Alexander den store, romare, perser, araber, turkfolk, mongoler och ryssar har invaderat det område som idag utgör Azerbajdzjan. I början av 1800-talet delades landet mellan Iran och Tsarryssland. En kort period av självständighet följde efter tsarens fall, innan Azerbajdzjan invaderades av Röda armén och blev en sovjetrepublik 1920. I regionen upptäcktes tidigt oljefyndigheter.
Azerbajdzjans historia
ANNONS
ANNONS
ANNONS
ANNONS
Allt fler penningstarka utlänningar flyttade in. Delvis som en reaktion växte en nationellt sinnad azerbajdzjansk intelligentia fram. Många drömde om att ena turkiska eller muslimska folk över nationsgränserna, något som ledde till motsättningar med de kristna armenier som bodde i landet. I kaoset efter Tsarrysslands nederlag i det rysk-japanska kriget 1905 utbröt våldsamma konflikter mellan azerier och armenier. Många byar förstördes och tusentals människor på båda sidor miste livet.
Sovjetisk republik
Snart efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 tog en nationalistisk regering över och utropade Azerbajdzjans självständighet den 28 maj 1918. Landet blev världens första muslimskt befolkade republik. De knappa två åren av självständighet blev dock kaotiska. Det oljerika landet ockuperades av olika länders arméer, och särskilt Baku blev skådeplatsen för blodiga uppgörelser mellan armenier och azerier. 1920 invaderades Azerbajdzjan av Röda armén, och landet blev en sovjetrepublik.
År 1922 slogs Azerbajdzjan samman med Armenien och Georgien till Transkaukasiska sovjetrepubliken, men 1936 blev Azerbajdzjan på nytt en egen sovjetrepublik. Sovjetstyret gick hårdare fram mot den azeriska än mot till exempel den armeniska kulturen. Många moskéer och minnesmärken sprängdes och religiösa ledare förföljdes. Bytena av alfabet – från arabisk till latinsk skrift och senare till kyrillisk – isolerade landet från det iranska Azerbajdzjan och skar av rötterna till den gamla kulturen. Azerbajdzjan drabbades också av sovjetledaren Stalins kollektivisering av jordbruket och utrensningar på 1930-talet.
Kollektiviseringen av jordbruket innebar att all mark förstatligades och övergick i så kallade kolchoser, som på papperet ägdes kollektivt, eller i stora statsjordbruk, sovchoser. Välbärgade bönder, så kallade kulaker, förvisades med sina familjer till avlägsna landsdelar där flertalet dog.
Samtidigt inleddes en intensiv industrialisering, där man särskilt satsade på den tunga industrin. Ett system för central planstyrning av hela ekonomin byggdes upp. Denna ”revolution uppifrån” slog sönder den tidigare ekonomiska och sociala strukturen i samhället och gjorde alla människor beroende av staten för sin försörjning.
Den stalinistiska terrorn mot så kallade folkfiender under åren 1934–1938 slog mot alla sektorer av samhällslivet. Människor avrättades, deporterades eller dog i läger. Många framstående medlemmar av kommunistpartiet i Azerbajdzjan drabbades av Stalins terror.
Azerbajdzjans uppgift inom Sovjetunionen var att förse andra sovjetrepubliker med olja, jordbruksprodukter och lättare industriprodukter.
Under andra världskriget utgjorde olja från Azerbajdzjan bas för drivmedel i de sovjetiska stridsvagnarna och nazisterna gjorde flera misslyckade försök att erövra oljekällorna, men i stort undgick Azerbajdzjan att drabbas av strider under kriget.
I slutskedet av kriget ockuperade sovjetiska Röda armén det iranska Azerbajdzjan i ett försök att förena den azeriska befolkningen i norra Iran med sovjetiska Azerbajdzjan men de sovjetiska ockupationsstyrkorna tvingades dra sig tillbaka efter brittisk-amerikanska påtryckningar.
Läs i Landguiden om Azerbajdzjans historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om