Så bodde man förr, del 3: Det borgerliga hemmet

Komforten var viktigast

Aldrig tidigare har bekvämligheten stått i centrum när det gällde hemmet som under senare hälften av 1800-talet. Resårstoppning med spiralfjädrar var en nyhet inom tapetserarkonsten som gjorde det möjligt att skapa sittmöbler med svällande mjuk stoppning. Detta var tapetserarnas gyllene tid och deras yrkesskicklighet firade triumfer i salongsmöblemangen. De stoppade möblerna djuphäftades med knappar eller puskor, det vill säga garnnoppor, och långa fransar dolde stolsbenen. Den oscarianska tiden med sin dubbelmoral klädde in fåtöljerna lika heltäckande som kvinnokroppen.

1880-talssalongen var inbäddad i textilier. Stora brysselmattor med mindre mattor ovanpå, konstfärdigt arrangerade gardiner och draperier, tjocka borddukar som hängde ner till golvet, broderade kuddar och fotpallar bidrog till den ombonade atmosfären. Bakom tjocka plyschdraperier drog sig det burgna borgerskapet undan i fotogenlampans milda sken från en yttervärld, som var alltför orolig och splittrad för att vara alltigenom behaglig.

Pittoreskt småpynt och poesi i pärlor

Pittoreskt och artistiskt blev nya honnörsord för heminredarna. Salongens många prydnadssaker skulle stimulera gästernas konversation. Små souvenirer, fotografier i eleganta ramar och all slags kuriosa trängdes på småbord och hyllor, allt för att berika miljön och skapa intressanta ämnen för konversationen. Ett uppskattat nöje var att se på tredimensionella fotografier i ett stereoskop som låg framme på salongsbordet.

I salongen fanns med all säkerhet åtminstone någon fotpall eller kudde, hyllbård, liten duk eller spjällband till kakelugnen som pryddes av pärlbroderi i läckra färger. I slutet av 1800-talet blommade nämligen pärlbroderiet som bäst. I denna prylöverflödets förlovade tid fanns det inga hämningar då det gällde att dekorera de vardagliga tingen. Förebilder hittades i tidens mönstertidningar. Flitiga fingrar pärlbroderade allt som kunde prydas med rosengirlanger och violbuketter.

Förspilld kvinnokraft? Ja, kanske, men också ett utlopp för konstnärlig skaparglädje. Och nog är det roligt att denna ljuva poesi i pärlor bevarats till eftervärlden.

Gästerna proppas in i salongen

Vanliga vardagskvällar samlades den borgerliga familjen vanligen i aftonlampans sken vid det stora bordet i matsalen och sysslade med handarbete och högläsning. Det var egentligen bara när familjen hade många gäster som salongen kom till användning.

Claes Lundin har i Nya Stockholm gett en ganska kritisk skildring av umgängesvanorna i de stockholmska borgarhemmen på 1880-talet:

Det är för de stora bjudningarna man har en stor våning och i synnerhet en stor sal, vilken användes både till matsal och till danssalong.

Gästerna införes icke genast i matsalen. De proppas in i salongen, fordom kallad förmaket, i kabinettet med de små förtjusande rokokomöblerna och i herrns rum i renässansstil, ja kanske till och med i sängkammaren, vilken i Stockholm icke är något avstängt och för obehöriga otillgängligt rum.

Överallt är det fullt med möbler och överfullt med gäster på och mellan sofforna, kåsöserna, fåtöljerna och stolarna.

Efter middagen samlades man åter i salongen och slog sig ned i små konversationsgrupper. Här blev oftast damerna sittande medan herrarna så småningom drog sig tillbaka till herr-rummet, som var inrett med tunga fåtöljer i murriga färger, med ett stort skrivbord och bokhyllor längs väggarna. Här bolmade de på tjocka cigarrer, drack grogg och berättade historier som inte lämpade sig för känsliga damers öron.