Cabo Corso var en svensk handelskoloni på Guldkusten i dagens Ghana. Kolonierna skulle ge den svenska kronan inkomster från handel. Samtidigt visade Cabo Corso, liksom Nya Sverige i amerikanska Delaware, att den svenska ekonomin knöts allt fastare till den växande världshandeln.
Genom privilegier och handelskompanier uppmuntrade staten koloniseringen. Det svenska Afrikanska kompaniet, med Louis de Geer som en av intressenterna, fick 1649 privilegier för handel i Afrika, Asien och Västindien.
Handeln vid Cabo Corso handlade inte bara om vanliga varor. Afrikanska kompaniet ville tjäna pengar på handel med bland annat guld, elfenben och förslavade människor. Det gör Cabo Corso till en viktig del av Sveriges koloniala historia, men också till en del av historien om den transatlantiska slavhandeln.
År 1650 övergick Cabo Corso genom en traktat med kungen av Fetu Bredeva till kompaniet. Den första guvernören var Henrik Carloff.
Efter inre motsättningar ersattes han av Johan Philip von Krusenstierna. Carloff lyckades dock ta kontroll över handelsstationen och gick därefter i dansk tjänst. Sedan tvisten med Danmark lösts blev kolonin åter svensk 1660, men intogs 1663 av holländare och engelsmän. Liksom kolonialäventyret med det betydligt större Nya Sverige (1638-1655) var därmed Sveriges koloniala försök i Cabo Corso avslutat.
Cabo Corso blev aldrig någon stor svensk koloni, men platsen visar att Sverige ändå var en del av Europas koloniala expansion. Genom handelskompanier, fort och avtal försökte Sverige ta plats i den växande världshandeln.
Det svenska fortet blev ett centrum för slavhandelnI den nuvarande staden Cape Coast i Ghana finns fortfarande ett tydligt spår efter Sveriges korta tid som kolonialmakt. Där ligger det stora fortet Cape Coast Castle, vars föregångare byggdes av Svenska Afrikanska kompaniet på 1650-talet. Svenskarna kallade anläggningen Carolusborg efter kung Karl X Gustav. Fortet bytte ägare flera gånger. Efter svenskarna styrdes det bland annat av Danmark, Nederländerna och Storbritannien. Britterna byggde senare ut anläggningen till ett av de viktigaste forten längs den västafrikanska kusten. Där hölls förslavade människor fångna i mörka och trånga fängelsehålor innan de fördes ombord på fartyg över Atlanten. De fångar som skulle skeppas iväg fördes genom en port som har blivit känd som ”porten utan återvändo”. Resan över Atlanten kunde sedan pågå i flera veckor under mycket svåra förhållanden. Den stora slavhandeln från fortet utvecklades framförallt efter att Sverige hade förlorat Cabo Corso. Men platsens svenska bakgrund visar att Sverige tidigt försökte ta del i den europeiska kolonialhandeln, där handel med förslavade människor ingick. Idag är Cape Coast Castle ett museum och en del av Unescos världsarv. Där möter besökare både Ghanas historia och spåren efter de europeiska länder som tävlade om handel, mark och makt längs kusten. Den svenska flaggan vajade bara där under en kort tid, men platsen är ändå en del av Sveriges koloniala historia. |
M LÄS MER: Slaveriet och triangelhandeln, del 1 : Sverige och slavhandeln
L LÄS MER: Svensk slavhandel
M LÄS MER: Louis de Geer d.ä.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/slaveriet-och-triangelhandeln-del-1-sverige-och-slavhandeln
https://www.axess.se/kultur/aven-sverige-tog-slavar/
https://whc.unesco.org/en/list/34/