M
Tagg
Skadad Karl XII
Karl XII, skottskadad i foten, överblickar arméns reträtt efter det katastrofala nederlaget vid Poltava.

Slaget vid Poltava

Slaget vid Poltava (i Ukraina) 1709 avgjorde det stora nordiska kriget. Under slaget besegrades Karl XII:s svenska fältarmé av ryssarna som leddes av tsar Peter den store (Peter I). Efter slaget lämnade Karl XII den slagna armén och begav sig av mot Turkiet (Osmanska riket). Nästan hela den resterande svenska fältarmén togs därefter till fånga av ryssarna. Slaget vid Poltava markerar början på slutet för den svenska stormaktstiden (1611-1720).

Bakgrund och händelseförlopp

Under hösten 1707 gick Karl XII och den karolinska armén bestående av 44 000 man in i Ryssland. Den ryska taktiken att bekämpa svenskarna med den brända jordens taktik (att dra sig tillbaka och bränna allt som svenskarna kunde tänkas dra nytta av) var effektiv. Den svenska armén var redan uttröttad då Karl XII inledde fälttåget. Det tidigare polska fälttåget (1702-1706) hade dränerat svenskarna på krafter. Den ryska tsaren var väl medveten om detta och avvaktade med att möta svenskarna i ett större fältslag på rysk mark för att trötta ut den svenska armén ytterligare. Karl XII och hans armé tvingades därför att i ändlösa marscher jaga en fiende som de hoppades kunna möta och besegra i ett avgörande slag.

ANNONS

ANNONS

I september 1708 blev situationen ohållbar för svenskarna. För att slippa riskera att hela armén skulle gå under av svält beslöt den svenska kungen att föra trupperna till det bördiga Ukraina.

När den karolinska armén närmade sig Ukraina ingick Karl XII ett förbund med kosackhetmanen Ivan Mazepa som länge kämpat för Zaporogkosackernas självständighet från Ryssland. Ivan Mazepa och hans kosacker anslöt sig till svenskarna som under våren 1709 inledde en belägring av staden Poltava, dit Peter den store anlände med sina trupper i juni 1709.

Ungefär en halv mil från staden Poltava samlade den ryska tsaren en armé som bara blev större och större hela tiden. Karl XII var som vanligt övertygad om en svensk seger, även om den ryska armén var både utvilad, bättre utrustad och betydligt större än den svenska. I själva verket omfattade den ryska armén vid Poltava mer än 40 000 man. Den illa medfarna svenska armén uppgick till knappt hälften i antal och hade dessutom brist på ammunition. 

Karl XII beordrade att anfallet mot det ryska härlägret skulle inledas tidigt på morgonen 28 juni 1709. Den svenska kungen hade tidigare blivit skottskadad i foten under en rekognosering och kunde därför inte själv leda anfallet.

Vad som hade undgått svenskarna var att de befästningsverk som skyddade det ryska härlägret hade förstärkts med flera befästa fältskansar (redutter) som var besatta av både kanoner och soldater. För att kunna nå fram till den ryska huvudstyrkan var svenskarna nu tvungna att först slå ut eller passera dessa besvärliga och farliga hinder.

De svenska soldaterna smög fram mot skansarna i skydd av mörkret, men av någon anledning slog överraskningsmomentet fel. Istället för att överrumpla de ryska försvararna tvingades svenskarna med stor manspillan att försöka erövra de ryska försvarsverken. Efter flera timmar hade svenskarna inte lyckats slå ut alla skansarna utan tvingats kringgå vissa av dem. Detta samtidigt som man gjorde upprepade stormningsförsök med stora förluster som följd.

ANNONS

Karl XII vägrade att helt stå utanför striden och bars därför omkring på en bår från vilken han drev på sina soldater. Men den ryska övermakten var så stor att slaget egentligen var förlorat redan på förhand.

Nederlaget har i historieskrivningen bland annat förklarats med att de svenska soldaterna var illa medfarna och dåligt rustade, bristande underrättelsetjänst, oklara befälsförhållanden (det rådde oenighet mellan de svenska fältherrarna) och att kungen var skadad (han hade fått en kula i foten och fick bäras på en bår). Tsar Peters trupper var dessutom betydligt bättre övade än tidigare och hade blivit vana vid den svenska taktiken.

ANNONS

Efterspel

Slaget vid Poltava blev den karolinska arméns största nederlag. De svenska förlusterna uppgick till minst 6 600 stupade och ytterligare tusentals sårade. Karl XII och hans närmaste män lämnade striderna innan det totala nederlaget var ett faktum. Tillsammans med närmare 1 500 svenskar korsade kungen floden Dnepr, vartefter de begav sig till det Osmanska riket som var fientligt inställt till Ryssland. Även kosackhetmanen Ivan Mazepa följde med Karl XII. Den svenska kungen och hans följe fick sedan asyl av sultanen Ahmed III, vilken lät svenskarna bosätta sig i den obetydliga staden Bender (i nuvarande Moldavien). Där levde Karl XII fram till 1714 då han skyndsamt återvände till Sverige.

Värre blev det för alla de svenska soldater och officerare som inte lyckades fly utan blev kvar i området kring Poltava. Den 1 juli 1709 kapitulerade den resterande delen av den svenska armén som då bestod av ca 14 000 man (samt tusentals civila som färdades med den svenska trossen) under ledning av general Adam Ludwig Lewenhaupt. Han dog senare, precis som det stora flertalet av de tillfångatagna svenskarna, i rysk fångenskap.

ANNONS

De svenska krigsfångarna i Ryssland

I Ryssland fanns vid tiden före slaget vid Poltava redan tusentals svenska krigsfångar som hade tillfångatagits vid olika tillfällen under det utdragna stora nordiska kriget. Efter nederlaget vid Poltava och den efterföljande kapitulationen vid Perevolotjna ökade antalet med ytterligare 21 000 svenska krigsfångar, varav många kvinnor och barn. De sändes som arbetskraft till olika delar av det ryska riket: till den nya huvudstaden Sankt Petersburg vid Neva, till Tobolsk i Sibirien och till Voronezj vid Don. I fångenskapen kom karolinerna bl.a. i kontakt med kyrkliga pietistiska idéer som de senare spred till Sverige.

Några av dem gick också i rysk tjänst och gjorde tsaren stora tjänster, bl.a. som kartritare och geografer. För det stora flertalet innebar dock fångenskapen slaveri och död: av 5 000 man som sändes till varven i Voronezj 1710 levde ungefär 300 stycken två år senare.

Fem av sex av de svenska krigsfångarna i Ryssland återsåg aldrig Sverige.
 

LÄS MER: Stora nordiska kriget

LÄS MER: Karl XII:s anfall mot Ryssland blev den svenska stormaktens undergång

LÄS MER: Karolinska fångar efter katastrofen vid Poltava

LÄS MER: Karl XII och stormaktsväldets undergång
 

Litteratur:
Peter Ullgren, Det stora nordiska kriget 1700-1721 - en berättelse om stormakten Sveriges fall, Prisma, 2008
Anders Frankson, Militärhistoriens mest katastrofala nederlag - från Poltava 1709 till Afghanistan 1979, Bokförlaget Semic, 2016
Peter Englund, Poltava - berättelsen om en armés undergång, Atlantis, 1995
Olle Larsson, Stormaktens sista krig: Sverige och stora nordiska kriget 1700-1721, Historiska Media, 2009
 

FÖRFATTARE

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli. Texten i faktarutan är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Faktarutan är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
 

Här hittar du material som kan relateras till det avgörande slaget vid Poltava.

Uppdaterad: 16 mars 2024
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Slaget vid Poltava

S
Svenska armén på reträtt efter Poltava.

Karolinska fångar efter katastrofen vid Poltava

av: Torbjörn Nilsson
2023-10-03

Uppemot 200 mil öster om Moskva, på andra sidan de mäktiga Uralbergen levde för över 300 år sedan ett tusental svenskar. De hade inte flyttat till den västsibiriska staden frivilligt utan förts dit som krigsfångar under Karl XII:s ryska krig. Efter nederlaget vid Poltava 1709 och fram till freden 1721 levde en procent av alla svenskar (30 000 personer) som ryska fångar. Fångenskapen bekräftade den svenska stormaktens fall, men bidrog också till kartläggningen av Sibirien och genombrottet för en from religiositet, pietismen, när de överlevande karolinerna återvände...

+ Läs mer

L

Tsar Peter I formade Ryssland till en stormakt

av: Lars Hildingson
2022-05-09

I Kreml föddes år 1672 ett gossebarn i tsarfamiljen. Pojken döptes till Pjotr, på svenska Peter. Senare skulle han kallas Peter den store. Han skulle betyda mer än någon annan när det Ryssland formades som i vår tid skulle växa till supermakt. Av historiker räknas Peter I som en av Rysslands mest framgångsrika härskare och betraktas av många ryssar som en nationalhjälte...

+ Läs mer

S

Armén och flottan under stormaktstiden

av: Stig Hadenius
2020-01-09

Det var den framgångsrika svenska krigsapparaten som gjorde Sverige till en stormakt i Nordeuropa. I början av 1600-talet effektiviserades armén under Gustav II Adolfs ledning, vilket ledde till stora framgångar på slagfälten i Tyskland. Sveriges nya roll som stormakt var dock oerhört kostsam, framförallt gällande allt manskap som behövdes både inom armén och flottan. Detta löstes genom en rad nya militära reformer under Karl XI:s tid, vilket skapade förutsättningar för Karl XII att utkämpa det stora nordiska kriget (1700-1721), som slutligen ledde till den svenska stormaktens fall. Landets befolkningsmässiga och ekonomiska resurser räckte i slutändan inte till för att försvara stormaktsväldets vidsträckta gränser runt Östersjön...

+ Läs mer

M

Karl XII:s anfall mot Ryssland blev den svenska stormaktens undergång

av: Magnus Västerbro
2019-03-25

Karl XII hade inlett sin karriär i krigets och dödens tjänst med att segra, segra och segra igen. Men han hade inte vett att sluta. Kanske var han så övertygad om sig själv och sin storhet att han inte kunde sluta...

+ Läs mer

L

Karl XII och stormaktsväldets undergång

av: Herman Lindqvist
2017-10-30

Karl XII levde mer än halva sitt liv i fält tillsammans med sina soldater. I arton år fick han försvara den stormakt som han ärvt. Det sista fälttåget förde honom till Halden i Norge. Under belägringen av stadens fästning träffades kungen av en kula. Med den kulan avslutades den svenska stormaktstiden...

+ Läs mer

Länkar om Slaget vid Poltava

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS