Sägner och myter om landets ursprung talar om jägare, fiskare och jordbrukare, inte om folkvandringar eller erövringståg. Enligt traditionen styrde den halvt mytiska Xiadynastin Kinas första stat, men inga arkeologiska bevis för Xiarikets existens har ännu hittats.
Den följande Shang- eller Yindynastin (cirka 1500–1000 f Kr) efterlämnade skriftligt vittnesbörd i form av bronsgjutningar och de omtalade så kallade orakel-benen, ristningar i ben eller sköldpaddsskal.
Samhället under Zhoudynastierna (cirka 1000–221 f Kr) brukar jämföras med Europas feodalism från tidig medeltid.
Qindynastin och Kinas första kejsare
När den sista Zhoudynastin bröt samman i uppror och krig steg Shi Huangdi, härskaren över statsbildningen Qin i nordvästra Kina, fram, kuvade sina rivaler och grundade en ny dynasti, Qin. Hans starka, centralstyrda enhetsstat omfattade i stort sett vad man kan kalla det egentliga Kina.
Med sina administrativa reformer och sina försvarsverk, den första kinesiska muren, kan Shi Huangdi betecknas som Kinas verklige grundare. Hans kejsardöme blev dock kortlivat och föll i ett bondeuppror år 206 f Kr. Läs om Kinas fornhistoria >
Politisk splittring och mongolisk invasion
I ett och ett halvt årtusende växlade sedan långa splittringsperioder med lugnare skeden under dynastierna Han, Tang och Song. Materiellt, vetenskapligt och kulturellt nådde Kina en mycket hög utvecklingsnivå och började handla med nästan hela den då kända världen.
I längden kunde inte Songkejsarna hålla ihop sitt väldiga rike. Vid 1200-talets slut erövrades landet av mongolstyrkor anförda av Kublai khan (den mongoliske härskaren Djingis khans sonson), som flyttade huvudstaden från Xian till Peking.
Ett halvt årtusende under två dynastier: Ming och Qing
Sedan också mongolernas välde rasat samman tog den sista inhemska kejsardynastin, Ming, vid år 1368. Ming härskade i nära tre sekler som i stort sett sammanföll med Europas renässans. Dess första skede var en ny storhetstid, då landet vidgades på nytt. Korruption och bondeuppror fick så småningom även Mingdynastin att förfalla.
Ännu en nordlig invasion, nu från Manchuriet, lade 1644 Kina under ett nytt främlingsvälde, Qingdynastin, som bestod ända till revolutionen 1911. Också dess styre inleddes kraftfullt för att efter hand försvagas och rämna. Nu var det västerlandet som trängde på. Redan under Mingtiden hade portugiser, ryssar, holländare och engelsmän försökt att handla med kineserna. Men Kinas ledare tvekade inför samröre med ”barbarer” och ville behålla Mittens rike slutet och orört.
Västerländskt inflytande
Den stagnerande Qingdynastin hade inte mycket motståndskraft mot européernas allt aggressivare handelsoffensiv. Kejsarens försök att hindra utlänningarna att betala för kinesiska varor med opium, en vara som var förbjuden i Kina, ledde till det första opiumkriget 1839–1842 mellan Kina och Storbritannien. Kina besegrades och tvingades att avträda Hongkong till britterna och öppna fem hamnstäder för utländska köpmän. Kinas opiumimport svällde okontrollerat med förödande sociala och ekonomiska följder.
