Karl XI:s förmyndarregering

Karl X Gustav hade i det testamente som han dikterat på sin dödsbädd givit noggranna instruktioner om förmyndarregeringens sammansättning. Den skulle bestå av änkedrottning Hedvig Eleonora och de fem höga riksämbetsmännen (medlemmar i rådet). Kungens bror, hertig Adolf Johan, skulle bli riksmarsk (överbefälhavare), Herman Fleming, som tidigare hade arbetat för att staten skulle återfå en del av den jord som överlåtits till adeln, skulle bli riksskattmästare och drottning Hedvig Eleonora skulle ha två röster vid eventuella voteringar.

Förmyndarregeringen fick dock inte den sammansättning som Karl X Gustav önskat. Mot kungens testamente ställdes 1634 års regeringsform, som hade författats av Axel Oxenstierna och hade legat till grund för dennes och aristokratins (adelns) maktposition under Kristinas förmyndarregering. Adolf Johan och Herman Fleming fick inte de positioner som angivits i testamentet. De personer som Karl X Gustav särskilt hade velat placera på dessa viktiga poster hamnade därmed utanför förmyndarregeringen.

Enligt ett tillägg till regeringsformen skulle regeringen fatta sina beslut efter att ha hört rådet.

Aristokratin skulle få en betydligt starkare ställning efter Karl X Gustav än vad denne tänkt sig i sitt testamente. Men det blev ändå inte en upprepning av den oxenstiernska förmyndarregering som härskat under drottning Kristina. En av orsakerna var att adeln inom sig inte kunde uppvisa samma enighet som den hade gjort tidigare under Axel Oxenstierna. Riddarhuset hade på grund av det omfattande nyadlandet fått en delvis ny sammansättning.

Förmyndarregeringen skulle "ansvara inför Gud, Hans Kungl. Maj:t och samtliga rikets ständer". Riksdagarna sammankallades regelbundet och de visade på en ökad aktivitet. Perioden 1660-1672 har också kallats "lilla frihetstiden", karakteriserad av starka motsättningar mellan och inom stånden men också av en kontroll av regering och råd från riksdagens sida.

För att få ekonomiskt bistånd ingick förmyndarregeringen 1672 en allians med Frankrike. Sverige fick franska pengar i utbyte mot att hålla trupper redo i sina tyska besittningar. Några år senare drogs Sverige in i Frankrikes krig mot dess fiender. Det bidrog i sin tur till att Danmark 1675 gick till anfall och det skånska kriget bröt ut. Alliansen med Frankrike blev en av anklagelsepunkterna mot förmyndarregeringen efter Karl XI:s trontillträde.

Karl XI blev myndig och tog själv över styret i december 1672. När Sverige några år senare drabbades av militära motgångar riktade kungen hård kritik mot hur landet hade styrts under hans minderårighet. År 1678 tillsattes en kommission som skulle granska förmyndarregeringens arbete. Granskningen blev senare en del av den stora förändring av makten och statens ekonomi som genomfördes under Karl XI.

M  LÄS MER: Karl XI

S  LÄS MER: Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
 

FÖRFATTARE

Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).