De fyra stånden och riksdagen under stormaktstiden

Ståndsriksdagen fick allt större betydelse under 1500-talet och vid slutet av århundradet hade den blivit ett allmänt inslag i det svenska statsskicket. På 1600-talet skapades tydligare regler för riksdagen, bl.a. om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen som riksdagen skulle kallas in. Det var också nu som systemet med utskott (arbetsgrupper inom riksdagen) växte fram. Under det karolinska enväldet i slutet på 1600-talet fick kung Karl XI alltmer makt. Riksdagens ställning försvagades, och riksdagen blev i praktiken ett lydigt redskap i kungens händer. Under Karl XII:s envälde (1697-1718) sammanträdde riksdagen knappast alls.
S

En svensk riksdag under 1600-talet var en stor och varierad församling med bortemot tusen deltagare. Detalj från en målning av Barend Wijnveld (1820-1902).

Gustav II Adolf garanterade rådets och riksdagens medinflytande

I sin kungaförsäkran 1611 försäkrade Gustav II Adolf - då han endast var 17 år och precis hade förklarats myndig - att nya lagar inte skulle stiftas och förändringar i gamla lagar inte skulle genomföras utan rikets råds och ständernas (riksdagens) samtycke. Kungen lovade dessutom att inte förklara krig utan rådets och ständernas kännedom. Han skulle inte heller ta ut skatter "utan rikets råds vetskap och råd och deras samtycke".

I kungaförsäkran fastställdes en uppdelning av makten mellan kungen, rådet och riksdagen. I rådet och riksdagen dominerade adelsfamiljerna, och den 28-årige Axel Oxenstierna framträdde i samband med Gustav Adolfs trontillträde som ledare för högadeln. Kungen fick dock behålla en stor del av sin makt.

ANNONS

ANNONS

Riksdagens fyra stånd

Riksdagsrepresentation utgjordes endast av de fyra stånden. Det var därför bara medlemmar från adeln, prästerna, borgarna och bönderna (krono- och skattebönder) som fick delta som representanter i riksdagen. Utanför stånden fanns majoriteten av folket: fattiga torpare, drängar, pigor och andra egendomslösa. Alla dessa saknade politiskt inflytande.

Adeln

I Riddarhuset hade en representant för varje introducerad adelsätt rätt till säte och stämma. Om en ätt inte kunde eller hade råd att skicka ett ombud var det möjligt att överlåta rösten till någon annan. I början av 1600-talet dominerades Riddarhuset av den jordägande högadeln, men så småningom tillkom nya grupper genom en omfattande nyadling. De vanligaste vägarna för att bli adlad och introducerad på Riddarhuset var att bli befordrad till officer eller att få en ledande civil befattning.

Under 1600-talet kom riddarhusrepresentanterna genom en omfattande rekrytering av nya ätter att utgöra en allt brokigare församling. Det medförde stora motsättningar och skilda intressen inom adelsståndet. Samtidigt kom adeln under 1600-talet att dominera inom statsförvaltningen och därmed som representanter för styrandet av Sverige.

LÄS MER: Stormaktstidens adel

Prästerna

Prästeståndet var mera begränsat och enhetligt än adeln. Biskoparna var självskrivna ledamöter, men i övrigt var reglerna för vilka som skulle representera det andliga ståndet oklara och varierade från stift till stift. Ibland utsågs representanterna genom fria val bland prästerna i stiftet, i andra fall utsågs de i realiteten av biskoparna.

Prästeståndets majoritet utgjordes av kyrkoherdar (vanliga präster), men universiteten i Uppsala och Åbo samt vissa gymnasier hade också rätt att utse ledamöter. Sammanlagt brukade det s.k. andra ståndet i riksdagen bestå av ca 60 personer.

Borgarna

Varje stad hade rätt att sända två representanter till riksdagen, men många utnyttjade inte denna möjlighet. Istället slog sig mindre städer ofta samman om en riksdagsman. Några val i modern mening förekom inte, och sättet att utse städernas representanter varierade från stad till stad och även över tiden. Vanligt var att magistraten (en slags föregångare till kommunfullmäktige) satte upp kandidater och att sedan allmänheten eller de äldste i staden utsåg vem av dessa som skulle representera dem i riksdagen.

Bönderna

Ledamöterna av bondeståndet utsågs av häraden (se nedan) och socknar (se nedan). Oftast slog sig dock två eller flera häraden samman och valde en representant. Valet ägde rum vid häradstinget och endast bofasta, välbärgade bönder kunde utses som representanter.

Det är svårt att uttala en uppfattning om hur fritt bönderna kunde välja riksdagsman. Flera ämbetsmän som representerade kungen - landshövdingarna, häradshövdingarna och fogdarna - deltog i valproceduren och kunde ingripa i valet för eller emot någon person.

ANNONS

ANNONS

Bestämmelser för hur riksdagen skulle arbeta

En svensk riksdag vid slutet av 1600-talet var således en stor och varierad församling med bortemot tusen deltagare. En del av dem satt där på grund av börd, andra genom sitt ämbete och en tredje grupp för att de valts.

Riksdagens arbete reglerades genom s.k. riksdagsordningar. Sverige fick sin första riksdagsordning 1617. I denna officiellt inte godkända men i praktiken verkande ordning föreskrevs hur förslag skulle lämnas och sedan behandlas. I den mån stånden kom till olika beslut i en fråga skulle försök göras att jämka samman dem, och om detta inte lyckades skulle kungen få fatta det beslut som han ansåg bäst.

År 1626 fastställdes en ny riddarhusordning, författad av Axel Oxenstierna. Adeln delades upp i tre klasser, vilka tillsammans skulle ledas av en lantmarskalk som utsågs av kungen. I denna riddarhusordning där grevar och friherrar utgjorde första klassen lades grunden för den svenska adelns splittring under 1600-talet. Läs mer>

Användbara begrepp

Biskop: Den högste kyrklige ledaren inom ett visst stift.

Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation såsom en stat.

Förvaltning: Samlingsnamn för hela den organisation inom staten som bereder och verkställer statliga beslut.

Härad: Mindre folk- och landområden som innefattade flera socknar (se ovan). Huvudsyftet var huvudsakligen av rättslig natur. Varje härad ansvarade själva för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Kronan: Kungamakten/staten

Riddarhuset: Adelns sammanträdesplats. Läs mer>

Riksrådet: Dåtidens regering. Rådsherrarna utgjorde kärnan i riksdagen.

Socialt stånd: Ett socialt stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten. I Sverige och i större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adel, präster samt borgare och bönder. Efter reformationen fick Sverige fyra stånd då borgare och bönder fortsättningsvis kom att representeras var för sig i riksdagen.

Socken: En slags föregångare till vår tids kommuner. Flera byar ingick i en socken som hade en egen styrelse - en sockenstämma. Varje socken hade sin kyrka. Kyrkan och prästen hade en viktig roll i socknen. Kyrkans syn på hur man skulle leva präglade hela livet. Alla gick till kyrkan på söndagarna. Prästen höll långa predikningar och man lyssnade alltid till vad han sa. Prästen berättade även om nyheter och saker som hänt runt om i landet. Kyrkan var också en social träffpunkt där man träffade vänner, grannar och andra bekanta på söndagarna.

Varje socken och by hade en egen klassindelning av folket. I toppen av hierarkin fanns godsägaren, prästen och de rikaste bönderna. Sedan kom skomakaren, skräddaren, smeden, mjölnaren, vanliga bönder m.fl. Längre ner fanns torparna. I botten fanns de fattiga, de som inte kunde klara sig själva. Det kunde vara gamlingar utan familj, föräldralösa barn, alkoholister, sjuka och så vidare.

Stift: Ett stift eller biskopsdöme är en administrativ region i kyrkoprovinser. Stiftet leds av en biskop.

Ständerna: Riksdagen (ståndsriksdagens fyra grupper)

Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.

Ämbetsverk: Ungefär som dagens myndigheter.
 

Visste du att:

  • Herredagspenning var ett arvode till herredagsmännen, den tidens riksdagsmän. Det ansågs inte under 1600-talet vara kronans sak att stå för dessas resor eller uppehälle. Adelsmännen förväntades ansvara för sitt eget uppehälle och de andra stånden utsåg ofta den person som var "billigast"

LÄS MER: Byggboom, byråkrati och statlig kontroll i 1600-talets Sverige

LÄS MER: Karl XI:s tid - riket organiseras och kontrollen ökar

LÄS MER: Stormaktstidens Sverige

LÄS MER: Stormaktstidens adel

LÄS MER: Riksdagen under Vasatiden

LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden


Text: Torbjörn Nilsson (professor i historia) och Stig Hadenius (historiker och professor i journalistik)
 

Senast uppdaterad: 7 september 2020
Publicerad: 23 augusti 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

M

Fet-Mats - gruvdrängen som blev turistattraktion

I december 1719 gjorde några arbetare i Falu koppargruva en obehaglig upptäckt 150 meter nere under...

S

Stormaktstidens adel

Stormaktstiden kan räknas som adelns guldålder. Men adeln var under 1600-talet, liksom tidigare,...

S

Drottning Kristina som rebellisk katolik i Rom

När den abdikerade drottning Kristina tågade in i Rom med sitt stora följe dagen före julafton 1655...

S

Trettioåriga krigets slut och westfaliska freden

Trettioåriga kriget har med all rätt betraktats som en fasansfull tid för Europa med dess...

ANNONS

Ämneskategorier

Stormaktstidens Sverige

Den svenska stormaktstiden var en turbulent period i Sveriges historia då Sverige agerade som stormakt i norra Europa (...

Relaterade taggar

SO-rummet tag typ

Riksdagens och regeringens historia

Här hittar du material som kan relateras till den svenska riksdagens och regeringens historia från...

Sociala strukturer

Med sociala strukturer menas här fördelning av olika klasser eller sociala stånd i ett samhälle....