Absolutism är ett annat ord för kungligt envälde. Det var vanligt i flera europeiska länder under 1500-, 1600- och 1700-talen. I ett envälde samlas den politiska makten hos en kung eller drottning, som kan styra utan att behöva dela makten med till exempel ett parlament eller en riksdag.
I teorin hade härskaren mycket stor makt, men i praktiken kunde traditioner, religion, ekonomi och mäktiga grupper i samhället ändå sätta gränser.
Vad betyder maktdelning?Maktdelning betyder att makten i en stat delas upp mellan olika delar, till exempel en riksdag som stiftar lagar, en regering som styr landet och domstolar som dömer enligt lagen. Tanken är att ingen person eller grupp ska få för mycket makt. Absolutismen byggde på motsatsen: nästan all makt samlades hos kungen eller drottningen. |
Under 1500-, 1600- och 1700-talen växte många europeiska stater sig starkare. Kungarna byggde upp större arméer, tog in mer skatt och anställde fler ämbetsmän som skötte statens arbete. På så sätt blev makten mer centraliserad, alltså samlad hos staten och härskaren istället för hos lokala stormän.
De enväldiga kungarna och drottningarna motiverade ofta sin makt med idén om "Guds nåde". Det betydde att de ansåg att Gud hade gett dem rätten att styra. Därför kunde kritik mot kungen eller drottningen beskrivas som ett brott inte bara mot staten, utan också mot Guds vilja.
Ett känt exempel på absolutism är Frankrike under Ludvig XIV, som kallades Solkungen. Han lät bygga det stora slottet Versailles, där adeln samlades nära kungen. På så sätt kunde han både visa sin makt och hålla kontroll över mäktiga personer i riket. I Sverige infördes ett starkt kungligt envälde under Karl XI i slutet av 1600-talet. Då försvagades riksdagens makt kraftigt.
M LÄS MER: Nya tidens huvudlinjer
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
Litteratur:
Perry Anderson, Den absoluta statens utveckling, A-Z Förlag, 1994
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)