Tagg om slaget vid Lützen
M
Krutrök och dimma vid Lützen.

Slaget vid Lützen

Slaget vid Lützen den 6 november 1632 var en stor drabbning under det trettioåriga kriget (Lützen är en stad i närheten av Leipzig i Tyskland). Slaget stod mellan en protestantisk svensk armé ledd av Gustav II Adolf, och den tysk-romerske kejsarens katolska trupper som löd under fältmarskalk Wallensteins befäl.

Svenskarna hade ungefär 19 000 man och var vid slagets inledning något fler än motståndarna. Wallensteins trupper förfogade till en början över 17 000 man i delvis fältbefästa ställningar, men fick under slagets gång förstärkningar av 2000 kavallerister (ryttare) och 3000 infanterister (fotsoldater) så att styrkeförhållandena övergick till hans fördel.

ANNONS

ANNONS

Slaget slutade i stort sett oavgjort, men segern har i efterhand tillskrivits de svenska trupperna som behärskade slagfältet vid mörkrets inbrott.

Under striderna led båda sidorna stora förluster med flera tusen sårade och döda. "Segern" blev därtill extra dyrköpt för svenskarna som förlorade många av sina bästa förband och sin kung och befälhavare, Gustav II Adolf, som stupade i stridens kaos.

Slaget vid Lützen var inte avgörande för kriget, men Gustav II Adolfs död fick stor politisk betydelse.

Fördjupning

Flertalet kungar vid denna tid upplevde kriget ungefär som en duell. Härföraren stod i spetsen för sin här och skulle besegra sin motståndare i en mer eller mindre personlig envig. Mot Gustav Adolf stod Albrecht von Wallenstein, hertig av Friedland och Mecklenburg, en fältherre som noga studerat Gustav Adolfs krigskonst.

Båda fältherrarna var inställda på att få till stånd ett avgörande slag. De båda arméer som ställdes upp var numerärt jämbördiga. Slaget blev närmast oavgjort, med stora förluster på båda sidor. Totalt beräknas 4 500 man ha stupat medan 6 000 sårades.

Den stora frågan efter Lützen var dock hur den svenska hären skulle klara sig utan sin geniförklarade härförare (Gustav II Adolf).

Under 1800-talet började Lützen ses som en symbol för den gamla stormaktstiden och för "svenskheten". I nationalromantisk anda hyllades Gustav II Adolf som skapare av den svenska stormakten och hans personliga mod vid striden i dimmorna och röken vid Lützen prisades först i akademiska men senare också i mera folkliga sammanhang.

LÄS MER: Trettioåriga kriget

LÄS MER: Gustav II Adolf

Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik

Här nedan presenteras material som kan relateras till slaget vid Lützen.

Uppdaterad:
26 juli 2019
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Slaget vid Lützen

SO-rummet bok
M

Trettioåriga kriget - Sverige blir en stormakt

av: Hans Thorbjörnsson
2016-05-16

Det var under det trettioåriga kriget som Sverige blev en stormakt i Europa. Kriget bestod av en rad sammanhängande konflikter med varierande bakgrund. De stridande utgjordes främst av katoliker på ena sidan och protestanter på den andra. På den katolska sidan stod framförallt det mäktiga Tysk-romerska riket, medan den protestantiska sidan dominerades av Sverige som i slutändan blev konfliktens stora vinnare.

+ Läs mer

Länkar om Slaget vid Lützen

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS