Krigets utbrott och den danska invasionen
Då Sverige och Danmark under mitten av 1670-talet engagerade sig i en och samma europeiska konflikt (fransk-nederländska kriget), fast på olika sidor (Sverige var allierat med Frankrike medan Danmark var allierat med Förenade Nederländerna, Brandenburg och Tysk-romerska riket) agerade den danske kungen Kristian V, och hösten 1675 förklarade Danmark krig mot Sverige. Kung Kristians primära målsättning var att återerövra de förlorade Skånelandskapen.
Redan på hösten 1675 intog danska och brandenburgska styrkor delar av Svenska Pommern. Våren 1676 erövrade danskarna även Gotland. Den 1 juni 1676 drabbade den svenska flottan samman med den dansk-holländska flottan utanför sydöstra Öland. Mitt under slaget inträffade en märklig händelse; regalskeppet Kronan, som var svenska flottans största krigsskepp, kantrade och sprängdes i luften. Besättningen skulle vända fartyget i den hårda vinden och troligtvis hade man för mycket segel uppe, vilket fick fartyget att kantra. Kort därefter exploderade krutmagasinet. Ingen kan med säkerhet säga vad olyckan berodde på. Omkring 800 man följde fartyget i djupet. Danskarna vann slaget och denna seger möjliggjorde en dansk invasion av Skåne samma månad.
Slaget vid Lund och kampen om Skåne
Efter att den danska armén landstigit i Skåne i juni 1676 förlorade svenskarna inledningsvis städerna Helsingborg, Landskrona och Kristianstad. Läget såg mörkt ut för svenskarna.
Den 4 december samma år drabbade arméerna samman utanför Lund. Slaget började tidigt på morgonen, efter att omkring 8 000 svenska soldater under Karl XI:s ledning tagit sig över den frusna Kävlingeån. Den danska armén var betydligt större och bestod av omkring 13 000 man. Striderna pågick under hela dagen och svenskarna var nära att förlora. Men på eftermiddagen återvände Karl XI med sitt rytteri till slagfältet, vilket bidrog till att striderna vände till svenskarnas fördel.
Slaget slutade med en svensk seger, men förlusterna var enorma. Under detta, det blodigaste slaget i svensk och dansk historia, stupade uppskattningsvis 6 000 danska soldater och omkring 3 000 svenska soldater (siffrorna som anges varierar). Segern blev avgörande för Sveriges möjligheter att behålla Skåne.
Civilbefolkningen och snapphanarna
De som drabbades värst av kriget var civilbefolkningen i Skånelandskapen. För befolkningen spelade det ingen större roll om det var svenskar eller danskar som intog ett område. Oavsett så var det befolkningen som fick utfodra (ge mat till) soldater och hästar. Ett tydligt exempel på detta är när den danska armén slog läger utanför Lund i väntan på att möta den svenska armén. Befolkningen i området fick då föda den danska armén som bestod av 15 000 man och tusentals hästar. Efter slaget var det svenskarnas tur att äta upp böndernas förråd.
Under det skånska kriget var det många bönder som valde att som snapphanar stödja danskarna och med vapen i hand bekämpa svenskarna. Begreppet snapphane var svenskarnas benämning på alla dem som av olika anledningar bekämpade den svenska militärmakten. Vissa av dessa snapphanar var så kallade friskyttar och var avlönade av den danska Kronan (staten) medan andra var bönder som tog till vapen och flyttade ut i skogarna varifrån de anföll svenska styrkor ur bakhåll. Svenskarna bestraffade tillfångatagna snapphanar mycket hårt och avrättningsmetoderna var fruktansvärda.
Våren 1678 gav Karl XI order om att bränna gårdarna i Örkeneds socken i norra Skåne, eftersom invånarna anklagades för att hjälpa snapphanarna. Soldaterna fick också order att döda alla män och pojkar mellan 15 och 65 år. De flesta invånarna hann fly ut i skogarna och undkom därmed döden, men nästan alla gårdar brändes ner. Händelsen visar hur hårt civilbefolkningen kunde drabbas av kriget och den svenska arméns försök att stoppa motståndet.
Skånska kriget slutade i stort sett oavgjort. I freden i Fontainebleau 1679 tvingades Danmark lämna tillbaka de områden som erövrats under kriget. Sverige fick dock lämna ifrån sig några mindre besittningar i norra Tyskland genom andra fredsavtal samma år. Sverige fick därmed behålla Skånelandskapen.
Loshultskuppen – när bönder stal den svenska krigskassanMitt under skånska kriget, sommaren 1676, inträffade en händelse som måste ha varit ett svårt bakslag för den svenska armén. När svenska trupper drog sig tillbaka undan danskarna blev en stor penningtransport stående vid byn Loshult i norra Skåne. Transporten innehöll pengar som skulle användas för att betala arméns utgifter. Den 24 juli gick bönder från trakten, tillsammans med några danska ryttare, till anfall mot transportens fåtaliga vakter. De lyckades komma över en stor del av krigskassan. Pengarna bestod bland annat av stora kopparplåtar som användes som mynt. Sammanlagt innehöll transporten omkring 40 ton sådana plåtmynt! De svenska soldaterna lyckades rädda en del av pengarna och föra dem norrut till Småland. Men även där plundrades transporten av lokala bönder. Mynten spreds sedan över bygden och mycket av bytet kunde aldrig återfinnas. Händelsen har blivit känd som Loshultskuppen. Historiker har diskuterat om bönderna främst ville göra motstånd mot det svenska styret eller om de helt enkelt såg en möjlighet att bli rika. Kuppen visar att skånska kriget inte bara utkämpades mellan stora arméer. Även vanliga människor kunde påverka händelserna genom att ta till vapen.
|
