Stormaktstidens adel

Stormaktstiden kan räknas som adelns guldålder. Men adeln var under 1600-talet, liksom tidigare, ingen homogen grupp. Inom ståndet rådde stora skillnader gällande både rikedom och makt. Ett fåtal ätter inom den s.k. högadeln var oerhört inflytelserika, byggde pampiga slott och ägde en stor del av Sveriges marker. I slutet av 1600-talet ledde Karl XI:s reduktion till att adelns ekonomiska makt minskade drastiskt. Detta gällde främst högadeln som bestod av de mest ansedda och inflytelserika adelssläkterna. Samtidigt ökade lågadelns (den resterande adelns) inflytande inom den svenska statsapparaten. Duglighet och lojaliteten till staten blev hädanefter avgörande, inte härkomst och gamla traditioner.
S

En av rikets största jordägare Magnus Gabriel De la Gardie på besök i Riddarhuset tillsammans med sin fru Maria Eufrosyne. Bilden är ett montage.

Adeln var splittrad

Rikets högsta stånd som konstituerades (organiserades) genom riddarhusordningen 1626 var i själva verket uppdelat i olika skikt. Utifrån Riddarhusets egen klassindelning brukar man tala om högadel och lågadel.

Högadeln bestod av grevar och friherrar (klass 1) samt ättlingar till riksråd utan dessa titlar (klass 2).

Lågadeln bestod av all övrig adel, dvs. majoriteten av "det världsliga frälset" (klass 3).

Högadeln var en storgodsägande aristokrati och bestod mest av medeltida adelssläkter som t.ex. Brahe, Oxenstierna, Horn och Banér, men där fanns också vid 1500-talets slut den invandrade släkten De la Gardie. Högadeln hade i regel en dominerande ställning inom statsapparaten och samhället i stort, och var nära sammanhållna genom ett nät av släktförbindelser.

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Aristokratin: Syftar här på den förnämsta delen av adeln, dvs högadeln - de allra rikaste och mest inflytelserika adelssläkterna.

Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation såsom en stat.

Frälse/ofrälse: Frälse är en ofta förekommande benämning på de som slapp att betala skatt, främst adeln. De som betalade skatt var ofrälse.

Förvaltning: Samlingsnamn för hela den organisation inom staten som bereder och verkställer statliga beslut.

Kronan: Kungamakten/staten

Riddarhuset: Adelns sammanträdesplats. Läs mer>

Riksrådet: Dåtidens regering. Rådsherrarna utgjorde kärnan i riksdagen.

Statsapparaten: Kungamakten/staten med all dess förvaltning (inkl byråkrati och institutioner).

Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.

Ämbetsverk: Ungefär som dagens myndigheter.

Skilda intressen inom adeln underlättade för den centrala kungamakten att spela ut olika grupper inom ståndet mot varandra.

Frälseköp - överföring av jord från kronan till adeln

Under åren 1622-1654 skedde en omfattande försäljning av kronohemman till adeln (kronohemman var mark som ägdes av kronan och som arrenderades av s.k. kronobönder). Denna överföring av jord från kronan till adeln - liksom frälsedonationerna (donation = gåva) - hjälpte till att finansiera de många krig som staten förde under perioden. De var också ett sätt att belöna insatser i statens tjänst och därmed knyta adeln närmare kungamakten.

Genom frälseköpen och frälsedonationerna ökade adelns jordinnehav så kraftigt att kraven på reduktion (indragning av delar av adelns gods till kronan) blev allt högljuddare. Men vägen dit var lång.

LÄS MER: Karl XI:s reduktion

Adelns klientsystem bidrog till att hålla samman samhället

1600-talets klientsystem var en komplicerad väv av informella personliga nätverk som i brist på starka institutioner höll samman samhället.

Klienten var underordnad sin patron, en uppsatt adelsman inom förvaltningen eller armén, och gjorde denne tjänster mot egna favörer (fördelar). Systemet byggde på lydnad och förtroende, om än villkorlig och uppsägbar om patronens stjärna dalade. För klienten var stöd från en uppsatt person närmast en förutsättning för tillträde till utbildning eller tjänst inom staten.

Den traditionella högadeln kunde under 1600-talet med klientsystemets hjälp styra rekryteringen till ämbetsverken. Nya grupper slog sig emellertid fram, grupper som själva ville utse sina skyddslingar. "Detta innebär att den gamla adeln framåt seklets andra hälft inte längre har ensamrätt till rollen som grindvaktare.

ANNONS

Högadelns makt minskade under 1600-talet

Under senare delen av 1600-talet försvagades aristokratins ställning, först inom krigsmakten och den centrala byråkratin, sedan genom Karl XI:s åsidosättande av riksrådet och slutligen genom reduktionen. Många inom ämbetsadeln hade intresse av godsindragningarna som förbättrade kronans ekonomi - och säkrade löneutbetalningarna.

Stormaktstiden, särskilt trettioåriga kriget, resulterade i ett inflöde av utländsk adel som utan större problem introducerades på Riddarhuset.Lojaliteten med staten var hädanefter det avgörande, inte härkomst eller modersmål.

Högadelns makt ökade under Kristinas förmyndarregering

Regeringsformen 1634 antogs av riksdagen i Nyköping. Den slog fast Kristinas förmyndarregerings och rådets ("regeringens") ställning under den tid då drottningen var omyndig, men innehöll ingenting om riksdagens befogenheter. I praktiken koncentrerade 1634 års regeringsform makten till de fem höga riksämbetsmännen, vilka var chefer för varsitt kollegium (ämbetsverk/myndighet). Detta innebar att högadeln - med Axel Oxenstierna och hans släktingar i spetsen - fick ett fast grepp över statsförvaltningen. I regeringsformen bestämdes också att landet skulle indelas i landshövdingdömen, elva i Sverige förutom överståthållarämbetet i Stockholm och fem i Finland.

Det fanns hos flera av Gustav II Adolfs rådgivare och släktingar - som Johan Skytte och Carl Carlsson Gyllenhielm - en rädsla över att adelns makt skulle bli så stor att den gamla balansen mellan aristokratin och kungen skulle gå förlorad. Även bland ständerna (riksdagen) fanns en misstro mot regeringsformen som de ansåg inskränkte deras makt. Prästeståndet avgav vid riksdagen ett skarpt yttrande i vilket man hävdade riksdagens rätt att medverka vid olika beslut.

Regeringsformen antogs dock bl.a. på grund av att Axel Oxenstierna förklarade att den hade accepterats av Gustav II Adolf innan han dog. Dess innebörd och ställning skulle bli föremål för diskussioner och olika tolkningar, först bland motståndarna till Oxenstierna och senare av historiker som sett den som ett led i ätten Oxenstiernas strävan efter makt. Av de fem höga riksämbetsmännen stod endast en utanför deras släktkrets - Karl IX:s utomäktenskaplige son Carl Carlsson Gyllenhielm.
 

LÄS MER: Byggboom, byråkrati och statlig kontroll i 1600-talets Sverige

LÄS MER: Karl XI:s tid - riket organiseras och kontrollen ökar

LÄS MER: Reduktionen och adelns opposition mot enväldet

LÄS MER: Stormaktstidens Sverige

LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under stormaktstiden


Text: Torbjörn Nilsson (professor i historia) och Stig Hadenius (historiker och professor i journalistik)
 

Senast uppdaterad: 7 september 2020
Publicerad: 21 augusti 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

M

Fet-Mats - gruvdrängen som blev turistattraktion

I december 1719 gjorde några arbetare i Falu koppargruva en obehaglig upptäckt 150 meter nere under...

S

De fyra stånden och riksdagen under stormaktstiden

Ståndsriksdagen fick allt större betydelse under 1500-talet och vid slutet av århundradet hade den...

S

Drottning Kristina som rebellisk katolik i Rom

När den abdikerade drottning Kristina tågade in i Rom med sitt stora följe dagen före julafton 1655...

S

Trettioåriga krigets slut och westfaliska freden

Trettioåriga kriget har med all rätt betraktats som en fasansfull tid för Europa med dess...

ANNONS

Ämneskategorier

Stormaktstidens Sverige

Den svenska stormaktstiden var en turbulent period i Sveriges historia då Sverige agerade som stormakt i norra Europa (...

Relaterade taggar

Adel och aristokrati

Adel och aristokrati är benämningar som syftar på det översta och mäktigaste sociala...

Sociala strukturer

Med sociala strukturer menas här fördelning av olika klasser eller sociala stånd i ett samhälle....

Riddarhuset

Riddarhuset i Stockholm var i äldre tider adelns sammanträdesplats. Den storslagna byggnaden (se...