Drottningens gunst gjorde De la Gardie stormrik
En stor del av De la Gardies rikedom kom från de många gods och gårdar som familjen ägde och som gav stora inkomster. Han föddes in i en av Sveriges rikaste adelsfamiljer och ärvde omfattande egendomar efter sin far Jakob De la Gardie. Dessutom belönades han frikostigt av drottning Kristina med förläningar, gåvor och välbetalda ämbeten. En förläning innebar att kronan överlät mark eller inkomster till en person som belöning för hans tjänster. Under några år byggde De la Gardie på detta sätt upp en närmast ofattbar förmögenhet, som gjorde det möjligt för honom att hålla ett stort hov och satsa enorma summor på slott, konst och kultur.
Rikskansler med höga maktambitioner
Under Karl X Gustavs krig liksom senare var han en av de ledande på såväl det civila som det militära området.
Som fältherre hade han dock mest motgångar. Efter svågerns död 1660 blev han rikskansler och medlem av Karl XI:s förmyndarregering. De la Gardie hade ambitionen att där kunna spela samma roll som Axel Oxenstierna gjort under Kristinas tid.
Vid början av Karl XI:s regering som myndig kung var han en av dennes främsta rådgivare. Efterhand minskade dock hans politiska inflytande, samtidigt som Johan Gyllenstierna fick en allt starkare ställning hos kungen.
Karl XI trängde undan De la Gardie från makten
De la Gardie levde privat på stor fot (över sina tillgångar) och fick dålig ekonomi trots mycket stora inkomster. Under slutet av sitt liv drabbades han dessutom hårt av reduktionen. Från 1680 lät Karl XI dra in stora delar av de gods och inkomster som kronan tidigare hade överlåtit till adeln. För De la Gardie innebar det att han förlorade en stor del av sin enorma förmögenhet och många av sina egendomar.
Hans liv visar på så sätt hur snabbt en adelsmans ställning kunde förändras under stormaktstiden. De la Gardie hade under flera årtionden hört till rikets mäktigaste män, men när kungamakten stärktes under Karl XI minskade både hans politiska inflytande och rikedom.
Slott, kyrkor och böcker blev hans eftermäle
Trots motgångarna fortsatte De la Gardie att spela en viktig roll inom kulturlivet. Han var kansler för Uppsala universitet och gjorde betydande donationer i form av pengar, böcker och värdefulla föremål. Han stödde även forskare och lärda och bidrog på så sätt till att stärka vetenskap och utbildning i Sverige. En av hans mest berömda gåvor var Silverbibeln, en omkring tusen år gammal handskrift som han skänkte till Uppsala universitet 1669. Den räknas idag som en av Sveriges främsta bokskatter.
De la Gardies intresse för kultur märktes även på andra håll. Han anlitade framstående konstnärer, arkitekter och hantverkare och satsade stora summor på slott, kyrkor och andra byggnader. På så sätt blev han en av stormaktstidens viktigaste kulturmecenater, det vill säga en person som använder sin rikedom till att stödja konst, kultur och vetenskap.
Spåren efter hans omfattande satsningar finns fortfarande kvar på många håll i Sverige. Ett tydligt exempel är Läckö slott i Västergötland, som under hans tid förvandlades till ett praktfullt barockslott. Han bekostade också stora arbeten vid bland annat Varnhems klosterkyrka. Där lät han inreda ett gravkor för sin familj, och där begravdes han senare tillsammans med sin hustru. På så sätt lämnade Magnus Gabriel De la Gardie efter sig ett kulturarv som levde kvar långt efter att hans politiska makt och rikedom hade minskat.
Läckö slott – Magnus Gabriel De la Gardies praktbyggePå en klippig udde i Vänern ligger Läckö slott med sina vita murar och många torn. Slottets historia började redan på medeltiden. År 1298 lät biskopen Brynolf Algotsson anlägga en befäst borg på platsen. Flera hundra år senare kom Läckö att förknippas med familjen De la Gardie. Magnus Gabriel De la Gardie ärvde slottet efter sin far Jacob 1652 och satte snart igång med en omfattande ombyggnad. Från 1654 lät Magnus Gabriel bygga om den gamla renässansborgen till ett praktfullt barockslott som skulle passa en av Sveriges mäktigaste adelsmän. Huvudbyggnaden fick en fjärde våning, samtidigt som nya bostadsrum och andra utrymmen tillkom. Dessutom uppfördes en praktfull slottskyrka, som med sina målningar och utsmyckningar blev en av slottets mest påkostade miljöer. Konstnärer anlitades för att dekorera väggar och tak med målningar. Det var inte bara en fråga om att göra slottet vackert. Under stormaktstiden kunde ett stort och praktfullt slott fungera som en tydlig demonstration av ägarens rikedom, ställning och makt. Magnus Gabriel och hans hustru Maria Eufrosyne hörde till Sveriges allra rikaste adelsfamiljer och innehade vid en tid över 1 000 skattepliktiga gårdar i Sverige och Östersjöprovinserna. Läckö blev ett av deras främsta residens. Men livet på slottet kretsade inte bara kring familjen. Här fanns också tjänstefolk, hantverkare, soldater och andra människor som behövdes för att hålla den stora anläggningen igång. När Karl XI genomförde reduktionen drogs många av adelns tidigare förläningar tillbaka till kronan, och Magnus Gabriel förlorade Läckö. Men hans tid på slottet har satt tydliga spår. Mycket av det Läckö som besökare möter idag skapades under hans stora ombyggnader på 1600-talet. Slottet är därför inte bara en imponerande byggnad utan också ett tydligt minne från en tid då den svenska högadeln kunde samla enorma rikedomar och uppföra miljöer som skulle mäta sig med furstehoven ute i Europa.
|
S LÄS MER: Karl XI:s förmyndarregering
S LÄS MER: Reduktionen
S LÄS MER: De la Gardie
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Läckö Slott – Slottets historia
Statens fastighetsverk – Läckö slott
