknik. Ett förbättrat eldvapen, musköten, kunde skjuta igenom den bästa rustning. Angripande soldater till häst eller till fots möttes av en mördande skur av kulor. Men varje musköt vägde omkring elva kilo. Eftersom den var så tung, måste skytten stödja pipan på en träställning.

Pikenerarna försvarar skyttarna

Att ladda en musköt tog även för en tränad skytt upp till en minut. Därför måste musketörerna skyddas under den tid de laddade om. Till detta användes pikenerare. Det var soldater till fots beväpnade med pikar, upp till sex meter långa lansar. Pikenerarna stod uppställda i en fyrkant med musketörerna i mitten. När musketörerna sköt gick de fram i främsta ledet. Sedan drog de sig tillbaka till mitten av fyrkanten för att ladda.

ANNONS

ANNONS

Pikenerarna stod tätt i flera led, sänkte sina pikar och riktade spetsarna mot angriparna. Dessa möttes av en mur av vassa spetsar som höll dem på avstånd. Sedan kom musketörerna på nytt och avlossade en ny salva.

Men ju längre en strid varade, desto sämre fungerade samarbetet. I en strid var det kaos; rök, skrik och larmet av svärd mot svärd. Att under sådana förhållanden hålla huvudet kallt och ladda om på en minut var inte lätt. Alla hann inte ladda om samtidigt, och därför kom skotten alltmer i otakt. Istället för en välriktad skottsalva möttes motståndarna av enstaka kulor, vilket var långt mindre effektivt.

Det var mycket som kunde gå fel. Lade skytten i för mycket krut kunde musköten explodera. Krutet var ofta dåligt eller fuktigt, och då klickade skottet.

De runda blykulorna passade inte alltid. Erfarna män tillverkade sina kulor själva för att vara på den säkra sidan. Varje musköt tillverkades för hand och var därför en aning olik alla andra musköter i världen.

Pikenerare
Bild: SO-rummet.se
Pikenerare och musketörer i den svenska armén under det trettioåriga kriget. Pikeneraren skulle med sin pik, som var mellan fyra och sex meter, hålla fienden på avstånd medan de egna skyttarna laddade om. Att ladda om en musköt kunde ta upp till en minut.
Att i stridens hetta upptäcka att de kulor man fått hade fel storlek var en mardröm. Det var inte ovanligt att se musketörer i strid desperat tugga på sina kulor för att försöka få dem att passa i pipan.

Dessutom avfyrades musköten ju med hjälp av en glödande stubintråd. I regn eller fuktigt väder slocknade den gärna, och musköten gick inte att använda alls.

Muskler minskar i betydelse

Trots alla begränsningar fick kanonen och musköten snabbt en avgörande betydelse. Mot kraften i kanoner, musköter och efter hand pistoler kunde i längden inga vapen som byggde på muskelkraft stå emot. Eldvapnen kunde göra en liten svag soldat till den store och starkes jämlike, ibland till hans överman. Det blev alltså lättare att få tag i effektiva soldater, och därmed kunde arméerna göras större. Tidigare hade den enskilda soldatens fysiska styrka spelat en stor roll. Nu kunde arméer byggas upp med svagare folk, bara de kunde lära sig att ladda och skjuta.

Musköten och piken blev de viktigaste vapnen för fotsoldaterna, infanteristerna, på Europas slagfält från 1550 till ungefär 1675. På 1600-talet kom man på att det gick att sätta en kniv, en bajonett, längst fram på de långpipiga gevär som då användes. Därmed förvandlades musköten till en sorts pik, och det behövdes allt färre pikenerare.

Kamp mellan vapen och skydd

Genom hela krigshistorien har tre faktorer varit avgörande: eldkraft, rörlighet, skydd och möjligheten att utnyttja dem.

ANNONS

ANNONS

När nya vapen uppfunnits, har man satt in alla krafter på att finna nya skydd. När nya skydd uppfunnits, har man så småningom funnit på nya vapen.

Långbågen var en kraftig pilbåge som speciellt engelsmännen använde. När den utvecklades, gjordes rustningarna ännu tjockare. Så blev det också när eldvapnen infördes. Men eftersom musköter kunde skjuta igenom ganska tjock plåt, blev rustningarna omoderna. En rustning som kunde stå emot kulor skulle bli så tung att den som bar den inte skulle kunna röra sig. En häst skulle inte orka bära den, och rustningen skulle bli orimligt dyr.

Man förstod alltså att skyddet inte längre räckte mot de nya eldvapnen. Motmedlet blev istället att satsa på ökad rörlighet.

Soldaterna till häst, kavalleristerna, fick lättare utrustning - en hjälm och en plåt som skyddade bröstet ersatte rustningarna. Nu kunde de rida snabbare och var svårare att träffa.

En lyckad kavalleriattack kunde slå ut musketörerna.

Allteftersom kanonerna blev bättre måste borgarna också bli det. De gamla palissaderna av trä stoppade inte kanoner, i stället byggde man allt starkare stenmurar. Med en vallgrav kunde kanonerna hållas på avstånd, så att deras kulor inte gjorde så stor skada. Allteftersom kanonerna blev bättre fick man bygga alltmer komplicerade försvarsanläggningar, Borgarna fick egna kanoner för att hålla fienden på avstånd. Bilden visar fästningen i Bourtange, i Nederländerna. Det ligger i regionen Westerwolde i östra delen av provinsen Groningen nära den tyska gränsen. Fästningen byggdes 1593 under det nederländska frihetskriget och användes fram till 1851. Den har aldrig blivit intagen.

Ända sedan antiken hade soldater ryckt fram mot motståndaren i täta led för att krossa fienderna med överväldigande styrka, en stridsteknik som uppfanns i Grekland 750 f.Kr. Ju fler led av soldater man kunde ställa upp bakom varandra, desto större effekt trodde generalerna att man skulle få vid angreppet.

När eldvapnen infördes, ökade man luckorna mellan soldaterna. Leden blev glesare, och därmed blev det svårare att träffa fiendens soldater.

Befästningarnas återkomst

När medeltidens befästningar, där "män i stål dolde sig bakom sten", inte dög längre, krävdes nya idéer.

Genier som konstnärerna Leonardo da Vinci och Michelangelo lade på 1500-talet ner mycket arbete på att tänka ut hur befästningar skulle kunna stå emot kanoner.

Tidigare hade slott och borgar haft raka murar. Nu byggdes murarna med allt fler vinklar. En fiende kunde därmed beskjutas från flera håll. Murarna gjordes tjockare, så att de bättre kunde stå emot kanoneld. Inne i borgarna byggdes speciella platser där kanoner kunde ställas upp. Med egna kanoner kunde en belägrare hållas på avstånd, vilket gjorde angriparens kanoner mindre effektiva.

När byggnadskonsten så att säga hunnit i kapp konsten att göra eldvapen, återuppstod belägringarna. Befästningar kom åter att spela en viktig roll.

Förändrad taktik till havs

Även till havs gjorde krutet att stridstaktiken förändrades. Ända sedan forntiden hade strider till havs gått till så att fartyg försökt köra in i eller ramma varandra. Därefter lade sig fartygen jämsides, varpå besättningarna stred man mot man.

ANNONS

ANNONS

På 1500-talet började de europeiska skeppen få allt tyngre kanoner. Istället för att ramma varandra försökte kaptenerna nu beskjuta varandras fartyg och helst sänka dem.

Kanonerna gav européerna en avgörande fördel. Européernas skepp var på 1400-talet klumpigare och sämre än såväl de kinesiska djonkerna som arabernas fartyg. Men de arabiska skeppen kunde inte bära tunga kanoner, eftersom plankorna i skeppen inte hölls samman av järnspikar utan knöts samman.

Karack
Bild: Royal Museums of Fine Arts of Belgium
Detalj från en målning av Pieter Bruegel (1558) som visar en karack, den typ av bestyckade handelsfartyg som användes av spanjorerna och portugiserna på 1500-talet för att transportera skatter och dyrbar last från den nya världen och Asien till Europa.

Med hjälp av sina kanoner kunde portugiserna under början av 1500-talet lägga under sig en del av de lönande handelsvägarna på Indiska oceanen. I Kina och Indien hämtade europeiska fartyg kryddor, silke och andra dyrbarheter.

I Latinamerika kunde spanjorerna, delvis med hjälp av sina eldvapen, krossa stora riken. Från Sydamerika fördes en strid ström av guld och silver till Spanien.

Bättre och bättre gevär

I slutet av 1600-talet slog flintlåsgeväret igenom. När skytten tryckte på avtryckaren, skrapade en bit hård flinta mot en ståltunga. Då bildades gnistor, ungefär som när man tänder en tändsticka. Gnistorna fick krutet i pipan att explodera, och geväret avfyrades. Nu kunde man ladda och skjuta på en halv minut.

ANNONS

ANNONS

Flintlåsgeväret var, liksom musköten, inte speciellt pålitligt. Satt flintan snett, blev det inga gnistor. Den del som skulle raspa mot ståltungan behövde dessutom hållas skarp. Krutrester bildade efter hand en seg massa som täppte till geväret. Skyttarna fick bära med sig små borstar och andra rengöringsverktyg.

Bra kombination ger seger

Allteftersom gevär och kanoner förbättrades förändrades taktiken på slagfältet. Segrare blev den som kunde kombinera sina olika vapenslag bäst.

Infanteri i strid
Bild: Maryland National Guard
När flintlåsgeväret avfyrades slog en bit flinta mot stål. Då bildades gnistor som antände krutet, och kulan sköts iväg. I början av 1800-talet hade bajonetten helt ersatt piken på slagfältet. 

Den franske kejsaren Napoleon var en mästare på detta, vilket ledde till många av hans segrar i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Napoleon införde metoden att alla kanonerna samtidigt skulle beskjuta viktiga punkter på slagfältet. Han ökade också artilleristernas status genom att utnämna dem till eliten inom armén.

Eld på kort håll

Gamla tiders gevär sköt inte speciellt långt. I mitten av 1700-talet testades ett elitregemente i Preussen. Soldaterna sköt med flintlåsgevär på en måltavla som var tre meter hög och nio meter bred. På 135 meters håll träffade 46 av 100 skott. På 180 meters håll träffade bara 17 av 100.

Att gevären inte kunde skjuta så långt innebar att kavallerister kunde komma ganska nära innan det blev möjligt att börja skjuta på dem. Desto kortare tid hade fotsoldaterna naturligtvis på sig att skjuta ner dem när angreppet inleddes.

Kanoner kunde också ställas ganska nära fientliga infanterister. Men omkring 1850 uppfann fransmannen Minié en ny typ av gevär. Det kunde skjuta fem gånger så långt som flintlåsgeväret. På nytt ändrades balansen mellan eldkraft och rörlighet. När kavalleristerna anföll, möttes de av fem gånger så många kulor som tidigare, eftersom den sträcka där gevärskulorna kunde träffa dem var fem gånger så lång.

ANNONS

ANNONS

Kanonerna måste flyttas utom räckhåll för de nya gevären. Kanonerna hade tidigare kunnat stå 180 meter från fientliga fotsoldater och överösa dem med granater. Kanonerna måste nu flyttas så långt bort att deras skott blev långt mindre effektiva.

Första världskriget

När första världskriget utbröt 1914, väntade sig de flesta ett kort krig.

- Vi är hemma igen till jul, sa soldaterna när de ryckte ut på hösten.

Generalerna räknade med att nya vapen och de nya möjligheter att kontrollera stora arméer som telefonen och telegrafen medförde skulle ge snabba segrar.

Men ett nytt vapen, kulsprutan, visade sig ha en så enorm eldkraft att det begränsade infanteriets rörelser på ett sätt som inga vapen gjort tidigare. Bara några få kulsprutor kunde döda tusentals soldater.

Kvinnliga soldater med kulspruta
Brittiska kvinnor tränar med en kulspruta i slutet av första världskriget. Kulsprutan sköt mellan 600 och 800 skott i minuten och kunde döda en soldat på över två kilometers avstånd. Kulsprutorna var dock för tunga att bära, och därför prövade de stridande olika sätt att kunna flytta vapnet.
Samtidigt var kulsprutan för tung för att man skulle kunna föra den med sig vid en snabb attack.

Under krigets fyra första månader stupade eller sårades 747 465 tyska soldater och omkring 845 000 franska. Det stod klart att eldvapnen blivit så effektiva att den massiva infanteriattacken, som använts i tusentals år, till slut blivit föråldrad för gott.

Kriget på västfronten där tyskar stod mot de allierade, fransmännen och engelsmännen, hamnade i ett dödläge. Miljoner män grävde ner sig i skyttegravar. Fronten sträckte sig till slut från Engelska kanalen till Alperna.

Först med de första stridsvagnarna fick de allierade ett vapen som kunde bryta dödläget. Stridsvagnarna kombinerade skydd och rörlighet med egen eldkraft. De allierade ökade dessutom sina truppers rörlighet genom att förflytta dem i lastbilar. 1918 var Tysklands motstånd brutet och världskriget slut.

Andra världskriget

Inför risken av ett nytt storkrig rustade segrarmakterna på nytt. Minnet av första världskriget levde kvar, och speciellt Frankrike satsade på att skydda sina soldater.

Segrarmakterna mindes vilka förluster kulsprutorna orsakat men glömde bort att det var den rörliga krigföringen med hjälp av stridsvagnarna som till slut segrade, skriver en historiker.

ANNONS

ANNONS

Ännu vid andra världskrigets utbrott år 1939 litade Frankrike på att Maginotlinjen skulle stoppa tyskarna. Maginotlinjen i nordöstra Frankrike bestod av en serie underjordiska fort som rymde 300 000 man. Men istället för att angripa rakt framifrån satsade tyskarna på rörligheten. De gick runt linjen i norr och kunde erövra den bakifrån. Det betydde slutet för taktiken att gömma sig i en fästning och vänta på motståndarens angrepp.

Tyskarna hade inför kriget oroat sig för ett nytt stillastående skyttegravskrig. Istället för skydd satsade de allt på rörlighet och eldkraft. Den tyska taktiken kom att kallas blitzkrieg, blixtkrig.

Precis som för befästningstaktiken betydde andra världskriget slutet för kavalleriattackerna. När Nazityskland angrep Polen 1939, gick det polska kavalleriet till attack. Kavalleriet blev ett lätt mål för de tyska kulsprutorna.

Moderna vapen har större eldkraft än någonsin. Kulsprutepistoler kan skjuta flera skott per sekund. Med moderna gevär kan man träffa mål på över en kilometers avstånd. Men fortfarande gäller regeln att den som bäst kombinerar eldkraft, skydd och rörlighet står som segrare.

LÄS MER: Vapen

LÄS MER: Krutets historia

LÄS MER: Medeltida krig och försvar

LÄS MER: Krig och försvar 1500-1776

LÄS MER: Krig och försvar 1776-1914

LÄS MER: Första världskriget

LÄS MER: Andra världskriget

LÄS MER: Kortfattat om krigets historia

LÄS MER: Orsaker till krig

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Var uppfanns krutet och när togs det i bruk i Europa?
     
  2. Beskriv de första eldvapnen och hur de användes.
     
  3. Varför minskade borgarnas och fästningarnas betydelse i krigföringen under slutet av medeltiden?
     
  4. Varför ökade fästningarnas betydelse igen från och med 1500-talet?
     
  5. Eldvapnen förändrade krigföringen på många sätt. En följd av eldvapnens införande på slagfältet var att kavalleriet gjordes mer lättrörligt. Vad var orsaken till det?
     
  6. Beskriv samverkan på slagfältet mellan musketörer och pikenerare. Hur samarbetade de i strid?
     
  7. Varför var musköten ett ganska opålitligt vapen?
     
  8. Omkring 1850 uppfann fransmannen Minié en ny typ av gevär. Hur förändrade dessa nya gevär krigföringen?
     
  9. Första världskriget blev en slakt på slagfälten i Europa med flera miljoner stupade soldater. Nämn några orsaker till de höga förlustsiffrorna.
     
  10. Vad menas med blixtkrig och varför satsade den tyska krigsmakten så mycket på det i början av andra världskriget?
     

 

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare
 

Senast uppdaterad: 16 juli 2022
Publicerad: 15 juli 2022

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

M

Mongolernas plundring av Bagdad gjorde slut på islams guldålder

Härskare som lever avskilda från folket de bestämmer över, som tror sig vara utvalda av gudarna,...

L

Ryttarfolken på stäppen: skyterna, Hsiung-nu, hunnerna och mongolerna

Vid östra Medelhavet och Svarta havet börjar ett väldigt stäpplandskap. Det sveper genom Asien i en...

S

Orsaker till krig

Krig är förödande för människan, för miljön, för hela staters existens. Ändå krigar vi. Att stater...

M

Kortfattat om krigets historia

Våld och krig har sedan tusentals år gått som en röd tråd genom historien. En del forskare...

SO-rummet bok
L

Hästens historia i människans tjänst

När isen drog sig tillbaka mot polerna efter den senaste istiden, och gräs började växa i Europa,...

S

Matilda av Toscana - härförare i påvens tjänst

Matildas äktenskap blev en katastrof, men när hon lämnat maken var hon den enda arvtagaren till det...

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Medeltida krig och försvar

Vapen, krigföring, uppror och krig under medeltiden (500-1500).

Sjöfart och sjökrigföring 1500-1776

Marin- och örlogshistoria i krig och fred under den nya tiden. Här berättas om sjökrigföring, sjöslag, långväga handel...

Krig och försvar 1500-1776

Vapen, strider, fältslag, krigföring och krig under den nya tiden.

Sjöfart och sjökrigföring 1776-1914

Marin- och örlogshistoria i krig och fred under det långa 1800-talet. Här berättas om sjökrig, sjöslag, långväga handel...

Krig och försvar 1776-1914

Vapen, strider, fältslag, krigföring och krig under det långa 1800-talet.

Relaterade taggar

Borgar och fästningar

Människor har i alla tider känt behov av att uppföra olika typer av försvarsanläggningar för att...

Vapen

Lika länge som det har funnits människor så har det funnits vapen av olika former. De forntida...