S Medeltida propaganda
Propaganda blev från 1300-talet ett allt viktigare politiskt kampmedel i Sverige i takt med att allmogens stöd blev mer viktigt i kampen om makten i riket. Historiska krönikor och politiska visor frän medeltiden representerade dock inte i första hand någon sorts folklig diktning utan var en produkt av den höviska riddarkulturen.
Den tidigaste formen av politisk propaganda representeras av krönikediktningen, en form av historieskrivning som kom till Sverige på 1300-talet, ursprungligen från Frankrike. Krönikorna skiljer sig från annalerna genom att de är utformade som sammanhängande berättelser och uppenbarligen avsedda att reciteras inför publik. De var skrivna på vers och på svenska istället för på den lärda världens latin. Tillsammans ger de svenska medeltidskrönikorna en skildring av Sveriges historia från ca 1250 till 1496.
LÄS MER: Erikskrönikan och Förbindelsedikten
LÄS MER: Engelbrektskrönikan och Karlskrönikan
Den mest kända politiska visan från medeltiden är Strängnäsbiskopen Thomas' frihetsvisa, som handlar om Engelbrekt och tillkom 1439 som ett led i rådets propaganda mot Erik av Pommern och dennes bundsförvanter inom ätten Natt och Dag. I denna, liksom i balladerna om slagen vid Brunkeberg och Brännkyrka, är den antidanska tendensen tydlig. Fokuseringen på en särskild arvfiende var i hela Europa en viktig del i uppbyggnaden av nationalstater under senmedeltiden.
Politisk propaganda riktad till en mer akademisk publik återfinns i den av Birgittas uppenbarelser som innehåller de beryktade beskyllningarna mot Magnus Eriksson för homosexualitet (ca 1361). Detta är en av de två uppenbarelser som verkar ha nedskrivits av Birgitta personligen, och den har uppenbarligen inspirerat en annan pamflett mot kung Magnus från slutet av 1360-talet: Libellus de Magno Erici rege (»Stridsskrift mot kung Magnus Eriksson«).
