Fördjupning
Snapphanar är en benämning på skåningar som genom gerillakrigföring kämpade på den danska sidan i krigen mot Sverige under senare delen av 1600-talet. Ordet snapphane kommer från tyskan och betyder stråtrövare. Bönderna i norra Skåne hade under den danska tiden haft en ganska fri ställning. De berördes sällan av skatter eller utskrivningar och kunde utan inblandning idka handel med smålänningarna (i Sverige) på andra sidan gränsen. Vid krig slöt socknar från de båda länderna inte sällan s.k. bondefreder. Det innebar att de skulle försöka hålla sig utanför stridigheterna.
I och med Roskildefreden förändrades läget för bönderna i skogsbygderna i norra Skåne. Försvenskningen av de skånska landskapen innebar att bönderna fick högre skatter och framför allt att de tvangs härbärgera (ge husum åt) ryttare i svensk tjänst. Dessa begick ofta övergrepp mot bönderna och tilldelades också förmåner.
År 1676 - under det skånska kriget - organiserades frivilliga kompanier i norra Skåne med uppgift att strida mot svenskarna. De var primitivt beväpnade men var överlägsna genom att de kände till omgivningarna och visste var de skulle sätta in sina angrepp eller sabotage. De hade nära förbindelser med danskarna, som kallade dem friskyttar.
Förhållandena förändrades 1677 då Johan Gyllenstierna gjorde en resa i området och kallade socken efter socken till möte. Där fick bönderna förbinda sig att vara den svenske kungen trogna. Efter detta s. k. edkrävartåg blev bönderna och de lokala myndigheterna mera solidariska med den svenska statsmakten, men de som levde fredlösa i skogarna fortsatte att med kraft bekämpa svenskarna genom diverse kupper.
Snapphanarna förlorade efter några år i betydelse men fanns kvar i traditionen. Många romantiserade böcker har skrivits om dem och historierna om deras dåd är fortfarande levande i Göingebygderna.
