Slaget vid Lützen den 6 november 1632 var en stor drabbning under det trettioåriga kriget (Lützen är en stad i närheten av Leipzig i Tyskland). Slaget stod mellan en protestantisk svensk armé ledd av Gustav II Adolf, och den tysk-romerske kejsarens katolska trupper som löd under fältmarskalk Wallensteins befäl.
Svenskarna hade ungefär 19 000 man och var vid slagets inledning något fler än motståndarna. Wallensteins trupper förfogade till en början över 17 000 man i delvis fältbefästa ställningar, men fick under slagets gång förstärkningar av 2 000 kavallerister (ryttare) och 3 000 infanterister (fotsoldater) så att styrkeförhållandena övergick till hans fördel.
