Cabo Corso var en svensk handelskoloni på Guldkusten i dagens Ghana. Kolonierna skulle ge den svenska kronan inkomster från handel. Samtidigt visade Cabo Corso, liksom Nya Sverige i amerikanska Delaware, att den svenska ekonomin knöts allt fastare till den växande världshandeln.
Genom privilegier och handelskompanier uppmuntrade staten koloniseringen. Det svenska Afrikanska kompaniet, med Louis de Geer som en av intressenterna, fick 1649 privilegier för handel i Afrika, Asien och Västindien.
Handeln vid Cabo Corso handlade inte bara om vanliga varor. Afrikanska kompaniet ville tjäna pengar på handel med bland annat guld, elfenben och förslavade människor. Det gör Cabo Corso till en viktig del av Sveriges koloniala historia, men också till en del av historien om den transatlantiska slavhandeln.
År 1650 övergick Cabo Corso genom en traktat med kungen av Fetu Bredeva till kompaniet. Den första guvernören var Henrik Carloff.
Efter inre motsättningar ersattes han av Johan Philip von Krusenstierna. Carloff lyckades dock ta kontroll över handelsstationen och gick därefter i dansk tjänst. Sedan tvisten med Danmark lösts blev kolonin åter svensk 1660, men intogs 1663 av holländare och engelsmän. Liksom kolonialäventyret med det betydligt större Nya Sverige (1638-1655) var därmed Sveriges koloniala försök i Cabo Corso avslutat.
Cabo Corso blev aldrig någon stor svensk koloni, men platsen visar att Sverige ändå var en del av Europas koloniala expansion. Genom handelskompanier, fort och avtal försökte Sverige ta plats i den växande världshandeln.
M LÄS MER: Slaveriet och triangelhandeln, del 1 : Sverige och slavhandeln
L LÄS MER: Svensk slavhandel
M LÄS MER: Louis de Geer d.ä.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).