Dagens Österrike styrdes från 1276 av ätten Habsburg, vars rike expanderade under seklernas gång. 1867 bildades den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Vid ett besök i Sarajevo 1914 mördades dubbelmonarkins tronföljare Franz Ferdinand, vilket blev inledningen till första världskriget. Österrike-Ungern förlorade kriget 1918 och dubbelmonarkin upplöstes i nationalstater, däribland Österrike. På 1930-talet utvecklades landet till en fascistisk diktatur, och 1938 inlemmandes det i Tyska riket och deltog i andra världskriget på nazisternas sida.
Österrikes historia
ANNONS
Dubbelmonarkin Österrike-Ungern
1867 reglerades förhållandet med ungrarna, då Österrike gick med på att bilda den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin. Därigenom likställdes Ungern med Österrike och fick en egen regering och eget parlament under den gemensamme habsburgske kejsaren.
Den följande perioden kännetecknades av industrialisering och vissa liberala reformer. Allmän och lika rösträtt för män infördes 1907, men parlamentet spelade en underordnad politisk roll.
Sionism och antisionism
I slutet av 1800-talet uppstod i Österrike den politiska sionismen, det vill säga den rörelse som hade som mål att ge världens judar ett eget land. Vid samma tid började österrikiska politiker att behandla judar som en underlägsen ras. I denna atmosfär växte den unge österrikaren Adolf Hitler upp. Enligt vad Hitler själv sa hade han tillägnat sig sin rasideologi just i Wien.
Skotten i Sarajevo
Utrikespolitiskt var Österrike-Ungern knutet till Tyskland. Motsättningar i relationerna med Ryssland skärptes efterhand och spänningarna inom det egna mångnationella landet ökade på Balkan, där en serbisk rörelse ville inkludera dubbelmonarkins sydslaviska områden i ett Storserbien. Österrike strävade å sin sida efter att där upprätta ett slaviskt kungadöme som skulle ingå som tredje part i dubbelmonarkin. Vid ett besök i Sarajevo 1914 mördades tronföljaren Franz Ferdinand som framträtt som den främste förespråkaren för dessa tankar. Österrike-Ungern förklarade krig mot Serbien, vilket blev inledningen till första världskriget.
Dubbelmonarkins upplösning
Tysklands och Österrike-Ungerns militära nederlag 1918 i kriget medförde kejsardömets fall och dubbelmonarkins upplösning i ett antal nya nationalstater. Den österrikiska republik som återstod hade endast 6,5 miljoner invånare, en åttondel av Österrike-Ungerns befolkning, men i gengäld var hela befolkningen nu tysktalande. 1920 fick Österrike en författning som stadgade att landet skulle vara en förbundsstat med nio delstater. Anpassningen till den nya situationen blev svår och de första efterkrigsåren präglades av stor livsmedelsbrist. Inom alla samhällsskikt önskade en majoritet att Österrike, som av många sågs som en rest av det habsburgska imperiet med små möjligheter att överleva, skulle anslutas till Tyskland. Detta förbjöds emellertid av segrarmakterna. För att klara de omfattande ekonomiska problemen stod landet periodvis under ekonomiskt förmyndarskap av Nationernas förbund, föregångare till dagens Förenta nationerna (FN).
Anschluss - Österrike införlivas i Stortyskland
Politiskt kännetecknades mellankrigstiden av en bitter polarisering. Starka motsättningar växte fram mellan det kristligt-sociala regeringspartiet som orienterade sig mot den italienska ledaren Mussolinis fascism och oppositionen som företrädde en radikal socialism. Förbundskansler Engelbert Dollfuss upprättade 1933 en auktoritär regim som efter ett kort arbetaruppror 1934 utvecklades till en fascistisk diktatur. Varken Dollfuss, som mördades under ett kuppförsök 1934, eller hans efterträdare Kurt von Schuschnigg kunde hantera landets sociala och ekonomiska problem. När tyska styrkor den 12 mars 1938 tågade in i Österrike möttes de på många håll av entusiasm och ett flertal österrikare välkomnade landets inlemmande (”Anschluss”) i Tyska riket. De österrikare som var öppet kritiska till händelseutvecklingen förföljdes i många fall.
Andra världskriget
Genom anslutningen till Tyskland blev Österrike indraget i andra världskriget. 300 000 österrikare stupade som soldater i den tyska krigsmakten och tiotusentals österrikiska judar dog i nazisternas förintelseläger. År 1943 förklarade de allierade att återupprättandet av ett självständigt Österrike var en av deras målsättningar med hänvisning bland annat till att Österrike var ”Hitlers första offer”. Därmed gav de allierade österrikarna ett centralt argument för att slippa göra upp med sitt eget nazistiska förflutna. Kriget och nazismen sågs som något som enbart tyskarna bar ansvar för och till följd av detta synsätt fick före detta nazister redan 1949 rätt att delta i val. Ett annat skäl var att de österrikiska nazisterna utgjorde en alltför stor grupp, över en halv miljon, för att man skulle våga ställa dem utanför samhället.
Efter andra världskrigets slut delades Österrike och Wien, liksom Tyskland och Berlin, i fyra ockupationszoner. Under åren närmast efter kriget brottades österrikarna med stora svårigheter när det gällde försörjning och återuppbyggnad av landet. Problemen förvärrades av att Sovjetunionen krävde krigsskadestånd. Österrike stöddes dock ekonomiskt av FN och USA (genom Marshallhjälpen).
Läs i Landguiden om Österrikes historia - tiden efter andra världskriget och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
Sidan uppdaterad:
15 augusti 2024
Ursprungligen publicerad:
14 oktober 2010
