Slaget vid Lützen den 6 november 1632 var en stor drabbning under det trettioåriga kriget (Lützen är en stad i närheten av Leipzig i Tyskland). Slaget stod mellan en protestantisk svensk armé ledd av Gustav II Adolf, och den tysk-romerske kejsarens katolska trupper som löd under fältmarskalk Wallensteins befäl.
Bakgrunden till slaget
Året innan hade Gustav II Adolf besegrat den kejserliga armén vid Breitenfeld, vilket öppnade vägen för en svensk framryckning genom Tyskland. Under 1632 hade svenskarna nått långt söderut, men när Wallenstein ryckte in i Sachsen hotades deras ställning. Gustav II Adolf marscherade därför norrut för att möta fienden. När han fick veta att Wallenstein hade delat upp sin armé såg han en möjlighet att besegra honom innan alla kejserliga styrkor hunnit samlas.
Svenskarna hade ungefär 19 000 man och var vid slagets inledning något fler än motståndarna. Wallensteins trupper förfogade till en början över 17 000 man i delvis fältbefästa ställningar, men fick under slagets gång förstärkningar av omkring 2 000-3 000 kavallerister (ryttare). Ytterligare omkring 3 000 infanterister (fotsoldater) anlände först efter att striderna hade upphört.
En kaotisk strid i dimma och rök
På morgonen låg en tät dimma över slagfältet, vilket försenade svenskarnas anfall. När striderna väl började fylldes luften dessutom av rök från kanoner och musköter (äldre gevär). De båda arméerna bestod av infanteri, kavalleri och artilleri. Fotsoldater med långa pikar (spjut) och musköter försökte hålla sina formationer, medan ryttarna anföll fiendens sidor. Wallensteins soldater hade också grävt ner sig längs vägen mot Leipzig, där de besköt de framryckande svenskarna.
Striderna blev snart mycket förvirrade. I dimman och röken var det svårt att skilja vän från fiende, och förbanden tappade ibland kontakten med varandra. När de kejserliga förstärkningarna anlände hårdnade motståndet ytterligare.
Stridens utgång och kungens död
Mitt under striden red Gustav II Adolf fram för att leda sina trupper. Men på grund av den täta dimman och krutröken var sikten mycket dålig. Kungen kom ifrån större delen av sina följeslagare och hamnade bland fiendens ryttare. Där träffades han av flera skott och dödades. Trots att svenskarna hade förlorat sin kung fortsatte de att kämpa under ledning av sina andra befälhavare.
Efter en hel dag av hårda strider började mörkret falla över slagfältet. Dimman och den täta krutröken hade gjort det svårt att överblicka striderna, som böljat fram och tillbaka med stora förluster på båda sidor. När skymningen kom upphörde striderna efterhand, och senare på kvällen drog Wallenstein tillbaka sina trupper mot Leipzig. Svenskarna blev kvar på slagfältet och kunde därför göra anspråk på segern, även om slaget inte blev något avgörande nederlag för den kejserliga armén.
Under striderna led båda sidorna stora förluster med flera tusen sårade och döda. Segern blev extra dyrköpt för svenskarna som förlorade många soldater ur sina bästa förband, liksom sin kung och befälhavare.
Följderna för Sverige och kriget
Slaget vid Lützen var inte avgörande för kriget, men Gustav II Adolfs död fick stor politisk betydelse.
Kungens dotter Kristina var ännu inte sex år gammal när hon ärvde den svenska tronen. Eftersom hon var för ung för att regera tillsattes en förmyndarregering där rikskanslern Axel Oxenstierna fick en ledande roll. Han arbetade för att hålla samman Sveriges allierade och fortsätta kriget i Tyskland. Trots förlusten av sin kung drog sig Sverige därför inte ur kriget. De svenska arméerna fortsatte att strida på kontinenten, och det skulle dröja ytterligare 16 år innan trettioåriga kriget avslutades genom den westfaliska freden 1648.
M LÄS MER: Trettioåriga kriget
M LÄS MER: Gustav II Adolf
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Lars Ericson m.fl., Svenska slagfält, Wahlström och Widstrand, 2003
Sten Carlsson m.fl., Den svenska historien, del 7, Bonniers, 1993
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
