Bilder i hemmet förr
Två kvinnor sitter i en soffa kring sekelskiftet 1900. På väggen hänger fotografier och en broderad bonad med texten "Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne". Även på bordet finns fotografier och troligen ett fotoalbum.
Kistebrev och julbrev
Kistebreven är handmålade träsnitt som gjordes av boktryckare främst i södra Sverige under 1700- och 1800-talen. Namnet kistebrev har de fått för att de klistrades som prydnad på insidan av kistlocken. Men ofta användes kistebrev som väggpynt och man satte gärna upp nya kistebrev på väggen till jul. Därför kallas de också julbrev, fast motiven inte alls är knutna till julen.
Den första kistebrevstryckare som nämns i Sverige är Petter Lorenz Hoffbro i Stockholm som på 1740-talet började trycka bilder från trästockar.
De stora kistebrevtillverkarna var dock Berling i Lund och J P Lundström i Jönköping, som var storföretagare i branschen och tryckte stora upplagor, ofta över 1 000 blad per motiv.
ANNONS
ANNONS
Kistebreven spreds från dessa två stora tryckare ut över södra Sverige med i stort sett Mälarlandskapen som nordgräns. De såldes på marknader och av kringresande försäljare, knallar.
Religiösa och moraliserande motiv
De religiösa motiven dominerar. Skapelsen, nattvarden och korsfästelsen var vanliga motiv. De världsliga motiven kan indelas i två grupper, dels moraliserande eller skämtsamma tryck, dels kungaporträtt.
Ett populärt kistebrev av det moraliserande slaget är Den breda och den smala vägen, som på den ena halvan visar trötta och arbetstyngda människor som strävar uppför en stenig backe. Och på den andra visas glada och sorglösa människor som spatserar på den breda jämna vägen mot fördärvet. Till den mera burleska och skämtsamma kategorin hör Gubbkvarnen och Käringkvarnen där skröpliga åldringar bärs eller vandrar in stödda på käppar och kommer ut unga och charmiga, ivrigt flörtande.
"Kärringkvarnen", dalmålning från 1843. De folkliga väggprydnaderna är ofta långt ifrån allt vad som kallas finkultur, men de har en hjärtlig charm. Kistebreven som spreds redan på 1700-talet och 1800-talet är äldre exempel på vårt behov att pynta hemmets väggar.
En stor grupp av kistebrev utgörs av kungaporträtt. Det var inte så noga med porträttlikheten. En och samma bild kunde ibland till och med få föreställa olika kungligheter!
Minnestavlor över bröllop och begravning
I många hem fanns en eller flera minnestavlor inramade på väggen, fast lika vanliga som kistebreven var de inte. Minnes- eller gratulationstavlan beställdes ofta hos någon konstfärdig person i trakten, eller så fick man den i present.
Den gjordes till minne av en familjehögtid, som trolovning, bröllop och begravning. Texten skrevs med snirkliga bokstäver, oftast inom en krans av blommor eller girlanger för de glada högtiderna, och färglades. Begravningstavlorna var i svartvitt med för det sorgliga tillfället lämpade symboler.
Som mest populära var de handmålade minnes- och gratulationstavlorna under perioden 1850-1890.
ANNONS
ANNONS
Oljetryck i varje hem
Kring sekelskiftet 1900 utkonkurrerades de folkliga kistebreven och de handmålade gratulationstavlorna av massproducerade oljetryck som vällde in över vårt land från Tyskland.
Oljetryck är en färglitografi som fernissats för att efterlikna en oljemålning. På 1860-talet började man inse färgtryckens värde som väggprydnader, trycken pressades mot väv för att få oljemålningsstruktur och fernissades högblanka. Med glas och ram blev de en ersättning för den äkta oljemålningen. Dessa tidiga oljetryck var av hög klass med en fin färgskala. De blev dock dyra att framställa, och det var bara den välbärgade medelklassen som hade råd att köpa dem.
Utvecklingen gick vidare i Tyskland. Så kallade snälltryckpressar började användas. Oljetrycken blev billigare, samtidigt som kvaliteten försämrades. Snart hade var man råd med en tavla inom glas och ram. Industrin hade erövrat bildkonsten. På några år konkurrerades kistebreven ut, de ansågs som enklare och var aldrig avsedda att som oljetrycken sättas inom glas och ram.
Kungafamiljen på postorder
År 1899 startade J P Åhlén sin postorderfirma i Insjön och passade på att köpa upp en oljetryckupplaga föreställande den svenska kungafamiljen. Det visade sig vara en lyckträff. Tio år senare kunde kunderna välja mellan 400 olika oljetryckmotiv. De kostade från tio öre för de minsta till femtio öre för kungafamiljen i formatet 39 x 51 cm. Inramade kostade de 2-3 kronor, ett billigt pris även i dåtidens penningvärde.
Svartvitt tryck med lackad yta som ger ett gulaktigt intryck. Ram i svart och guld, med ornament. Motiv med Kungafamiljen under Oskar II:s tid. Gruppbild med hela kungafamiljen samlad, alla är fint klädda med alla ordnar, medaljer, diadem och smycken väl synliga. Tavlan kunde beställas på J P Åhléns postorderfirma.
De flesta oljetrycken kom från Tyskland, också de med svenska motiv. De tyska litografanstalterna fick noggranna direktiv när det gällde kungafamiljsgrupperna vad gällde färg på hår, ögon och så vidare, och trycken försågs med svensk text. De populära gruppbilderna av kungafamiljen komponerades samman av flera olika fotografier. När prinsessan Margaretha föddes 1899 fick kungafamiljen lov att förnyas. Men när prinsessan Märtha föddes 1901 fick det räcka med en liten retuschering.
Skyddsängeln som vakar över barnet
Den största avsättningen fick oljetrycken i de katolska länderna, och den stora mängden religiösa motiv fick också katolsk karaktär. Ett av de käraste motiven var skyddsängeln som vakade över det lilla barnet som sover. Det utformades i flera varianter, för pojke respektive flicka, med järnsäng för den sydeuropeiska marknaden, med trävagga för Norden. De religiösa scenerna andas överlag en stark känslosamhet som tydligen tilltalade den protestantiska publiken likaväl som den katolska.
ANNONS
ANNONS
Troskyldiga drömbilder
Många rynkar på näsan åt de naiva och banala oljetrycken. Och visst medförde massproduktionen att många slappt tecknade och sötsliskiga motiv spreds i hemmen. Från att ha suttit på hedersplats i finrummet sjönk oljetryckens status under 1900-talets lopp och slutstationen blev för många oljetryck väggen i hemlighuset (utedasset/toaletten).
De kära gamla bonaderna
Egen härd är guld värd, Borta bra men hemma bäst, Morgonstund har guld i mund, God och glad ska människan vara.
Broderade bonader med sådana tänkvärda visdomsord hängde i nästan varje hem kring sekelskiftet 1900.
Överhuvudtaget var perioden kring sekelskiftet det flitiga broderandets tid. Fruar och hemmadöttrar märkte näsdukar, lakan och handdukar med snirkliga monogram, ett välfyllt linneskåp var husmoderns stolthet. Man broderade spjällband, hyllremsor, dukar, kuddar och bonader av hjärtans lust (med stor iver).
Allt detta flitiga broderande hängde samman med att många fått mer fritid än tidigare. Man behövde inte längre ägna så mycket arbete åt framställning av textilier för hemmet. Mycket av arbetet med lin och ull, spånad och vävning hade industrin tagit över - man köpte färdiga tyger istället.
Köpa bonad på postorder
Uppritade bonader fanns i sybehörsaffären, mönstertidningar eller hos postorderfirmor som Åhlén & Holm och Oscar Ahrén, som hade en mängd olika motiv att välja bland.
De tidiga bonaderna var sydda på ylle eller linne. På 1930-talet blev det vanligt att sy på bomull. Man sydde ofta med pärlgarn, och eftersom bonad och garn köptes var för sig varierar färger och sömnadssätt från bonad till bonad. En bred bård i färg inramar ofta bonaden.
ANNONS
ANNONS
Flit och förnöjsamhet predikas
Vilka ordspråk och visdomsord var då de mest populära? Högt på tio-i-topplistan kommer bonader som lovsjunger hemmet, fliten och förnöjsamheten (att vara nöjd med det man har). Det fanns en rik källa med moraliserande visdomsord att ösa ur. En del känns nästan outhärdligt snusförnuftiga.
Man kan undra hur det kändes att ständigt vara omgiven av välmenande råd inom blomsterslingor:
Upp att verka, livets dag är kort, ej skall dess gyllne morgon sovas bort.
Hemmets lycka är förnöjsamhet.
Ett vänligt ord i rättan tid, det mäktar mycket i livets strid.
Och den morgonsure måste väl känna lust att slänga frukostägget på den rödvita bonaden med de uppfordrande orden: "Var glad i hemmet."
Många av ordspråken är mycket gamla. Det populära ordspråket "Egen härd är guld värd" finns upptagen i en bok över ordstäv från 1665! Ordstävet "Morgonstund har guld i mund" som hängde broderat med snirklor och bladslingor över många sängar, går enligt Pelle Holms Bevingade ord tillbaka på ett latinskt ordspråk från medeltiden.
Tomtebolyckan blommar
Drömmen om det egna hemmet speglas i bonad efter bonad. "Ett eget bo jag sätta vill" eller "Ett eget bo är gott att hava, en trogen vän och barn så rara" eller "Så röd lyser stugan bak hängbjörkars slöja" broderade man gärna tillsammans med liten röd stuga, svenska flaggan och en och annan hängbjörk.
Drömmen om den lilla röda stugan hängde samman med egnahemsrörelsen som var mycket livaktig kring sekelskiftet 1900. Flera egnahemsområden för arbetare skapades vid den tiden, som t.ex. Hagalund och Duvbo utanför Stockholm. I en skrift utgiven 1903 formulerades egnahemsidealet så här:
Många torde de ha varit, hvilka i den lilla rödmålade byggnaden med sina hvita knutar och björkarna framför sig trott sig finna det idealförkroppsligat, som de tänkt sig för ett eget hem.
Sedan var det en annan sak att det egna hemmet för många förblev en önskedröm. Men hade man inte den röda stugan med flaggstången och blomrabatten, så fanns den eviga önskedrömmen ändå där på en bonad över kökssoffan.
Bibelspråk på de första bonaderna
På de tidiga bonaderna från 1890-talet och framåt dominerar de religiösa texterna, bibelcitat eller de första raderna av en bön eller psalm. De religiösa texterna är annars ofta korta och kärnfulla som "Gud välsigna vårt hem" eller "Gud är kärleken".
Gudsfruktan, arbetsamhet och förnöjsamhet är grundpelarna i bonadernas budskap. Koncentrerat finns detta uttryckt i en älskad och ofta broderad text som är hämtad ur Viktor Rydbergs dikt Hesiodos råd:
Bön med lyfta händer är ej nog,
Lantman då du ber för jordens gröda,
Bed med handen på din plog,
Då välsignar bönens kraft din möda.
En del religiösa bonader andas ett så ödesmättat allvar att man undrar om det inte var lite tungsamt att möta de manande orden varje dag. Som denna text som satt på väggen i många frireligiösa hem:
Betänk livets korthet, Dödens visshet, Evighetens längd.
ANNONS
ANNONS
Hembygdsromantik och fosterlandskärlek
Hembygdsromantiken blommar och de fosterländska känslorna svallar högt i bonaderna, som i all anspråkslöshet speglar mycket av sin tids idéer och modeströmningar.
Hembygdsintresset fick ett kolossalt uppsving i slutet av 1800-talet, bland annat genom Artur Hazelius skapelser Skansen och Nordiska museet. Intresset för folkdräkter blommade upp. Långa rader av folkdräktsklädda ungdomar dansar också fram över de broderade bonaderna.
Hembygdskänsla och nationalromantik kommer till uttryck i den populära texten "Lyssna till den granens susning, vid vars rot ditt bo är fäst". Citatet är hämtat ur det finska nationaleposet Kalevala, som utgavs på svenska 1841. Säkert satt de orden inpräntade för livet hos alla skolbarn för de återfanns på pärmen till Folkskolans läsebok!
Idag har vi kanske lite svårt att förstå den starka fosterländska anda som många bonader utstrålar.
Än lever den gamla julbonaden
Bonader med tomtar på förekom redan bland de första bonader som fanns till salu genom Allers Mönstertidning år 1908. Det var efterföljare till Jenny Nyströms lille vadmalsklädde tomtenisse från 1870-talet som årtiondena efter sekelskiftet dansade fram över bonaderna med tomteluvan på svaj. "Leve de vänliga tomtarnas skara, lyckligt det hem där de bygga och bo", stod det ofta på dessa tidiga tomtebonader.
Bonader med julmotiv som var avsedda att sättas upp till jul blev vanliga på 1930-talet. Texten bestod då ofta bara av "God jul" med tomtenissar runt ett rykande grötfat med snötyngda granar i bakgrunden eller helt enkelt en tomte med ett rågat grötfat.
Vad hände sedan?
Efter några årtionden då man inte brydde sig om bonader och tyckte de var tråkiga och smått löjliga har de nu kommit till heders igen. Nygamla bonader såväl som nykomponerade säljs och broderas återigen. I många hem hänger man upp en nysydd eller ärvd gammal bonad över köksbordet till jul. Det känns inte riktigt som jul förrän vi hängt upp mammas bonad på köksväggen, tycker många av oss.
Bonad: En tygremsa med broderad text eller bild som hängdes upp på väggen som prydnad.
Finkultur: Kultur som anses "finare" eller mer konstnärlig, som opera, klassisk musik eller konst.
Förnöjsamhet: Att vara nöjd med det man har och inte vilja ha mer hela tiden.
Gratulationstavla: En dekorerad tavla man gav i present vid t.ex. bröllop eller födelsedag.
Kistebrev: Tryckta bilder i färg som klistrades på kistlock eller väggar, ofta med religiösa eller roliga motiv.
Litografi: En metod för att trycka bilder, där man använder en sten eller plåt som mall.
Moraliserande: Något som vill lära ut vad som är rätt eller fel beteende.
Nationalromantik: En konststil som hyllar det egna landet i nationalistisk anda, t.ex. dess natur, folkdräkter och gamla traditioner.
Oljetryck: Tryckta bilder som liknar oljemålningar och användes som billiga tavlor.
Postorder: Att beställa varor genom katalog, brev eller telefon och få dem hemskickade.
Troskyldig: Någon som är lätt att lura för att den är lite för godtrogen eller naiv.
Väggprydnad: Något som man sätter upp på väggen för att det är fint, som tavlor eller bonader.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Vad var kistebrev?
- Ge exempel på några vanliga motiv på kistebrev.
- Vad föreställde den moraliserande bilden “Den breda och den smala vägen”?
- Vad användes minnestavlor till, och vid vilka tillfällen gjorde man dem?
- Vad var ett oljetryck och varför blev det så populärt?
- Hur kunde man köpa bilder på kungafamiljen kring år 1900?
- Nämn några ordspråk som ofta fanns broderade på bonader.
- Vad drömde många om när de broderade bilder av små röda stugor?
M LÄS MER: Porträttfotografering var trendigt i början av 1900-talet
M LÄS MER: Så bodde man förr, del 1: Bondens stuga
M LÄS MER: Så bodde man förr, del 3: Det borgerliga hemmet
M LÄS MER: Så bodde man förr, del 2: Herrgården
M LÄS MER: Så bodde man förr, del 4: De fattigas och arbetarnas bostäder
M LÄS MER: Städningens historia i Sverige
M LÄS MER: Maten förr: I borgarens hem
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Jane Fredlund, Svenska folkets bilder, LT, 1978
Julius Ejdestam, Så har vi bott, Rabén & Sjögren, 1979
Anna-Stina Alkman, När gräset var grönt. Minnen från ett oscarianskt barndomshem, Bonniers, 1965
Britt och Ingemar Tunander, Möbler och inredning från Karl Johan till Per Albin, Ica Bokförlag, 1992
FÖRFATTARE
Text: Jane Fredlund, journalist, kulturhistoriker och författare
Artikeln är en omarbetad version av material från boken Så levde vi : Fest och vardag i forna dagars Sverige, av Jane Fredlund
