Vendeltiden kallas järnåldersperioden i Sverige 550-800 e.Kr - strax innan vikingatiden. Perioden har fått sitt namn efter ett båtgravfält vid Vendels kyrka i Uppland. Vendeltiden kännetecknas bland annat av den allt fastare riksbildningen i Mälardalen (Sveariket) som börjat växa fram redan under den föregående perioden, folkvandringstiden (400-550).
De praktfulla krigargravarna från perioden vittnar om stormän och kungsgårdar. I båtgravarna vid Vendel, liksom även vid Valsgärde, Tuna och Ultuna har krigarna gravlagts med hjälmar, svärd, sköldar. Arkeologiska fynd från gravarna berättar också om inhemska och importerade lyxvaror som tyder på utvidgade internationella kontakter. Detta understryks av fynd vid handelsplatsen Helgö i Mälaren, också den från vendeltiden. Här finns gott om fynd av importvaror ända från Irland i väster till Indien i öster.
Under samma period grundades även en rad handelsstationer i Baltikum, exempelvis Seeburg (nutida Grobin i Estland). Dessa kolonier var viktiga för de senare vikingarnas handelsfärder i österled och utgjorde en förutsättning för dessa.
Ett exempel på internationella kontakter västerut är den praktfulla båtgraven vid Sutton Hoo på Englands östkust; den visar stora överensstämmelser med båtgravarna i Mälardalen, och den döde krigarens livvapen är tillverkade i Sveariket.
Under vendeltidens Norden utvecklades den germanska djurornamentiken (en utsmyckningsteknik) som kanske är den mest utsökta av våra förhistoriska konstarter. Även guldsmidestekniken nådde sin fulländning under perioden. Den gotländska bildstenskonsten blomstrade och nådde sin fulländning under yngre vendeltiden.
Under vendeltiden stärktes Svearikets ställning och det var egentligen endast Skåne, Halland och Blekinge som inte föll under Mälardalens överhöghet. I Uppland och Södermanland begravdes kungar och stormän - framförallt i båtgravar - där ingenting skulle saknas för krigaren i livet efter detta: hjälm, sköld, svärd, häst, mat och dryck och annan utrustning.
LÄS MER: Vendeltiden
