Karl XI:s reduktion
Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst var den indragning av adelns gods till kronan som ägde rum under Karl XI:s regeringstid. Räfsten (rättslig undersökning) motiverades bland annat av att förmyndarregeringen trots landets dåliga ekonomi hade lockats in i ett krigsäventyr på Frankrikes sida mot Brandenburg, Nederländerna, Österrike och Danmark. Detta gav den då 20-årige kungen möjlighet att agera.
Riksdagen fattade 1675 beslut om en granskning av förmyndarnas ansvarsområde vilket 1680 skulle följas av en skärpt förmyndarräfst och en omfattande reduktion av adelns godsinnehav.
Vid riksdagen 1680 beslutades i princip om en reduktion, d.v.s en indragning (konfiskation, beslagtagande) av jord och egendomar som kronan tidigare delat ut. Reduktionen började med att grev- och friherrskapen drogs in till kronan och därefter den ena godstypen efter den andra. Grev- och friherrskapen skulle försvinna.
Vissa stormanssläkter - Brahe, Oxenstierna och De la Gardie - drabbades speciellt hårt, och när reduktionen i stort sett var avslutad 1700 hade jordägandet i Sverige förändrats i grunden. Adeln var inte längre den dominerande jordägaren utan beräknades besitta en tredjedel av landets jord eller ungefär lika mycket som kronan. Drygt 30 procent tillhörde de fria bönderna, skattebönderna.
Reduktionen fick genomgripande följder. Adelns dominerande position bröts och kronans finanser förbättrades radikalt. Dessutom stärktes de fria böndernas ställning. Reduktionen genomfördes av en enväldig kung och blev en förutsättning för Karl Xll:s maktutövning.
Här hittar du material som kan relateras till Karl XI:s reduktion och förmyndarräfst.
Uppdaterad:
24 november 2022
