Grenada befolkades ursprungligen av arawakfolket, men vid tiden för Columbus ankomst till Amerika 1492 hade dessa sedan länge trängts undan av kariber. På sin tredje resa 1498 seglade Columbus förbi Grenada och döpte ön till Concepción. Spanska sjömän föredrog namnet Granada, efter den spanska staden, och detta övertogs sedermera av fransmännen och därefter britterna.
Kariberna stod i ett och ett halvt sekel emot européernas försök att kolonisera ön, men fransmännen lyckades etablera en bosättning på Grenada 1650. Blodiga strider mellan kolonisatörerna och kariber utbröt och de flesta bland ursprungsbefolkningen dödades.
Fransmännen hade dock svårt att behålla kontrollen över ön och 1762 erövrades Grenada av britterna. Frankrike återtog herraväldet 1779, men 1783 kom ön åter under brittiskt styre. Liksom fransmännen importerade de brittiska plantageägarna afrikanska slavar och den svarta befolkningen var snart i majoritet. År 1795 startade fransmän i ett försök att bekämpa britterna ett slavuppror inspirerat av franska revolutionen.
Upprorsmännen, som kontrollerade stora delar av ön, besegrades slutligen av brittiska flottan. Stor social spänning fortsatte att råda fram till 1834 då slaveriet avskaffades.
Sedan sockerindustrin förstörts av en orkan och myrangrepp i slutet av 1700-talet introducerades en ny gröda, muskotnöten. Odlingen av muskot, andra kryddor och kakao bidrog till en genomgripande förändring av jordbruket.
Läs i Landguiden om Grenadas historia från 1900-talet och framåt.
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om
