Tagg om slaget vid Poltava
Bild:
Karl XII, skottskadad i foten, överblickar arméns reträtt efter det katastrofala nederlaget vid Poltava.

Slaget vid Poltava

Slaget vid Poltava (i Ukraina) 1709 avgjorde det stora nordiska kriget. Under slaget besegrades Karl XII:s svenska fältarmé av ryssarna som leddes av tsar Peter den store (Peter I). Efter slaget lämnade Karl XII den slagna armén och begav sig av mot Turkiet (Osmanska riket). Nästan hela den resterande svenska fältarmén togs därefter till fånga av ryssarna. Slaget vid Poltava markerar början på slutet för den svenska stormaktstiden (1611-1720).

Bakgrund och händelseförlopp
Under hösten 1707 gick Karl XII och den karolinska armén bestående av 44 000 man in i Ryssland. Den ryska taktiken att bekämpa svenskarna med den brända jordens taktik - att dra sig tillbaka och bränna allt som svenskarna kunde tänkas dra nytta av - var effektiv. Den svenska armén var redan uttröttad då Karl XII inledde detta fälttåg. Det tidigare polska fälttåget (1702-1706) hade dränerat svenskarna på krafter. Den ryska tsaren var väl medveten om detta och avvaktade med att möta svenskarna i ett större fältslag på rysk mark för tt trötta ut den svenska armén ytterligare. Karl XII och hans armé tvingades därför att i ändlösa marscher jaga en fiende som de hoppades kunna möta och besegra i ett avgörande slag.

I september 1708 blev situationen ohållbar för svenskarna. För att slippa riskera att hela armén skulle gå under av svält beslöt den svenska kungen att föra trupperna till det bördiga Ukraina.

När den karolinska armén närmade sig Ukraina ingick Karl XII ett förbund med kosackhetmanen Ivan Mazepa som länge kämpat för Zaporogkosackernas självständighet från Ryssland. Ivan Mazepa och hans kosacker anslöt sig till svenskarna som under våren 1709 inledde en belägring av staden Poltava, dit Peter den store anlände med sina trupper i juni 1709.

Ungefär en halv mil från staden Poltava samlade den ryska tsaren en armé som bara blev större och större hela tiden. Karl XII var som vanligt övertygad om en svensk seger, även om den ryska armén var både utvilad, bättre utrustad och betydligt större än den svenska. I själva verket omfattade den ryska armén vid Poltava mer än 40 000 man. Den illa medfarna svenska armén uppgick till knappt hälften i antal och hade dessutom brist på ammunition. 

Karl XII beordrade att anfallet mot det ryska härlägret skulle inledas tidigt på morgonen 28 juni 1709. Den svenska kungen hade tidigare blivit skottskadad i foten under en rekognosering och kunde därför inte själv leda anfallet.

Vad som hade undgått svenskarna var att de befästningsverk som skyddade det ryska härlägret hade förstärkts med flera befästa fältskansar (redutter) som var besatta av både kanoner och soldater. För att kunna nå fram till den ryska huvudstyrkan var svenskarna nu tvungna att först slå ut eller passera dessa besvärliga och farliga hinder.

De svenska soldaterna smög fram mot skansarna i skydd av mörkret, men av någon anledning slog överraskningsmomentet fel. I stället för att överrumpla de ryska försvararna tvingades svenskarna med stor manspillan att försöka erövra de ryska försvarsverken. Efter flera timmar hade svenskarna inte lyckats slå ut alla skansarna utan tvingats kringgå vissa av dem. Detta samtidigt som man gjorde upprepade stormningsförsök med stora förluster som följd.

Karl XII vägrade att helt stå utanför striden och bars därför omkring på en bår från vilken han drev på sina soldater. Men den ryska övermakten var så stor att slaget egentligen var förlorat redan på förhand.

Efterspel
Slaget vid Poltava blev den karolinska arméns största nederlag. Minst 8 000 soldater stupade på den svenska sidan. Karl XII och hans närmaste män lämnade slagfältet innan det totala nederlaget var ett faktum. Tillsammans med närmare 1 500 svenskar korsade kungen floden Dnepr, vartefter de begav sig till det Osmanska riket som var fientligt inställt till Ryssland. Även kosackhetmanen Ivan Mazepa följde med Karl XII. Den svenska kungen och hans följe fick sedan asyl av sultanen Ahmed III, vilken lät svenskarna bosätta sig i den obetydliga staden Bender (i nuvarande Moldavien). Där levde Karl XII fram till 1714 då han skyndsamt återvände till Sverige.

Värre blev det för alla de svenska soldater och officerare som inte lyckades fly utan blev kvar i området kring Poltava. Den 1 juli 1709 kapitulerade den resterande delen av den svenska armén under ledning av generalen Adam Ludwig Lewenhaupt. Han dog senare - precis som det stora flertalet av de tusentals tillfångatagna svenskarna - i rysk fångenskap.

Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli.

Här hittar du material som kan relateras till det avgörande slaget vid Poltava.

Uppdaterad: 
17 januari 2018
Publicerad: 
14 mars 2011

Annons

Artiklar om Slaget vid Poltava

L
Herman Lindqvist
2017-10-30
Karl XII levde mer än halva sitt liv i fält tillsammans med sina soldater. I arton år fick han försvara den stormakt som han ärvt. Det sista fälttåget förde honom till Halden i Norge. Under...

Länkar om Slaget vid Poltava

Sortera efter:
          

Genomgång (10:56 min) av SO-läraren Magnus Bengtsson som berättar om slutet av stormaktstiden: Karl XII och stora nordiska kriget.

Spara som favorit
          

På Hans Högmans hemsida kan du läsa en sammanfattning om det stora nordiska kriget 1700-1721. Här berättas även om slaget vid Narva 1700 samt slaget vid Poltava 1709.

Spara som favorit
          

Utförlig fakta om Karl XII (1682-1718) och hans tid. Svenskt biografiskt lexikon (SBL) är ett personhistoriskt lexikon som numera finns på Riksarkivets webbplats.

Spara som favorit
          

På SR:s hemsida kan du lyssna på ett program (ca 17 min) där Vetenskapsradion Historia uppmärksammar slaget vid Poltava 1709. Lars Ericsson Wolke förklarar vad Karl XII:s brakförlust vid Poltava egentligen betydde för stormakten Sverige. Han berättar också hur slaget kunde gå så galet, och om det över huvud taget fanns en chans för Sverige att vinna slaget. Dessutom undersöks vad Poltava betyttför svenskarnas historieintresse.

Spara som favorit
          

Avsnitt på Örjan Marinsson webbsida om Sveriges och Europas politiska historia där du kan fördjupa dig i slaget vid Poltava 1709. Den svenska stormaktstiden kan sägas ha tagit slut den 28 juni 1709 i ett fält i Ukraina. Den varma högsommardag blev den blodigaste i Sveriges historia...

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om krigaren och politikern Arvid Horn (1664-1742). Han är en av de mest sammansatta figurerna i svensk historia. Först krigare, sedan statsman; den djärvaste bland de djärva som anförare för Karl XII:s livdrabanter; en försiktigt beräknande kanslipresident när han styrde det frihetstida Sverige in i nya banor efter stormaktens sammanbrott...

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om vad som hände med de flesta av svenskarna efter nederlaget vid Poltava. Efter slaget vid Poltava 1709 hamnade över 20 000 svenska soldater och civila i rysk fångenskap. Många gick under av svält och hårt arbete. Bara en fjärdedel tros ha kunnat återvända hem efter freden 1721...

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där Anna Larsdotter berättar om slaget vid Poltava. För 300 år sedan, den 28 juni 1709, besegrades den svenska armén vid Poltava. Karolinernas dagböcker ger en fasansfull inblick i allt som gick fel när Karl XII styrde mot Ryssland och det svenska stormaktsväldets undergång...

Spara som favorit
          

På YouTube hittar du några filmklipp som handlar om Karl XII. Är du intresserad av historia så är YouTube en guldgruva. Om inte annat så kanske du får inspiration till att utforska ämnet vidare. Pröva även att söka med andra sökord eller specificera din sökning om du letar efter något särskilt. Tänk dock på att vara extra källkritisk eftersom filmklippen ibland är personliga och kan ge en vinklad och förenklad bild av ämnet de skildrar.

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om Carl Gustaf Rehnskiöld. Han var Karl XII:s läromästare i krigskonsten. Men han förknippas kanske främst med nederlaget vid Poltava…

Spara som favorit
          

Artikel i tidningen Populär Historia där du kan läsa om Peter den store. Här berättas också om stora nordiska kriget med fokus på de ryska krigsplatserna. Hösten 1707, för trehundra år sedan, inledde Karl XII sitt fälttåg mot Ryssland. Här skulle han möta sin överman i Peter I, den västvänlige tsaren som lärt sig krigskonst av svenskarna och som tog över den svenske kungens stormaktsställning i norra Europa…

Spara som favorit
          

I den här artikeln i tidningen Populär Historia får du veta hur Karl XII bidrog till det svenska stormaktsväldets fall. Historikern Sverker Oredsson menar att kungens personlighet spelade stor roll för att det gick som det gick. I artikeln berättas om Karl XII som människa, de betydelsefulla val han ställdes inför som kung och hur han har bedömts av eftervärlden…

Spara som favorit
          

På Hans Högmans hemsida berättas kortfattat om de flesta krig som Sverige deltagit i från 1500-talet till Sveriges sista krig 1814. Du kan också läsa om olika fältslag och sjöslag under perioden.

Spara som favorit
          

På YouTube hittar du massor av filmklipp av varierande längd och kvalité som handlar om olika händelser under Sveriges stormaktstid. Är du intresserad av historia så är sidan en guldgruva. Om inte annat så kanske du får inspiration till att utforska ämnet vidare. Pröva även att specificera din sökning om du letar efter något särskilt. Tänk dock på att vara extra källkritisk eftersom filmklippen ibland är personliga och kan ge en vinklad och förenklad bild av historien de skildrar.

Spara som favorit
          

På Hans Högmans hemsida kan du fördjupa dig i svensk militärhistoria. Här behandlas bl.a. indelningsverket, det ständiga knekthållet och båtsmanshållet samt villkoren för den indelte soldaten. På webbsidan presenteras även de svenska landskapsregementenas historia samt en del svenska fältslag under 1600-, 1700- och 1800-talet.

Spara som favorit