De fyra stånden och riksdagen under stormaktstiden

Lästid 6 minuter

Ståndsriksdagen fick allt större betydelse under 1500-talet och vid slutet av århundradet hade den blivit ett allmänt inslag i det svenska statsskicket. På 1600-talet skapades tydligare regler för riksdagen, bl.a. om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen som riksdagen skulle kallas in. Det var också nu som systemet med utskott (arbetsgrupper inom riksdagen) växte fram. Under det karolinska enväldet i slutet på 1600-talet fick kung Karl XI alltmer makt. Riksdagens ställning försvagades, och riksdagen blev i praktiken ett lydigt redskap i kungens händer. Under Karl XII:s envälde (1697-1718) sammanträdde riksdagen knappast alls.

Artikel

Bild: Amsterdam Museum

En svensk riksdag under 1600-talet var en stor och varierad församling med bortemot tusen deltagare. Detalj från en målning av Barend Wijnveld (1820-1902).

Gustav II Adolf garanterade rådets och riksdagens medinflytande

I sin kungaförsäkran 1611 försäkrade Gustav II Adolf - då han endast var 17 år och precis hade förklarats myndig - att nya lagar inte skulle stiftas och förändringar i gamla lagar inte skulle genomföras utan rikets råds och ständernas (riksdagens) samtycke. Kungen lovade dessutom att inte förklara krig utan rådets och ständernas kännedom. Han skulle inte heller ta ut skatter "utan rikets råds vetskap och råd och deras samtycke".

I kungaförsäkran fastställdes en uppdelning av makten mellan kungen, rådet och riksdagen. I rådet och riksdagen dominerade adelsfamiljerna, och den 28-årige Axel Oxenstierna framträdde i samband med Gustav Adolfs trontillträde som ledare för högadeln. Kungen fick dock behålla en stor del av sin makt.

ANNONS

Riksdagens fyra stånd

Riksdagsrepresentation utgjordes endast av de fyra stånden. Det var därför bara medlemmar från adeln, prästerna, borgarna och bönderna (krono- och skattebönder) som fick delta som representanter i riksdagen. Utanför stånden fanns majoriteten av folket: fattiga torpare, drängar, pigor och andra egendomslösa. Alla dessa saknade politiskt inflytande.

Adeln

I Riddarhuset hade en representant för varje introducerad adelsätt rätt till säte och stämma. Om en ätt inte kunde eller hade råd att skicka ett ombud var det möjligt att överlåta rösten till någon annan. I början av 1600-talet dominerades Riddarhuset av den jordägande högadeln, men så småningom tillkom nya grupper genom en omfattande nyadling. De vanligaste vägarna för att bli adlad och introducerad på Riddarhuset var att bli befordrad till officer eller att få en ledande civil befattning.

Under 1600-talet kom riddarhusrepresentanterna genom en omfattande rekrytering av nya ätter att utgöra en allt brokigare församling. Det medförde stora motsättningar och skilda intressen inom adelsståndet. Samtidigt kom adeln under 1600-talet att dominera inom statsförvaltningen och därmed som representanter för styrandet av Sverige.

Prästerna

Prästeståndet var mera begränsat och enhetligt än adeln. Biskoparna var självskrivna ledamöter, men i övrigt var reglerna för vilka som skulle representera det andliga ståndet oklara och varierade från stift till stift. Ibland utsågs representanterna genom fria val bland prästerna i stiftet, i andra fall utsågs de i realiteten av biskoparna.

Prästeståndets majoritet utgjordes av kyrkoherdar (vanliga präster), men universiteten i Uppsala och Åbo samt vissa gymnasier hade också rätt att utse ledamöter. Sammanlagt brukade det s.k. andra ståndet i riksdagen bestå av ca 60 personer.

Borgarna

Varje stad hade rätt att sända två representanter till riksdagen, men många utnyttjade inte denna möjlighet. Istället slog sig mindre städer ofta samman om en riksdagsman. Några val i modern mening förekom inte, och sättet att utse städernas representanter varierade från stad till stad och även över tiden. Vanligt var att magistraten (en slags föregångare till kommunfullmäktige) satte upp kandidater och att sedan allmänheten eller de äldste i staden utsåg vem av dessa som skulle representera dem i riksdagen.

Bönderna

Ledamöterna av bondeståndet utsågs av häraden (se nedan) och socknar (se nedan). Oftast slog sig dock två eller flera häraden samman och valde en representant. Valet ägde rum vid häradstinget och endast bofasta, välbärgade bönder kunde utses som representanter.

Det är svårt att uttala en uppfattning om hur fritt bönderna kunde välja riksdagsman. Flera ämbetsmän som representerade kungen - landshövdingarna, häradshövdingarna och fogdarna - deltog i valproceduren och kunde ingripa i valet för eller emot någon person.

ANNONS

Bestämmelser för hur riksdagen skulle arbeta

En svensk riksdag vid slutet av 1600-talet var således en stor och varierad församling med bortemot tusen deltagare. En del av dem satt där på grund av börd, andra genom sitt ämbete och en tredje grupp för att de valts.

Riksdagens arbete reglerades genom s.k. riksdagsordningar. Sverige fick sin första riksdagsordning 1617. I denna officiellt inte godkända men i praktiken verkande ordning föreskrevs hur förslag skulle lämnas och sedan behandlas. I den mån stånden kom till olika beslut i en fråga skulle försök göras att jämka samman dem, och om detta inte lyckades skulle kungen få fatta det beslut som han ansåg bäst.

År 1626 fastställdes en ny riddarhusordning, författad av Axel Oxenstierna. Adeln delades upp i tre klasser, vilka tillsammans skulle ledas av en lantmarskalk som utsågs av kungen. I denna riddarhusordning där grevar och friherrar utgjorde första klassen lades grunden för den svenska adelns splittring under 1600-talet.

Användbara begrepp

Biskop: Den högste kyrklige ledaren inom ett visst stift.

Byråkrati: En struktur och uppsättning regler som skapats för att styra en större organisation såsom en stat.

Förvaltning: Samlingsnamn för hela den organisation inom staten som bereder och verkställer statliga beslut.

Härad: Mindre folk- och landområden som innefattade flera socknar (se ovan). Huvudsyftet var huvudsakligen av rättslig natur. Varje härad ansvarade själva för upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet.

Kronan: Kungamakten/staten

Riddarhuset: Adelns sammanträdesplats. Läs mer>

Riksrådet: Dåtidens regering. Rådsherrarna utgjorde kärnan i riksdagen.

Socialt stånd: Ett socialt stånd är någon av de historiska samhällsklasser som haft juridiskt fastställda rättigheter och skyldigheter. De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten. I Sverige och i större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adel, präster samt borgare och bönder. Efter reformationen fick Sverige fyra stånd då borgare och bönder fortsättningsvis kom att representeras var för sig i riksdagen.

Socken: En slags föregångare till vår tids kommuner. Flera byar ingick i en socken som hade en egen styrelse - en sockenstämma. Varje socken hade sin kyrka. Kyrkan och prästen hade en viktig roll i socknen. Kyrkans syn på hur man skulle leva präglade hela livet. Alla gick till kyrkan på söndagarna. Prästen höll långa predikningar och man lyssnade alltid till vad han sa. Prästen berättade även om nyheter och saker som hänt runt om i landet. Kyrkan var också en social träffpunkt där man träffade vänner, grannar och andra bekanta på söndagarna.

Varje socken och by hade en egen klassindelning av folket. I toppen av hierarkin fanns godsägaren, prästen och de rikaste bönderna. Sedan kom skomakaren, skräddaren, smeden, mjölnaren, vanliga bönder m.fl. Längre ner fanns torparna. I botten fanns de fattiga, de som inte kunde klara sig själva. Det kunde vara gamlingar utan familj, föräldralösa barn, alkoholister, sjuka och så vidare.

Stift: Ett stift eller biskopsdöme är en administrativ region i kyrkoprovinser. Stiftet leds av en biskop.

Ständerna: Riksdagen (ståndsriksdagens fyra grupper)

Ämbete: Högre tjänst, befattning, yrke med maktbefogenheter inom staten.

Ämbetsverk: Ungefär som dagens myndigheter.

Visste du att:

Herredagspenning var ett arvode till herredagsmännen, den tidens riksdagsmän. Det ansågs inte under 1600-talet vara kronans sak att stå för dessas resor eller uppehälle. Adelsmännen förväntades ansvara för sitt eget uppehälle och de andra stånden utsåg ofta den person som var "billigast"

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Vad var ståndsriksdagens roll i det svenska samhället under stormaktstiden?
Hur delade Gustav II Adolf makten mellan kungen, rådet och riksdagen?
Beskriv hur de fyra stånden (adeln, prästerna, borgarna och bönderna) var representerade i riksdagen.
Vilka var de vanligaste vägarna för att bli adlad och introducerad på Riddarhuset?
Ge exempel på hur riksdagens arbete styrdes genom riksdagsordningar.
Hur var Axel Oxenstierna involverad i riksdagens och adelns utveckling under 1600-talet?
Nämn några grupper i samhället som saknade politiskt inflytande eftersom de inte var en del av de fyra stånden.

Ta reda på:

Hur fungerar den moderna svenska riksdagen jämfört med ståndsriksdagen under stormaktstiden? Beskriv kortfattat de största skillnaderna och likheterna.

M LÄS MER: Byggboom, byråkrati och statlig kontroll i 1600-talets Sverige

S LÄS MER: Stormaktstidens adel

M LÄS MER: Karl XI:s tid - riket organiseras och kontrollen ökar

S LÄS MER: Karolinska enväldet

M LÄS MER: Stormaktstidens Sverige

S LÄS MER: Riksdagen under Vasatiden

M LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden

S LÄS MER: Varför och hur blev Sverige en stormakt?

S LÄS MER: Svenska skatteväsendets historia

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

FÖRFATTARE

Text: Torbjörn Nilsson (professor i historia) och Stig Hadenius (historiker och professor i journalistik)
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).

Senast uppdaterad: 14 augusti 2025

Publicerad: 23 augusti 2020

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

Drottning Kristina ökade adelns makt

av: Lars Hildingson

2025-03-01

Lästid 7 minuter

Kristina var bara 18 år när hon klev upp på Sveriges tron. Året var 1644, och nere i Tyskland stred de svenska arméerna sedan lång tid tillbaka (1630) i det som senare blivit känt som det trettioåriga kriget (1618-1648). Kristina ärvde alltså ett rike med stora hål i statskassan. Och för att få in pengar till staten lät Kristina sälja en stor del av kronans mark till adeln. Men detta stärkte samtidigt adelns makt och gjorde dem ännu rikare. Tillsammans med marken hörde nämligen alla bönder som bodde där. Dessa hamnade nu under adelns kontroll och måste betala all sin skatt till dem istället för till kronan. Bonde- och borgarstånden protesterade i riksdagen mot adelns allt större makt i samhället. Men inget gjordes för att förändra läget. Drottning Kristina valde senare bort politiken helt och hållet. År 1654 klev hon ner från tronen och flyttade till Rom där hon kom att leva resten av sitt liv...

+ Läs mer

Svenska belägringen av Prag vid trettioåriga krigets slut 1648

av: Torbjörn Nilsson

2025-01-12

Lästid 15 minuter

Försöket att inta Prag i trettioåriga krigets slutskede 1648 illustrerar en viktig sidoeffekt av den svenska stormaktstiden. Vad som under belägringen här kallas svenska trupper bestod enbart till mindre del av svenskar och finländare. I stället dominerade tyska allierade eller legosoldater från olika delar av Europa som svenska soldater slogs tillsammans med, och tog intryck av. Konst- och bokskatter rövades från Prag eller andra kulturstäder. Valloner från nuvarande Belgien hade en nyckelroll för den svenska järnhanteringen. Allt kan med ett modernt begrepp kallas europeisering, om än mer våldspräglad än dagens Europasamverkan...

+ Läs mer

Sverige och det trettioåriga kriget

av: Lars Hildingson

2024-11-19

Lästid 7 minuter

År 1618 började ett långt och blodigt krig i Tyskland, känt som det trettioåriga kriget. Det var främst ett religionskrig mellan katoliker och protestanter, där den svenske kungen Gustav II Adolf spelade en viktig roll. Han ledde den moderna svenska armén till några stora segrar, som slaget vid Breitenfeld, men stupade själv vid Lützen 1632. Sverige fortsatte därefter kriget, och blev efter freden i Westfalen 1648 en stormakt i Europa. Kriget orsakade dock enormt lidande för civilbefolkningen och lämnade stora delar av Tyskland i ruiner...

+ Läs mer

Svensk upprustning i början av stormaktstiden

av: Lars Hildingson

2024-11-19

Lästid 11 minuter

När Gustav II Adolf blev kung 1611 var han bara 17 år gammal, och Sverige befann sig i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Redan från början tvingades han stärka Sveriges krigsmakt och skapa en mer effektiv armé. Genom att införa en ny militär organisation lades grunden för en starkare krigsmakt. Samtidigt utvecklades landets järnbruk, där vapen som kanoner och musköter började tillverkas i stor skala. Dessa satsningar gjorde Sverige till en av 1600-talets mest effektiva krigsmaskiner...

+ Läs mer

Kvinnans roll i 1500-talets och 1600-talets Sverige

av: Jan-Olof Fallström

2023-11-15

Lästid 11 minuter

Under 1500- och 1600-talen var kvinnans roll djupt rotad i samhällets sociala och kulturella normer. Äktenskapet betraktades ofta som en affärsuppgörelse snarare än en union byggd på romantisk kärlek. Gifta kvinnor ansvarade främst för hushåll och barnuppfostran. Äktenskapets huvudsakliga syfte var att skapa social och ekonomisk stabilitet genom att ha många barn. Ogifta kvinnors yrkesmöjligheter var begränsade till arbete som piga - ofta på en bondgård - eller vissa kvinnorelaterade yrken i städerna. Samtidigt var kvinnan underordnad mannen inom både familj och samhälle. Allt detta speglades i tidens vardagsliv och lagar...

+ Läs mer

Karolinska fångar efter katastrofen vid Poltava

av: Torbjörn Nilsson

2023-10-03

Lästid 15 minuter

Uppemot 200 mil öster om Moskva, på andra sidan de mäktiga Uralbergen levde för över 300 år sedan ett tusental svenskar. De hade inte flyttat till den västsibiriska staden frivilligt utan förts dit som krigsfångar under Karl XII:s ryska krig. Efter nederlaget vid Poltava 1709 och fram till freden 1721 levde en procent av alla svenskar (30 000 personer) som ryska fångar. Fångenskapen bekräftade den svenska stormaktens fall, men bidrog också till kartläggningen av Sibirien och genombrottet för en from religiositet, pietismen, när de överlevande karolinerna återvände...

+ Läs mer