Samhällets sociala uppbyggnad förändrades under järnåldern. En rad lokala stormannaätter växte fram.
Järn började användas i Norden ungefär tusen år efter att det tagits i bruk i Mellanöstern. Nordens järnålder räknas vanligtvis från ca 500 f.Kr till omkring 1050 e.Kr då vikingatiden - som utgör slutet av järnåldern - övergår i nordisk medeltid.
Övergången från bronsåldern till järnåldern kännetecknas av en dramatisk klimatförsämring då bronsålderns milda väder övergick i ett mera kyligt, fuktigt och solfattigt klimat.
Under den föregående bronsåldern hade bronset bara använts av ett fåtal som hade råd att köpa den dyrbara importerade metallen. När järnet blev allmänt förekommande i Norden kunde också vanligt folk börja använda metallredskap i det vardagliga arbetet.
Järnredskapen var både billigare och bättre än de som var gjorda av brons. Med de nya redskapen av järn blev det lättare att bruka jorden, arbeta i skogen, jaga, laga mat och bygga hus.
Man kan säga att det skedde en teknikrevolution i samhället under järnåldern när allt fler människor kunde skaffa sig saker av det nya materialet järn.
Järnet gjorde det också lättare att föra krig. De nya vapnen var lätta att framställa och kunde massproduceras för att utrusta större militära styrkor. Vapen av järn var dessutom farligare och mera hållbara än de dyra och mera sällsynta vapnen av brons.
Järnåldern blev därför en krigisk period som bland annat utmärks av folklig oro och stora folkomflyttningar (se t.ex. folkvandringstiden).
Om dessa orostider vittnar inte minst de hundratals fornborgar som finns bevarade runt om i Norden och som byggts av dåtidens människor för att utgöra skydd för bygden mot härjande fiender.
I början av järnåldern var Norden fortfarande ett primitivt (outvecklat) landområde i utkanten av de kända civilisationerna, men stod genom handeln i kontakt med de mera utvecklade medelhavskulturerna. Detta ledde bland annat till att runalfabetet utvecklades.
Många arkeologiska fynd som gjorts vittnar om att det förekom ett betydande handelsutbyte mellan Norden och romarriket under den äldre delen av järnåldern. År 98 e.Kr omtalas Skandinavien för första gången på ett någorlunda ingående sätt. Det är den romerske författaren Tacitus som bland annat skrev om suionum civitates, vilket betyder suionernas samhällen. Suionerna ska enligt uttolkarna betyda svearna.
Från 200-talet e.Kr finns arkeologiska belägg för en markant ökning av handeln med romarriket. Det är också från denna tid som vi fick runorna, sannolikt genom förmedling av goterna som då bodde vid Svarta havet. Svearnas kontakter söderut gick vid denna tid oftast mot sydöst över Östersjön.
Nere på den europeiska kontinenten började de första mindre folkvandringarna bland de germanska stammarna redan ca 120 f.Kr, varefter de tilltog mer och mer för att i slutet av romarrikets tid leda till kaos. Situationen började stabiliseras först omkring 500 e.Kr med uppkomsten av nya större germanriken.
Om befolkningen i Sverige och Skandinavien överhuvudtaget deltog i folkvandringarna, och i så fall i vilken utsträckning är oklart. Vilda spekulationer finns, särskilt vad gäller försöken att koppla samman östgoter och västgoter med namnen Östergötland, Västergötland och Gotland. Så mycket står dock klart att goterna omkring 200-talet befann sig vid Östersjöns södra kant. Vidare anses det att vi fick våra runor under förmedling av dem. Ingenting är dock bevisat om vare sig goternas eller andra germanfolks härkomst från Sverige.
Från den här tiden blir importen av hantverksprodukter och dyrbarheter av olika slag allt större. Importen betalades framförallt med pälsverk, men även hästar från Sverige omnämns av de antika författarna med beundran. Handelns omfattning visas av de nu allt större fynden av silver- och guldmynt, särskilt på Gotland, som grävts fram. På Gotland uppfördes vid denna tid också de berömda bildstenarna.
Folkvandringstidens oro visar sig bland annat i de många fornborgar som byggdes under denna tid. Mest kända är Ismantorp och Eketorp på Öland.
Samhällets sociala uppbyggnad förändrades också under den här tiden. En rad lokala stormannaätter (mäktiga släkter som ägde mycket mark) växte fram och många små bosättningar utvecklades till stora byar som styrdes av stormän. Deras höga ställning i samhället kom ofta att markeras med stora gravhögar.
De många stora gravhögarna - varav de i Gamla Uppsala är mest uppmärksammade - tyder på ett klassamhälle med rika och mäktiga krigare och hövdingar. Uppsala var uppenbarligen både ett politiskt och religiöst centrum. Där låg också ett berömt hednatempel som omnämns av den första mer omfattande beskrivningen av förhållandena här, nämligen Adam av Bremens biskopskrönika, som skrevs i slutet av 1000-talet.
Under den så kallade Vendeltiden (omkring 550-800) fick Gamla Uppsala konkurrens av nya centra. I Vendel och på några andra platser i Uppland uppstod vid den här tiden ett nytt gravskick. De döda placerades i stora båtar, rikt försedda med järnåldersvapen, hjälmar m.m. Även djur och olika personliga saker som spelbrickor och annat medföljde den döde i graven.
Det är troligen vid denna tid som ledungen inrättas. Den innebar att bönderna skulle ställa upp på ett årligt krigsföretag till sjöss. Det vill säga de måste utrusta båtar med manskap och vapen. De kunde dock slippa detta genom att betala en skatt istället, ledungsskatten.
Under senare delen av järnåldern började nordiska handelsmän segla på Östersjön i större omfattning vilket ledde till att Gotland blev ett centrum för handeln.
Svearna hade under Vendeltiden, alltså redan innan vikingatidens början, mycket kontakter österut med Finland. Även Estland och Lettland ingick i resmålen för svearnas och gotlänningarnas färder över Östersjön. Längre in i Sverige (västerut) trängde de inte förrän under vikingatiden. Däremot fanns en direkt kontakt med frankerriket i Västeuropa.
Impulserna från kontinenten blev ännu större under järnålderns slutskede då vikingar drog ut på handels- och plundringståg. På 700-talet växte också andra handelscentra fram i Norden, varav Birka och Hedeby var några av de största. Dessa nya handelsplatser skulle senare få stor betydelse för ekonomin under vikingatiden.
I början av 2000-talet inleddes utgrävningar av en järnåldersplats i Uppåkra beläget en bit utanför Lund i Skåne. Resultatet av utgrävningarna har blivit att denna ort utsetts till Skandinaviens största, mest långvariga och fyndrikaste järnåldersstad.
VendeltidenVendeltiden kallas järnåldersperioden i Sverige 550-800 e.Kr - strax innan vikingatiden. Perioden har fått sitt namn efter ett båtgravfält vid Vendels kyrka i Uppland. Vendeltiden kännetecknas bland annat av den allt fastare riksbildningen i Mälardalen (Sveariket) som börjat växa fram redan under den föregående perioden, folkvandringstiden (400-550). De praktfulla krigargravarna från perioden vittnar om stormän och kungsgårdar. I båtgravarna vid Vendel, liksom även vid Valsgärde, Tuna och Ultuna har krigarna gravlagts med hjälmar, svärd, sköldar. Arkeologiska fynd från gravarna berättar också om inhemska och importerade lyxvaror som tyder på utvidgade internationella kontakter. Detta understryks av fynd vid handelsplatsen Helgö i Mälaren, också den från vendeltiden. Här finns gott om fynd av importvaror ända från Irland i väster till Indien i öster. Under samma period grundades även en rad handelsstationer i Baltikum, exempelvis Seeburg (nutida Grobin i Estland). Dessa kolonier var viktiga för de senare vikingarnas handelsfärder i österled och utgjorde en förutsättning för dessa. Ett exempel på internationella kontakter västerut är den praktfulla båtgraven vid Sutton Hoo på Englands östkust; den visar stora överensstämmelser med båtgravarna i Mälardalen, och den döde krigarens livvapen är tillverkade i Sveariket. Under vendeltidens Norden utvecklades den germanska djurornamentiken (en utsmyckningsteknik) som kanske är den mest utsökta av våra förhistoriska konstarter. Även guldsmidestekniken nådde sin fulländning under perioden. Den gotländska bildstenskonsten blomstrade och nådde sin fulländning under yngre vendeltiden. Under vendeltiden stärktes Svearikets ställning och det var egentligen endast Skåne, Halland och Blekinge som inte föll under Mälardalens överhöghet. I Uppland och Södermanland begravdes kungar och stormän - framförallt i båtgravar - där ingenting skulle saknas för krigaren i livet efter detta: hjälm, sköld, svärd, häst, mat och dryck och annan utrustning. |
LÄS MER: Birka
LÄS MER: Järnhantering
LÄS MER: Fornborgar
Forskare har under de senaste åren blivit övertygade om att den s.k. justinianska pesten år 541 e.Kr var en större pandemi än man tidigare trott. Den nådde även Norden där den slog hårt mot befolkningen. Justinianska pesten har fått sitt namn efter Justinianus I som var kejsare i det östromerska riket när pesten bröt ut.
Den justinianska pesten inträffade alldeles efter en stor klimatkatastrof, något i stil med en vinter som varade i tre år. Forskare kan idag bekräfta detta genom analyser av bl.a. årsringar från träd, borrkärnor från Grönlands inlandsis och pollenanalyser. Troligtvis är det denna "fimbulvinter" som finns omnämnd i Snorre Sturlassons Edda: "Solen hade ingen verkan. Tre vintrar kommer i följd och ingen sommar emellan." Liknande beskrivningar finns i många andra äldre skrifter, från finska Kalevala till skrifter från Medelhavsområdet ända bort till Kina.
Forskare kan idag se att det hände något drastiskt med klimatet år 536 som varade under flera år. Geologer har upptäckt spår av ett enormt vulkanutbrott precis då vars stoff förmörkat himlen och blockerat solens strålar från att nå jorden. Klimatet blev därför flera grader kallare, särskilt somrarna. Troligen blev effekten värst för människor som bodde i jordbrukets nordliga "marginaltrakter" som i Norden.
Forskare tror att det finns en koppling mellan fimulvintern och den justinianska pesten. I samband med att klimatet blev kallare tvingades gnagarna som bar på pesten att flytta på sig (gnagarna bar loppor som hade pestbakterien). Därigenom kom de i kontakt med människor. Detta ska ha skett i de centralasiatiska bergen och sedan spritt sig via karavanrutterna vidare mot Konstantinopel (det östromerska rikets huvudstad) och därifrån vidare över Europa.
Troligtvis var den justinianska pesten minst lika illa som digerdöden senare under medeltiden. Arkeologer i Sverige har visat att antalet bebodda gårdar minskade till en sjättedel på vissa ställen kring mitten av 500-talet. Längs Norrlandskusten verkar till och med jordbruket ha upphört. Svenska DNA-analyser visar också på en stark befolkningsnedgång under perioden.
Frågor till texten:
Ta reda på:
Diskutera:
Obs! I avsnittet om vikingatiden finns mer fakta och frågor som handlar om järnåldern.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Bergström m.fl., Alla tiders historia, Gleerups, 1995
Lars Andersson m.fl., Hem till Jarlabanke - jord, makt och evigt liv i östra Mälardalen under järnålder och medeltid, Historiska Media, 2008
Karin Bojs och Peter Sjölund, Svenskarna och deras fäder, Albert Bonniers Förlag, 2016
Text: Robert de Vries (red.) och Lars Hammarén, författare och gymnasielärare i historia.
Omfattande studiematerial med nyanserade och lärorika övningar om historisk källkritik och historiebruk.
Birka, på den lilla ön Björkö i Mälaren, var Sveriges första stad och en viktig handelsplats. Redan på 1600-talet var det känt att Björkös jord rymmer ett mycket stort antal forntida gravar och andra lämningar från en gammal stadsbebyggelse. Men många frågor har ända till vår tid varit obesvarade: När uppstod stadsbebyggelsen på Björkö? När försvann den? Och varför försvann den så plötsligt? Först efter de senaste decenniernas utgrävningar har forskarna fått svar på dessa frågor...
Stenåldern i Norden brukar räknas från ca 12 000 f.Kr då de första människorna vandrade in i området, fram till ca 1800 f.Kr då bronsföremål blev allt vanligare i Norden som statussymboler och redskap. Därefter kommer vi in i bronsåldern som varade mellan 1800 f.Kr och 500 f.Kr. När sedan järn blev allt mer vanligt omkring 500 f.Kr kallas perioden för järnåldern, vilken sträcker sig ända fram till ca 1050 e.Kr då vikingatiden (den sista delperioden i Nordens järnålder) slutar i samband med att den kristna kulturen (inkl. latinska alfabetet) införs i Norden...
Bildstenar och runstenar är våra kanske mest kända monument som förknippas med senare delen av järnåldern och vikingatiden. De flesta av dem finns i Sverige, bland annat i Uppland, Västergötland och på Gotland...
En del av vår kunskap om järnåldern har vi fått genom arkeologiska utgrävningar av gravar. I Svealand finns många kända gravhögar varav Gamla Uppsala högar och båtgravfältet i Vendel är de mest kända...
Från omkring år 800 till 1050 reste många nordbor ut i världen. De flesta av dem var duktiga och fredliga köpmän, som byggde handelsstationer och grundade städer. Men andra nordbor anföll byar och städer runt Europas kuster, dödade oskyldiga invånare, brände och rövade...
Forntiden brukar vi kalla den långa period som omfattar stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Det är tiden från de första människornas ankomst till Sverige ca 10 000 f.Kr. fram till slutet av järnåldern ca år 1000 e.Kr. De tre åldrarna har fått sina namn efter de material som människornas verktyg mestadels tillverkades av. I den här artikeln berättas om bronsåldern och järnåldern...
Faktatext på Historiska museets webbplats där du kan läsa kortfattat om aristokratin på järnåldern. Lyx och överflöd. Pampiga fester i salar på stora gods. Vackra skepp, sidenkläder och vapen smidda av mästersmeder. Som krigsherrar omgav de sig med små arméer av trogna män...
Faktatext på Historiska museets webbplats där du kan läsa om yngre järnåldern. Tiden mellan 500 f Kr och 1100 e Kr kallas i Skandinavien för järnålder. Det är den period då järnet blir allt vanligare i denna del av världen. Men det är också en tid då runskriften skapas, skandinaver deltar som soldater i den romerska armén, de första stadsliknande bebyggelserna uppförs och den kristna tron börjar anammas i Skandinavien...
Kort artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om smittkoppor under järnåldern. Nu har de första bevisen för att smittkoppor fanns i Norden redan före vikingatiden presenterats. En stor internationell dna-studie av skelett har gett svaret...
Riksantikvarieämbetets faktasidor om runor och runstenar. I Sverige finns mer än 4 000 runinskrifter med budskap och meddelanden som sträcker sig från 200-talet och in i nyare tid. De utgör de äldsta bevarade originaldokumenten på det svenska språket och är därför en viktig länk till vår historia...
Riksantikvarieämbetets söktjänst Runor är en ny digital forskningsplattform som ska tillgängliggöra ungefär 7 000 inskrifter med rapporter och bilder från olika databaser, institutioner och samlingar. Inget land har så många runor som Sverige. Syftet med tjänsten är att förenkla så att man ska kunna forska på befintligt runmaterial digitalt, var man än befinner sig i världen. Söktjänsten kräver ingen inloggning och webbgränssnittet är mobilanpassat för arbete i fält.
Här kommer du direkt till söktjänsten Runor
Artikel i tidningen Populär Historia där Olle Larsson berättar kortfattat om tidsuppfattning i äldre tider. Vet man någonting om den nordiska tidsuppfattningen och tideräkningen före kristendomen? Följde man en kalender?
Artikel i tidningen Populär Historia där Tobias Svanelid berättar om attacken mot Sandby borg på Öland i slutet av 400-talet. En vackert belägen fornborg på Öland har i långa tider framkallat olustkänslor hos folket i trakten. År 2010 började platsen undersökas av arkeologer och successivt framträder en mycket dramatisk historia. Under 400-talet utsattes invånarna i Sandby borg för en kallblodig attack. Men varför?
Avsnitt (45 min) i radioprogrammet Vetenskapsradion Historia som här bl.a. handlar om Gamla Uppsala. Följ med Tobias Svanelid till Gamla Uppsala och hör om platsens sju underverk som arkeologerna vet betydligt mer om efter de senaste årens utgrävningar.
Kort artikel i tidningen SvD:s historieblogg där Dick Harrison berättar om när människan lärde sig använda järn.
Bildspel (12:35 min) om järnåldern. En livfull skildring av järnåldern i Norden: hur människor arbetade och bodde, handel, jordbruk, sjöfart osv. Manus av Ralph Turner och teckningar av Mohammad Ali. Uppläsare Barbro Lindström och Jan Nygren. Producerad av Pogo Pedagog 1969.
Avsnitt i pdf-format (18 sid) ur bokenserien Det svenska jordbrukets historia där du bl.a. kan läsa om handel och trälar men också om järnålderns och vikingatidens släktsamhälle. OBS! Vid den här länken hittar du andra avsnitt som handlar om jordbrukets första femtusen år - från yngre stenåldern fram till och med vikingatiden. Bakom materialet står Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien som har skannat alla fem volymerna ur Det svenska jordbrukets historia (som publicerades 1998–2001) och gjort dom tillgänglig som pdf-filer.
Första delen ur bokserien Det svenska jordbrukets historia där du bl.a. kan läsa om jordbruket under järnåldern och vikingatiden. Skrolla ner till andra delen. Här berättas om järnet, odling, arbete och redskap, husdjur och grödor, boendet, gårdar, byar, myten om fimbulvintern, m.m. Bakom materialet står Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien som har skannat alla fem volymerna ur Det svenska jordbrukets historia (som publicerades 1998–2001) och gjort dom tillgänglig som pdf-filer.
Avsnitt i pdf-format (25 sid) ur bokenserien Det svenska jordbrukets historia där du kan läsa om mat, dryck och textil under järnåldern och vikingatiden. OBS! Vid den här länken hittar du andra avsnitt som handlar om jordbrukets första femtusen år - från yngre stenåldern fram till och med vikingatiden. Bakom materialet står Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien som har skannat alla fem volymerna ur Det svenska jordbrukets historia (som publicerades 1998–2001) och gjort dom tillgänglig som pdf-filer.
Artikel och bokrecension i den katolska kulturtidningen Signum där du kan läsa om det romerska kulturinflytandet på barbarfolken i norra Europa under romartiden, folkvandringstiden och tidig medeltid. Det fanns inte någon djup klyfta mellan det romerska riket och de jordbrukande barbarfolken i norr. Sedan århundraden hade funnits täta kontakter, särskilt i gränsområdena, med ett livligt handelsutbyte...
Första delen (48:53 min) i en dokumentärserie om Sverige för tusen år sedan. Maja Hagerman berättar och Claes Gabrielsson filmar bland spår av en tid för länge sedan.
Tidiga civilisationer och imperier från forntiden till slutet av antiken (3000 f.Kr - 500 e.Kr).
Nordens bronsålder (1800-500 f.Kr) omfattar tiden då bronsredskap användes i Norden.
Folkvandringstiden (350-600) utgör en övergång i Europas historia från antiken till medeltiden då många folkgrupper...
Vikingatiden (800-1050) var en period i Nordens historia då nordbor, ofta kallade vikingar, begav sig ut på långa...
Här hittar du material som behandlar Danmarks historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...
Fördjupa dig i Finlands historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.
Få en helhetsbild av Norges historia eller fördjupa dig i människors livsöden, viktiga händelser och särdrag under...
Fornnordisk religion (inkl. nordisk mytologi) utövades i det förkristna Norden. Gudarna bodde i Asgård och människorna...
Här hittar du material som behandlar Sveriges historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...
Historia om några av forntidens och antikens mest kända personer och deras levnadsöden.
Forntidens och antikens huvuddrag i form av utmärkande tidstypiska företeelser och viktiga händelser.
Utvinning av järn ur järnmalm började troligtvis redan under 2000-talet f.Kr. Exakt var den här...
Klimatet förändras ständigt. Vissa perioder är kallare, såsom istider, medan andra är varmare. Så...
Birka på Björkö i Mälaren var Sveriges första handelsstad. Under vikingatiden var Birka ett viktigt...
Runor var nordbornas första alfabet. Bokstäverna eller rättare sagt runorna ristades i trä, ben...
Pest är en infektionssjukdom som vid upprepade tillfällen under historiens gång lett till stora...
Arkeologi handlar inte bara om skatter och berömda upptäckter kring forntida kungar och drottningar...
När det en gång så mäktiga romarriket stod inför sitt sammanbrott under 400-talet, vällde olika...
Beowulf är ett engelskt sagoepos om den geatiske hjälten Beowulf, som antas innehålla upplysningar...
Uppsala var från 200- och 300-talen ett betydande ekonomiskt, religiöst och politiskt centrum i...
Järnålderns befästningsanläggningar - framför allt från tiden 200-600 e.Kr - benämns inom...
Ting var ett rättsligt men även administrativt organ på härads- och lagsaganivå (landskapsnivå) i...
