Adel: Den grupp i samhället som hade ärvda privilegier och ofta ägde mycket mark och makt.
Arrendebönder: Bönder som hyrde jord av en godsägare och betalade hyra i form av pengar eller arbete.
Dubbning: En högtidlig ceremoni där en person officiellt blev riddare.
Feodalism: För att kunna styra ett rike delade kungen/drottningen upp det i mindre områden. Dessa kallades län. Härskaren hade makten över alla länen men delade ut maktbefogenheter till olika vasaller som fick styra länen åt honom. Dessa vasaller kunde i sin tur fördela mindre områden till sina egna vasaller (undervasaller). Vasallerna var tvungna att svära en ed där de lovade att troget tjäna sin herre (kungen och/eller "storvasallen"). Under medeltidens gång blev länen ärftliga. Det var så adelsklassen föddes. Ordet feodalism kommer från det latinska ordet feudum, som betyder län eller lån. Systemet med vasaller som hjälper härskaren kallas därför feodalism. Läs mer om feodalismen >
Heliga landet: Område i Mellanöstern (bl.a. nuvarande Israel och Palestina) som var viktigt för kristendomen.
Hederskodex: Regler för hur man skulle uppföra sig, ofta med fokus på mod, trohet och ärlighet.
Infanteri: Soldater som slåss till fots (inte till häst).
Korståg: Krigståg under medeltiden där kristna riddare försökte ta kontroll över det Heliga landet.
Krigarmunkar: Riddare som också var munkar och stred för kyrkans sak.
Livegna: Bönder som inte fick lämna jorden de bodde på och som var tvingade att lyda sin jordägare, nästan som en slav.
Page: Ung pojke från adeln som började sin utbildning för att bli riddare.
Riddarväsen: Systemet kring riddare, deras utbildning, regler, livsstil och uppgifter.
Tornerspel: Tävlingar där riddare tränade strid och visade sin skicklighet inför publik.
Trohetsed: Ett löfte om att vara lojal, till exempel till en kung eller länsherre.
Vasall: En storman, vanligen med en adelstitel, som var en viktig del av feodalsystemet (se ovan). En vasall lyder under en herre, t.ex. en kung. Vasallen kunde för egen vinning samla in skatt och tributer inom sitt län, men ansvarade i gengäld för att skydda sin herre militärt. Genom att ställa upp för sin herre i krig så fick alltså vasallerna vissa privilegier. Ett vanligt privilegium var att adeln (liksom prästerskapet) var frälse, d.v.s. befriade (frälsta) från att betala skatt till kungamakten.
Väpnare: En slags lärling till riddare, oftast äldre än en page, som tränade tillsammans med riddaren och följde med i strid.
