Indelningsverket var ett svenskt militärt organisationssystem som omorganiserades och började införas i större delen av riket under Karl XI:s regering på 1680-talet. För infanteriet och flottan bildade en eller flera gårdar en rote, som ansvarade för att rekrytera och försörja en soldat eller båtsman. Inom kavalleriet ansvarade ett rusthåll för en ryttare och hans häst. Manskapet fick vanligen lön, ett torp och lite jord att odla. Officerare fick ofta en gård att leva på och inkomster från särskilt avsatta gårdar.
Systemet finansierades till stor del genom att rotebönderna stod för soldatens eller båtsmannens underhåll. Rotebönderna betalade i regel också sina vanliga skatter till staten – skyldigheten att underhålla soldaten ersatte alltså inte all annan skatt. I gengäld slapp de utskrivning till krigstjänst. Rusthållaren ansvarade för en ryttare och hans häst och fick skattelättnader som ersättning.
En stor fördel med systemet var att rotarna och rusthållen skötte en stor del av manskapets försörjning direkt. Staten behövde därför inte först samla in böndernas bidrag och sedan betala ut hela lönen i kontanter, som det ofta rådde brist på.
Varje detalj i detta invecklade system antecknades i rullor, kontrakt och andra register. Själva organisationssystemet kallades indelningsverket.
Eftersom soldaterna och deras officerare bodde i samma område kunde de samlas relativt snabbt och göras redo för strid. De indelta soldaterna övade regelbundet och var därmed bättre förberedda än de bönder som tidigare hade skrivits ut först när krig hotade. Genom de indelta soldaterna, som var mer drillade för krig än vanliga bönder, skaffade sig Sverige en effektiv och slagkraftig armé som uppvägde landets låga befolkningsmängd.
Indelningsverket började avvecklas efter 1901 års försvarsbeslut och ersattes stegvis av en armé som byggde på allmän värnplikt.
Varför heter så många svenskar Rask, Modig eller Tapper?I ett kompani kunde flera soldater heta exempelvis Anders Johansson eller Erik Persson. För att befälen lättare skulle kunna skilja dem åt fick soldaterna därför särskilda soldatnamn. Namnen skulle vara korta och enkla att ropa under en övning eller strid. De kunde beskriva egenskaper, som Rask, Modig och Tapper, men också komma från djur, vapen eller namnet på den rote där soldaten bodde. Under 1800-talet blev det vanligare att soldater behöll namnet när de lämnade sin tjänst. Även deras barn kunde börja använda det som efternamn. Flera svenska släktnamn som finns idag kan därför ha börjat som praktiska arbetsnamn inom indelningsverket. I generalmönsterrullorna går det ibland att följa en sådan soldat från rekryteringen till avskedet och läsa uppgifter om bland annat hans längd, tjänsteår och deltagande i krig.
|
S LÄS MER: Armén och flottan under stormaktstiden
M LÄS MER: Karl XI
M LÄS MER: Karl XI:s tid – riket organiseras och kontrollen ökar
M LÄS MER: Stormaktstidens Sverige
S LÄS MER: Från centralförsvar till allmän värnplikt
M LÄS MER: Värnpliktens historia under 1900-talet
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Göran Behre m.fl., Sveriges historia 1521-1809, Almqvist & Wiksell, 1996
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 7, Bonniers, 1993
Åke Ohlmarks och Nils Erik Baehrendtz, Svensk kulturhistoria, Forum, 1993
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare. Fördjupningen är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
