De sammansvurna som mördade Julius Caesar hade hävdat att de dödat honom för att rädda den romerska republiken. Men republiken var redan döende. Mördarna misslyckades och mordet på Caesar kom istället att leda till att Rom fick en lång rad av kejsare. Den mördade Caesars namn blev till och med dessa kejsares hederstitel.
År 29 f.Kr kunde Octavianus, som Caesar en gång utsett till sin arvinge, låta sig hyllas som Roms nye ledare. Senaten valde honom till princeps. Det var ett nytt ämbete och namnet betyder "den främste". Av ordet "princeps" har vi fått vårt ord prins.
Octavianus fick hedersnamnet "Augustus", ett namn som tidigare varit reserverat för gudar. Augustus aktade sig för att kalla sig kejsare. Mordet på Caesar visade vad som kunde hända den som ensam ville härska över romarriket. Men i verkligheten var det Augustus som styrde och han räknas som den förste av de romerska kejsarna.
De romerska härskarna betecknades så småningom som "caesar". Av ordet "caesar" har vi fått orden kejsare och tsar. Andra språk utgår ibland från det latinska ordet för befälhavare, imperator (eng. emperor, fr. empereur, etc.).
Begreppet kung eller konung är en titel för en manlig monark, statschefen i en monarki. Den kvinnliga motsvarigheten är drottning.
Det förekommer även andra titlar på monarker, t.ex. furste, storhertig och sultan.
Skillnaden mellan kejsare och kung
En kejsare var något helt annat än en kung. Titeln kejsare har som vi sett sina rötter i romarriket och levde kvar i det medeltida bysantinska riket. Traditionen med kejsare fortlevde även i det kejsardöme som grundades i Västeuropa (efter romerskt mönster) av Karl den store år 800. Kejsartiteln övertogs senare under 900-talet av den tyske kungen Otto I och därefter av hans tronföljare ända fram till 1806 då det tyska kejsardömet (det tysk-romerska riket) avskaffades.
Kejsarna kröntes av påven, och i teorin var de andra kristna härskarna i Europa underordnade kejsaren. I det medeltida Europa var det följaktligen mycket finare att vara kejsare än att vara kung.
I Ryssland har sedan 1500-talet titeln tsar använts av härskarna för att markera sin makt över alla underlydande furstar i det ryska imperiet. I början av 1800-talet upphöjde sig även den franske härskaren Napoleon Bonaparte till kejsare över det franska imperiet, och 1871 började den preussiske kungen kalla sig för kejsare över det enade tyska riket (en titel som syftade på överhöghet över övriga tyska furstar och kungar).
I västerländsk historieskrivning har även många utomeuropeiska härskare till stora imperier fått bära titeln kejsare, t.ex. i Kina, Japan, Korea, Vietnam och Etiopien.
Idag existerar bara ett kejsardöme, det japanska.
Text: Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare) och Robert de Vries (red.)
