Det stora nordiska kriget var en väpnad konflikt som utspelades i norra och östra Europa 1700-1721 (samtidigt som det spanska tronföljdskriget 1701-1714).
Stora nordiska kriget utkämpades mellan Karl XII:s Sverige och en varierande uppsättning allianser med Ryssland, Danmark och Polen som de främsta motståndarna.
Kriget gick till en början bra för Sverige, men vände efter det stora svenska nederlaget mot ryssarna vid Poltava i Ukraina 1709.
Efter Karl XII:s död under det norska fälttåget i november 1718, sökte den svenska regeringen fred med sina fiender. Sveriges ekonomiska och befolkningsmässiga resurser var vid det laget i det närmaste uttömda efter årtionden av krig och andra olyckor som drabbat landet (bl.a. en stor pestepidemi 1710).
I samband med det stora nordiska krigets slut såg den svenska riksdagen till att minska kungamakten för att förhindra att Sverige skulle kastas ut i nya krig och statliga äventyr. Det bestämdes därför att makten hädanefter skulle ligga hos riksdagen. Den efterföljande epoken brukar därför i svensk historieskrivning kallas för frihetstiden.
M LÄS MER: Stormaktstidens Sverige
M LÄS MER: Karl XII
S LÄS MER: Slaget vid Poltava
S LÄS MER: Svenska armén och flottan under stormaktstiden
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Thomas Lindkvist och Maria Sjöberg, Det svenska samhället 800-1720. Klerkernas och adelns tid, Studentlitteratur, 2003
Göran Behre m.fl., Sveriges historia 1521-1809, Almqvist & Wiksell, 1996
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 8, Bonniers, 1994
Olle Larsson, Stormaktstidens sista krig, Sverige och det stora nordiska kriget 1700-1721, Historiska media, 2009
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
