Karl XI:s förmyndarregering

Förmyndarregeringen fick dock inte den sammansättning som Karl X Gustav önskat. Mot kungens testamente ställdes 1634 års regeringsform, som hade författats av Axel Oxenstierna och hade legat till grund för dennes och aristokratins (adelns) maktposition under Kristinas förmyndarregering. Adolf Johan och Herman Fleming fick inte de positioner som angivits i testamentet. Ingen av dem som ville fullfölja kungens politik kom att ingå i regeringen. Enligt ett additament (tillägg) till regeringsformen skulle regeringen fatta sina beslut efter hörande av rådet.

Aristokratin skulle få en betydligt starkare ställning efter Karl X Gustav än vad denne tänkt sig i sitt testamente. Men det blev ändå inte en upprepning av den Oxenstiernska förmyndarregering som härskat under drottning Kristina. En av orsakerna var att adeln inom sig inte kunde uppvisa samma enighet som den hade gjort tidigare under Axel Oxenstierna. Riddarhuset hade på grund av det omfattande nyadlandet fått en delvis ny sammansättning.

Förmyndarregeringen skulle "ansvara inför Gud, Hans Kungl. Maj:t och samtliga rikets ständer". Riksdagarna sammankallades regelbundet och de visade på en ökad aktivitet. Perioden 1660-1672 har också kallats "lilla frihetstiden", karakteriserad av starka motsättningar mellan och inom stånden men också av en kontroll av regering och råd från riksdagens sida.

För att få ekonomiskt bistånd ingick förmyndarregeringen 1672 en allians med Frankrike, genom vilken Sverige kom att dras in i skånska kriget. Detta blev en av anklagelsepunkterna mot regeringen efter Karl XI:s trontillträde.

LÄS MER: Karl XI

LÄS MER: Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst
 

Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).