av: Lennart Koskinen m.fl.
2021-10-14

Lästid 4 minuter
I vissa religioner framträder människans samhörighet med naturen särskilt tydligt. Naturens krafter kommer till uttryck i växlingen mellan mörker och ljus, sommar och vinter, ebb och flod, regn och torka, och bestämmer förutsättningarna för mänskligt liv. Norrsken, åskväder, vulkanutbrott och andra naturfenomen markerar närvaro. I dessa kraftfält lever människan inte som en analyserande åskådare, utan som delaktig i en allomfattande organisk helhet. Hon delar tillvaron med djuren, växterna och de "döda" tingen. Det går inte någon skarp gräns mellan levande och döda. Allt ingår i helheten...
+ Läs mer