Det egyptiska riket uppstod för omkring 5 000 år sedan längs med floden Nilen ungefär samtidigt som den sumeriska civilisationen i Mesopotamien.
Den egyptiska högkulturen (civilisationen) blomstrade betydligt längre än den sumeriska. En viktig orsak till att den egyptiska civilisationen kunde bestå så länge var Egyptens geografiska läge som bidrog till att isolera landets kultur och till viss del skydda riket från större invasioner. Egypten var omgivet av hav, berg och öknen (se karta).
Floden Nilen var rikets pulsåder
Det var floden Nilens regelbundna översvämningar och möjlighet till transporter som utgjorde underlaget för det välstånd som kännetecknar det egyptiska riket. På floden fraktades allt från mat till sten för pyramidbyggen.
Varje år svämmade Nilen över efter att det fallit häftiga regn i högländerna söderut i Afrika. Regnen spolade ner slam i vattnet som floden förde med sig och spred över Egyptens åkrar. Egyptierna var skickliga på att bygga kanaler och dammar för att kunna kontrollera flodens vatten. Nilens årliga översvämningar gjorde landet bördigt (så att det växte bra).
Bortom den bördiga floddalen fanns mest öken och berg. De flesta av Egyptens invånare bodde därför längs med Nilen.
Rikets befolkning utgjordes till större delen av bönder som var tvungna att betala skatt till landets härskare. Skatt kunde erläggas (betalas) på två sätt: dels i form av säd, som förvarades i stora magasin och som kunde användas vid missväxt; dels i form av arbete som bland annat utnyttjades till pyramidbyggen. Många av de gamla byggnadsmonumenten som uppfördes under perioden står fortfarande kvar. Pyramiderna i Giza, vid nuvarande Kairo, och templet i Luxor är några av de mest kända.
Farao var både härskare och gud
Forntidens Egypten styrdes av en farao som förutom att vara världslig härskare också betraktades som en gud. Egypten hölls samman genom att folket hade gemensamma gudar och tempel. Prästerna fungerade som en länk mellan folket och farao och hade bland annat till uppgift att upprätthålla folkets tro på faraonernas gudomlighet. Egyptens härskare behövde därför ingen stark militärmakt för att få folket att lyda och betala skatt. Dessutom fanns ett stort antal ämbetsmän och skrivare som hjälpte farao att ha kontroll över folket.
Världens långvarigaste civilisation?
Den egyptiska civilisationen - då faraoner härskade - varade i nästan 3 000 år, från omkring 3150 f.Kr fram till 332 f.Kr då landet erövrades av Alexander den store. Därefter blandades den egyptiska kulturen ut med grekisk kultur. Tre hundra år senare, 30 f.Kr, under drottning Kleopatras tid, blev Egypten en viktig provins i romarriket.
Uråldrig stenplatta löste hieroglyfernas mysterium
Egypternas gamla skriftsystem kallas för hieroglyfer. Vid vår tideräknings början hade de urgamla hieroglyferna ersatts med ett modernare grekiskt alfabet och fallit i glömska. Nästan tvåtusen år senare, i samband med Napoleons fälttåg till Egypten 1798-1801, hittades en stenplatta med en text ingraverad på tre skriftspråk. Endast ett, grekiska, var känt tidigare. De andra språken utgjordes av hieroglyfer och demotiska som är olika varianter av samma fornegyptiska språk. Stenplattan har blivit känd som ”Rosettastenen” efter orten Rosetta, nära Alexandria där den hittades. Några språkforskare kunde snart konstatera att språken på stenplattan var snarlika översättningar som gjorts från en och samma ursprungstext. Det dröjde därefter inte länge förrän man, med hjälp av Rosettastenen som språknyckel, också hade listat ut hieroglyfernas betydelse.
Intresset för forntidens Egypten föddes på 1800-talet
I samband med den revolutionerande upptäckten och avslöjandet av hieroglyfernas hemlighet, växte fascinationen för allt fornegyptiskt över hela världen. Med det populära intresset för forntidens Egypten uppkom egyptologin, läran om forntidens Egypten, som blev en ny vetenskap under 1800-talet. När sedan farao Tutankhamuns orörda grav med alla dess fantastiska skatter upptäcktes och öppnades för omvärlden 1922, ökade intresset ännu mer för Egyptens forntid.
Århundradets fynd gjordes i konungarnas dal
Faraonernas gravar fylldes med rikedomar, som sedan plundrades av tjuvar. Alla pyramider har plundrats, kanske redan av den nye faraon. Senare gömde faraonerna sina gravar djupt inne i berget i Konungarnas dal. Den ligger i södra Egypten vid Tebe.
Det är svårt att hitta öppningen till gravarna i dalen. En trång gång kan dela sig i flera, som sedan vidgar sig till kamrar och pelarsalar. På golvet ligger kanske riven bambu, som virvlar upp och skadar lungorna – ”mumiens hämnd”. Hundra meter in ligger gravkammaren.
Ända till 1922 trodde man att även dessa gravar var plundrade. Då upptäcktes Tutankhamuns grav. Där gjorde man fantastiska fynd. Tre kammare var fulla med ovärderliga dyrbarheter. Den fjärde fylldes helt av en guldklädd kista. I den fanns sju gyllene kistor i varandra. Den innersta var helt av guld. Den vägde över ett ton. I den låg faraos mumie.
Men mumien blev en besvikelse. Balsamerarna hade slösat med kåda och salvor. Kistan var fylld med en svart, stenhård massa. Den hade frätt sönder allt, till och med smyckena. Bara kraniet hade klarat sig.
Några kända faraoner
Egypten har troligen haft historiens första regerande drottning. Hon hette Hatshepsut (1490-1468 f.Kr). Vid ceremonierna såg hon ut som de manliga faraonerna med bar överkropp, flätat lösskägg och kort höftskynke.
I 22 år väntade Tuthmosis III på att komma till makten. Oklart är om han var styvson eller svärson till Hatshepsut. Det är däremot säkert att han ville att hennes tid vid makten skulle glömmas bort av kommande generationer. Efter hennes död utplånade han alla minnen av henne.
Med trupper och stridsvagnar erövrade han stora delar av området öster om Medelhavet. När Tuthmosis III dog 1436 f.Kr, var Egypten en stormakt med den största utbredningen i sin historia. Tebe var sedan länge huvudstad.
Mer betydande än Hatshepsut var änkedrottningen Teje på 1300-talet f.Kr. Tillsammans med sonen Amenhotep IV och hans vackra drottning Nefertiti försökte hon skapa en välfärdsstat. Men Amenhotep var mer intresserad av religion och införde dyrkan av en enda gud, solen. Striden med det gamla prästerskapet i Tebe, som dyrkade andra gudar, blev hård. När Amenhotep dött och begravts i Konungarnas dal på västra Nilstranden, tog prästerna makten. På tronen satte de en släkting till Amenhotep, den unge Tutankhamun (se ovan). Han var knappt tio år fyllda och avled efter att bara ha varit farao i nio år. För oss är han ändå den mest kände av alla faraoner. Hur kommer det sig?
Längst av alla faraoner regerade Ramses II, i hela 66 år hade han makten. Han uppförde de största byggnaderna i Tebe sedan pyramidernas tid och lät till sin ära hugga ut klipptemplet vid Abu Simbel.
LÄS MER: Egyptens pyramider
LÄS MER: Jordbruk och pyramidbyggen i forntidens Egypten
LÄS MER: Egyptiska civilisationen - från arkaisk tid till sentid
LÄS MER: Egyptens historia
LÄS MER: Flodkulturer
LÄS MER: Rosettastenen löste hieroglyfernas gåta
LÄS MER: Upptäckten av Tutankhamuns grav 1922
LÄS MER: Pyramiderna
LÄS MER: Skrivaryrket i gamla Egypten
LÄS MER: Forntidens och antikens huvudlinjer
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
S. Oredsson och L. Andersson, Historiens spegel, Studentlitteratur, 2001
Ian Shaw, Ancient Egypt: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2004
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
Text: Robert de Vries (red.) och Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
Faktagranskad av: Fredrik Helander, museipedagog vid Medelhavsmuseet
Intressanta fakta är skrivet av Carsten Ryytty, historielärare och författare, känd för att göra historia roligt. Fler spännande historiska fakta hittar du i hans bok Historiens underbara värld.
Läs mer om
Kartor
