Alexander den store, romare, perser, araber, turkfolk, mongoler och ryssar har invaderat det område som idag utgör Azerbajdzjan. I början av 1800-talet delades landet mellan Iran och Tsarryssland. En kort period av självständighet följde efter tsarens fall, innan Azerbajdzjan invaderades av Röda armén och blev en sovjetrepublik 1920. I regionen upptäcktes tidigt oljefyndigheter.
Azerbajdzjans första invånare var kanske kaukasiska folk. Skyter har bott här, och området ingick på 800-talet f Kr i Urartu-riket (jämför Armeniens historia) och senare i Medien. På 500-talet f Kr underkuvades mederna av sina släktingar perserna.
År 330 f Kr inordnades Azerbajdzjan i Alexander den stores imperium. Styret överläts på persiska vasaller. Enligt en tradition fick landet sitt namn efter vasallen Atropates, vars namn betyder ”skyddad av eld”. Andra källor härleder namnet ur ett persiskt ord för ”eldland”. Namnet kan syfta på bränder som då och då uppstår i ytligt belägna oljekällor eller på de ständigt brinnande eldarna i zoroastriska (parsiska) tempel. (Möjligen föddes zoroastrernas profet Zarathustra i Azerbajdzjan).
Perser, araber och turkfolk
Efter vår tideräknings början införlivades Azerbajdzjan i romarriket men kom åter under persiskt/iranskt styre (sassaniderna) på 200-talet. Med den arabiska erövringen på 600-talet kom islam. Arabernas dominans varade till 1000-talet då ett turkfolk, seldjukerna, kom österifrån och tog över. Seldjukerna assimilerades snart, men deras språk och traditioner vann insteg hos landets dittills persisktalande invånare – förfäderna till dagens azerier. Nu inleddes en kulturell blomstring som varade till 1200-talet.
Efter mongoliska invasioner på 1200- och 1300-talen kom landet åter under iranskt styre från början av 1500-talet. Samtidigt övergick kungamakten i Iran till den azeriska dynastin safaviderna, vars grundare Ismail införde shiaislam som statsreligion. (Perser och azerier var tidigare oftast sunniter.) Under safavidernas styre ca 1500–1700 gjorde det Osmanska riket flera försök att erövra Azerbajdzjan, men senare expanderade istället Tsarryssland på Irans bekostnad. Genom fredsavtal 1813 och 1828 delades Azerbajdzjan mellan Ryssland och Iran. Delen norr om floden Araz som nu utgör dagens självständiga Azerbajdzjan tillföll Ryssland.
Olja hade sedan gammalt tillvaratagits och sålts som lampolja, smörjolja eller, från 1700-talet, som råvara för fotogen, men först i och med industrialismen och den gryende bilismen insåg man värdet i Azerbajdzjans oljetillgångar. Runt 1870 kom oljeutvinningen i Baku i gång på allvar. En ny borgarklass växte fram som till stor del bestod av inflyttade ryssar, västeuropéer och armenier. 1876 grundade de svenska bröderna Ludvig och Robert Nobel en oljefirma i Baku. Vid förra sekelskiftet utvanns under några år mer än hälften av all råolja i världen i trakten kring Baku.
Allt fler penningstarka utlänningar flyttade in. Delvis som en reaktion växte en nationellt sinnad azerbajdzjansk intelligentia fram. Många drömde om att ena turkiska eller muslimska folk över nationsgränserna, något som ledde till motsättningar med de kristna armenier som bodde i landet. I kaoset efter Tsarrysslands nederlag i det rysk-japanska kriget 1905 utbröt våldsamma konflikter mellan azerier och armenier. Många byar förstördes och tusentals människor på båda sidor miste livet.
Sovjetisk republik
Snart efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 tog en nationalistisk regering över och utropade Azerbajdzjans självständighet den 28 maj 1918. Landet blev världens första muslimskt befolkade republik. De knappa två åren av självständighet blev dock kaotiska. Det oljerika landet ockuperades av olika länders arméer, och särskilt Baku blev skådeplatsen för blodiga uppgörelser mellan armenier och azerier. 1920 invaderades Azerbajdzjan av Röda armén, och landet blev en sovjetrepublik.
År 1922 slogs Azerbajdzjan samman med Armenien och Georgien till Transkaukasiska sovjetrepubliken, men 1936 blev Azerbajdzjan på nytt en egen sovjetrepublik. Sovjetstyret gick hårdare fram mot den azeriska än mot till exempel den armeniska kulturen. Många moskéer och minnesmärken sprängdes och religiösa ledare förföljdes. Bytena av alfabet – från arabisk till latinsk skrift och senare till kyrillisk – isolerade landet från det iranska Azerbajdzjan och skar av rötterna till den gamla kulturen. Azerbajdzjan drabbades också av sovjetledaren Stalins kollektivisering av jordbruket och utrensningar på 1930-talet.
I andra världskrigets slutskede ockuperade Röda armén 1945 det iranska Azerbajdzjan men tvangs dra sig tillbaka efter brittisk-amerikanska påtryckningar. I övrigt drabbades inte Azerbajdzjan av strider under kriget.
Läs i Landguiden om Azerbajdzjans historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

Läs mer om