Historisk analys och begrepp

Det är skillnad på historiska källor och andra källor. Källkritik används vanligen för att kontrollera en källas sanningshalt och dess tillförlitlighet. Det är viktigt när man ska avgöra om man kan lita på till exempel en tidningsartikel. För en historiker är det däremot svårare. För även det som inte är sant eller tillförlitligt kan faktiskt användas av en historiker för att tolka eller dra slutsatser om historien. Det gäller bara att använda källan till rätt frågeställning (som ska besvaras av historikern).

Historia är inte någon exakt vetenskap. För att kunna tolka och förstå historia utgår vi från olika synsätt på historien. Därtill används olika historieteoretiska verktyg när vi ska tolka och förstå historiska källor.

Ett exempel på en källa som kan ha låg objektivitet är brev där en person ger en subjektiv och överdriven bild av en händelse eller av andra samtida personer. Men för en historiker som t.ex. vill forska om hur människor har tyckt och berättat om en viss händelse eller person (som skildras i brevet), är det fortfarande en bra källa. Det som är avgörande för en historiker är därför vilken fråga som ställs till källan, dvs vilken frågeställning som historikern försöker besvara med hjälp av sina källor.

Källkritiska kriterier

För att kunna tolka källorna används en rad olika kriterier. Dessa används inte för att att avgöra om källan är bra eller dålig utan snarare för att veta hur källorna kan användas.

För att avgöra det behöver man först veta om källan är en kvarleva eller berättande källa.

• En kvarleva (en rest, lämning) är en källa som genom att finnas till berättar något. Det kan till exempel vara en byggnad, ett skelett eller ett gammalt redskap. Ett slags direkt bevis på att något hänt.
   
• En berättande källa är en källa som på något sätt berättar om en händelse, oavsett om det är ett brev, en tidningsartikel eller ett en muntlig källa. De berättande källorna kan i sin tur delas upp primära källor och sekundära källor (primär = ursprunglig/först. sekundär = underordnad/andra hands). De primära källorna är ursprungliga och kommer direkt från någon som upplevt det som skildras. Det kan t.ex. vara ett ögonvittne, en dagbok eller liknande. Sekundära källor är överförda, dvs andrahandskällor som någon annans sammanfattning av en primärkälla eller att man sammanfogat flera olika primärkällor till en text.

Historikerns uppgift är att ta reda på vad det var som hände och hur det påverkade samtiden, men också hur det kan ha påverkat nutiden. Källorna är pusselbitar som används för att förklara detta. Ju längre tillbaka i tiden, desto färre blir bitarna och desto otydligare blir konturerna. För tolkningen används ofta följande källkritiska kriterier:

• Äkthetskriteriet. Är källan äkta?
   
• Samtidskriteriet. Ju närmare en källa befunnit sig en händelse i tid, desto mer trovärdig är den. Avstånd i tid och rum gör källan mindre säker. Vi glömmer eller minns det som passar oss och minnet är en sämre källa ju mer tid som passerar.
   
• Tendenskriteriet. Kan den som skapat källan ha något att vinna på dess innehåll? Skulle den som skapat källan ha någon anledning att stå för osanningar eller överdrifter?
   
• Beroendekriteriet. Har källan tillkommit på egen hand eller är den beroende av andra källor? Kan upphovsmannen påverkats av tidigare källor?
   
• Relevanskriteriet. Är källan relevant för den fråga som ställs? Källan blir relevant först när den kan besvara, eller avfärda, en fråga.

Historiska begrepp

Ett annat verktyg som behövs för att kunna tolka och förstå historia är de olika begrepp som används av historiker. Begreppen fungerar ungefär på samma sätt som grammatiken gör i språk. De behövs för att tolka och förstå historia.

I kursplanen nämns några begrepp som du behöver förstå:

Kontinuitet och förändring: Begreppen kontinuitet och förändring är två begrepp som hänger samman.

Kontinuitet står för det som inte förändras eller som förändras mycket lite. Man kan säga att begreppet kontinuitet beskriver saker som hänger ihop oavbrutet eller är snarlika över tid.

Begreppet förändring är dess motsats. Det beskriver istället de saker som förändras över tid. Det som blir annorlunda eller upphör. Det är viktigt att dessa två begrepp inte nödvändigtvis säger att något blivit bättre.

Förklaring: I historia används begreppet förklaring för att ange orsaker, skäl eller liknande till en händelse. För att ge en förklaring kan man alltså inte att bara beskriva eller återberätta vad som hänt, utan också varför, hur och kanske även - om det efterfrågas - ange vilka följder (konsekvenser) händelsen fick för samtiden och den efterföljande historien.

Identitet: Begreppet identitet används för att förklara och beskriva alla de saker som gör att vi upplever oss på ett visst sätt. Det kan handla om att en människa tillhörde en etnisk grupp, könstillhörighet eller kanske var en del av en folkgrupp eller liknande i historisk tid. Det handlar helt enkelt om hur människor i historien uppfattat sig själva som individer och grupp.

Historiska epoker

Inom historia använder man begreppet epok för att dela in tiden i mindre och mer hanterbara perioder. Alla historiska epoker är efterhandskonstruktioner och bygger på uppfattningen att vissa händelser varit avgörande för hur historien tagit form. Till exempel brukar man säga att medeltiden inledes när den siste romerske kejsaren avsattes år 476 (men man brukar avrunda och ange år 500 som start för medeltiden eftersom det är enklare att hantera).

Eftersom alla epoker är konstruerade av historiker finns det olika uppfattningar om hur dessa ska delas in (periodiseras). Vad som ska dela dem och varför är en ständigt pågående diskussion bland historiker.

Europeisk epokindelning brukar ofta delas in i förhistorisk tid, forntid, antiken, medeltiden, tidigmodern tid och modern tid.

På SO-rummet används en alternativ och lite mer detaljerad epokindelning för att lättare kunna belysa epokernas historiska innehåll: förhistorisk tid, forntiden och antiken, medeltiden, nya tiden, det långa 1800-talet samt det korta 1900-talet.

Historisk metod

Inom historisk forskning finns en rad olika metoder att närma sig ett källmaterial. Tillsammans med teori utgör dessa två delar grunden för att studera historia vetenskapligt.

Man kan dela in historisk metod i två olika huvudkategorier; kvantitativ och kvalitativ metod:

• Den kvantitativa metoden fokuserar på mängd. Ofta analyseras källmaterialet med hjälp av statistik och matematik. De historiker som fokuserar på strukturer snarare än aktörer brukar oftare använda sig av kvantitativa metoder. Det är till exempel en metod som skulle kunna användas för att ta reda på ekonomiska förhållanden för franska bönder åren innan den franska revolutionen bröt ut. Men metoden är å andra sidan mindre användbar om man vill veta något om de franska böndernas uppfattningar om revolutionen som sådan. För den som använder en kvantitativ metod blir material som kyrkoböcker, skattelängder, löneuppgifter, officiell befolkningsstatistik, enkäter eller liknande viktigt.
   
• I motsats fokuserar kvalitativa metoder på att skapa mening i det lilla. Den som vill jobba med tolkningar av ett mindre material som texter och bilder använder lämpligen en kvalitativ metod. För den som vill undersöka varför något skedde blir detta i större utsträckning en viktig metod. Intervjuer, närläsning av brev, protokoll eller artiklar är exempel på material som kan användas.