Vatikanen var i antiken benämningen på en sankmark öster om floden Tibern i Rom. Namnet kom även att användas på Vatikankullen på västra flodstranden, där Vatikanstaten numera finns.
Romersk tid
På kejsar Neros tid fanns en cirkus för gladiatorspel invid Vatikankullen, där man i dag finner Sankt Petersplatsen och Sankt Peterskyrkan. Där ska enligt traditionen aposteln Petrus år 67 ha lidit martyrdöden och blivit begravd.
Kejsar Konstantin, som erkände kristendomen i romarriket, lät på 300-talet uppföra en basilika (kyrkobyggnad) över Petrus grav.
Under medeltiden
En stadsbebyggelse växte upp kring Petrus-basilikan och omgärdades på 800-talet med den så kallade leoninska muren. I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet uppfördes de första byggnaderna i det komplex som kom att utgöra Vatikanpalatset.
I omkring tusen år från 300-talet bodde påvarna huvudsakligen i Lateranpalatset i södra Rom. Efter det så kallade Avignon-påvedömdet på 1300-talet gjorde påven Gregorius XI Vatikanpalatset till påvligt residens 1377.
I slutet av 1400-talet uppfördes Sixtinska kapellet, och i slutet av 1500-talet byggdes den fastighet som numera är påvens residens. Den fornkristna Petrus-basilikan fick på 1500-talet lämna plats för bygget av Sankt Peterskyrkan under ledning av bland andra Michelangelo. Kyrkan invigdes 1626.
Långlivad kyrkostat
Under närmare tusen år, fram till 1870, regerades stora delar av det nuvarande centrala Italien av Kyrkostaten med påven som statsöverhuvud. Kyrkostaten invaderades 1807, när den franske kejsaren Napoleon ockuperade större delen av den italienska halvön. Efter Wienkongressen 1815 återupprättades Kyrkostaten.
När Italien enats 1861 (se Italiens historia) krävde de nya härskarna att kyrkan skulle ge upp sin världsliga maktutövning. Enligt en folkomröstning 1870 skulle Kyrkostaten införlivas i kungariket Italien. Kyrkan vägrade, och påven stängde in sig i ett litet område kring Peterskyrkan och Vatikanpalatset. I stället för att erkänna den nya italienska staten, bannlyste kyrkan dess monark och förbjöd sina medlemmar att inneha offentliga ämbeten och rösta i allmänna val.
Konflikten mellan Vatikanen och Italien, den så kallade romerska frågan, löstes först efter sex decennier genom de så kallade Lateranfördragen mellan påven och Mussolinis fascistregim 1929. I det första fördraget upprättades Vatikanstaten som en suverän stat, medan påven i gengäld erkände den italienska staten. Vatikanen gav upp alla krav på tidigare besittningar i Italien och fick ekonomisk ersättning för kyrkliga egendomar som övergått i italienska statens ägo. Dessutom slöts ett så kallat konkordat – religionsavtal – som gav katolicismen ställning som statsreligion i Italien. Heliga stolen fick också äganderätt till ett antal kyrkor och palats i Rom och på andra håll i Italien.
Läs i Landguiden om Vatikanstatens historia fr.o.m. andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om