Dracula

Dracula blev viktig eftersom Stoker förändrade bilden av vampyren. Före romanen kunde vampyren ofta framställas som ett skrämmande lik från folktron. Hos Stoker blev vampyren istället en gåtfull och välklädd aristokrat som rörde sig mellan gamla slott, moderna städer och människors hem. Det gjorde Dracula till en figur som både var skrämmande och lockande på samma gång.

Efter att romanen Dracula kom ut förändrades föreställningen om vampyren till en blek aristokrat iklädd aftondräkt och välputsade skor. I boken skildras Dracula som en förfinad gentleman som bor i ett förfallet slott. Han är död sedan många hundra år och visar sig bara på nätterna.

Den mest filmade romanfigureren

Dracula blev en enorm succé och sattes upp som teaterpjäs på en rad platser. Boken har tryckts om gång på gång och är den roman som filmats flest gånger av alla. Enligt Guiness rekordbok är Dracula den litterära figur som har gestaltats flest gånger i film.

Bram Stokers Dracula har fått en rad drag som senare har tillskrivits många vampyrer i populärkulturen. Bland annat har de ingen spegelbild. Det beror på föreställningen att spegeln inte visar människor utan själ. Eftersom vampyrerna är levande döda har de inga själar. Dracula kan i romanen också förvandla sig till bland annat en fladdermus, en varg och dimma.

Pålspetsaren

I romanen bor Dracula i Transsylvanien. Det är ett område i Rumänien där folktron på vampyrer har varit särskilt stark. 

Dracula betyder ungefär "son till Dracul", där Dracul kan kopplas till både "drake" och senare "djävul". Stoker kan ha döpt sin vampyr efter den rumänska härskaren Vlad III Țepeș (1431-1476), även känd som Vlad Dracula. 

Vlad Țepeș är ökänd för att ha avrättat mängder av människor genom att spetsa dem levande på pålar. Țepeș betyder just pålspetsare på rumänska. Vlad Țepeș var son till härskaren Vlad II Dracul. Namnet Dracula visar att Vlad III var son till Vlad II Dracul. 

Vlad III Țepeș styrde Valakiet, som idag är en del av södra Rumänien. I Rumänien har han ibland setts som en hjälte som stod emot Osmanska riket och straffade mäktiga adelsmän. I andra länder har olika författare pekat på hans grymhet. Det finns uppgifter om att han sammanlagt lät spetsa tusentals, kanske tiotusentals, personer på pålar.

Oklar förebild

Det finns uppgifter om att Vlad Țepeș är förebilden till romanfiguren Dracula. Det är dock oklart om det är så. Moderna forskare som har gått igenom Stokers anteckningar har inte hittat någon tydlig hänvisning till den omstridde härskaren. Stoker besökte aldrig själv Rumänien, utan hämtade sina uppgifter ur gamla reseskildringar och folklivsberättelser. Namnet Dracula hittade Stoker troligen på ett bibliotek. 

Sex och vampyrer

I Dracula, liksom flera andra vampyrhistorier, finns ett starkt drag av sexualitet. Det gäller både filmer och böcker. Den blodsugande greven tar sig gärna in i unga kvinnors sovrum på nätterna. Han verkar också ha en viss dragning till Jonathan Harker, en av romanens andra huvudpersoner. 

Det finns även vampyrhistorier om lesbisk kärlek, alltså kärlek mellan kvinnor. Novellen Carmilla från 1872, skriven av J. Sheridan Le Fanu, är en av de mest kända tidiga vampyrberättelserna på detta tema.

Från folktro till populärkultur

Både vampyrer och varulvar blev populära i samband med de skräckberättelser som började komma ut på 1800-talet och de senare filmerna på 1900-talet. Men medan vampyrerna ofta framställdes som bleka ädlingar hade varulvarna en råare och brutalare framtoning. Vampyrfilmer är också mer populära än varulvsfilmer. 

Dracula visar hur en gammal folktro kan förändras när den blir litteratur, teater och film. Bram Stokers roman gjorde vampyren till en av skräckkulturens mest kända gestalter, och senare filmer har fortsatt att forma bilden av Dracula. Samtidigt påminner kopplingen till Vlad Țepeș om hur historia och myt ibland blandas ihop. Det är därför Dracula fortfarande är intressant – figuren hör hemma både i folktron, historien och populärkulturen.

L  LÄS MER: Vampyrer

M  LÄS MER: Folktro

L  LÄS MER: Övernaturliga väsen

L  LÄS MER: Varulvar

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

Källor: 
Ornella Volta, Valeria Riva, The Vampire, Neville Spearman Ltd, London, 1963
Bram Stoker, Dracula, Arrow Books Ltd, London, 1971
James Dickie ed: The Undead, Neville Spearman Ltd, London, 1971
Nils Petter Sundgren ed, Vampyrbiten, P A Norstedt & Söners förlag, Stockholm, 1973
Raymond T McNally, Radu Florescu, In Search of Dracula, Houghton Mifflin, Boston, 1994
Anna Hansson, Vampyrer, Beta Pedagog AB, Skällinge, 2018
Nationalencyklopedin

FÖRFATTARE

Text: Kaj Hildingson, journalist och läromedelsförfattare