I Guinea finns fynd som visar att landet var bebott redan för flera tusen år sedan. Mellan 1000-talet och 1500-talet växlade makten över området mellan tre olika västafrikanska riken. På 1800-talet koloniserades Guinea av Frankrike, som dock hade mött starkt motstånd från den inhemska befolkningen. När Frankrike 1958 lät sina kolonier välja mellan självstyre eller fullt oberoende valde Guinea det senare. Den gamla kolonialmakten bröt kontakterna med landet som blev allt mer isolerat. Makten hamnade i händerna på en vänsterledare, Sékou Touré, som styrde Guinea med hårda hand.
Fynd av stenredskap från 4000-talet f Kr vittnar om att Guinea har varit bebott sedan dess, men landets kända historia tar inte sin början förrän på 800-talet e Kr. Då beboddes Guinea av folket baga, som efter hand fördrevs mot kusten av invandrande susu- och malinkéfolk från öster och norr.
Från 1000-talet och 500 år framåt var Guinea i tur och ordning en del av de västafrikanska rikena Ghana, Mali och Songhai. Genom Maliriket nåddes området av islam, men religionen spelade inte någon större roll i Guinea förrän på 1700-talet. Militanta medlemmar av fulani-folket startade då ett heligt krig för att sprida islam från sitt fäste på bergsplatån Fouta Djallon. Fulani skapade ett vidsträckt rike som bestod in på 1800-talet.
De första européerna kom till Guineakusten 1445. Det var portugiser som började byta till sig slavar och guld. I början av 1800-talet upprättade fransmän och britter handelsstationer längs kusten. Frankrike ville införliva Guinea i Franska Västafrika, men när franska trupper trängde in i landet mötte de hårt motstånd från den mäktige malinkéledaren Samory Touré. Med sin armé höll han ut mot fransmännen i ett årtionde innan Guinea 1890 blev en fransk koloni.
Koloniseringen av Guinea blev en lönsam affär för Frankrike. Plantager anlades där jordnötter, kaffe och palmolja odlades för export. Dessutom bedrevs handel med diamanter och guld och från slutet av 1930-talet även med bauxit. Det skapades också en inhemsk elit med fransk utbildning.
Ett västafrikanskt antikolonialt parti bildades i Mali 1946 av bland andra den unge guineanske fackföreningsledaren Sékou Touré, som hävdade att han var släkt med den legendariske malinkéledaren Samory Touré. Året därpå bildade Touré Guineas demokratiska parti (PDG). Vid valet i Guinea 1957 fick PDG 57 av 60 mandat.
Guinea blir självständigt
Året därpå lät Frankrike sina kolonier välja mellan att omedelbart bli självständiga eller ingå en union med Frankrike och då få inre självstyre och ekonomiskt stöd. Som enda land bland tolv franska kolonier vände Guinea Paris ryggen.
I oktober 1958 utropades landets självständighet. Frankrike svarade med att avbryta sitt ekonomiska stöd till Guinea och blockera dess utrikeshandel. Den franska regeringen tog också hem sina experter och lät förstöra arkiv och teknisk utrustning.
Touré förbjöd alla partier utom sitt eget, det marxistiska PDG. Makten centraliserades till partiledningen och till presidenten personligen. Stora delar av den utbildade eliten lämnade landet. Förlusten av det franska stödet och Tourés förstatligande av näringslivet ledde till en kraftig ekonomisk nedgång. I sin isolering fick landet till en början bistånd endast från Sovjetunionen. I och med att Guinea 1960 lämnade den så kallade franc-zonen blev den egna valutan värdelös utanför landets gränser. Smuggling, spekulation och svartväxling ökade i omfattning och det ekonomiska läget förvärrades.
1965 bröts alla förbindelser med Frankrike sedan Touré anklagat fransmännen för att intrigera mot honom. Han överlevde flera kuppförsök.
Efter ett misslyckat invasionsförsök av exilguineaner 1970 inledde Touré en brutal terrorkampanj på hemmaplan. Misstänkta oppositionella fängslades och dödades. Lik placerades till beskådande utmed huvudstadens gator.
Sedan kvinnor i Conakry 1977 demonstrerat mot partiets ekonomiska politik spred sig protesterna i landet. Touré tvingades tillåta viss privat handel och småföretagsamhet. Året innan hade kontakten med Frankrike återupptagits och Guineas utrikespolitiska isolering bröts gradvis.
Läs i Landguiden om Guineas moderna historia från 1977 och framåt.
FÖRFATTARE
Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet
Läs mer om