Karl XII styrde Sverige under en viktig tid då landet var en stormakt i Europa. Han besteg tronen redan som tonåring, och stod snart inför stora krig med länder som Danmark, Ryssland och Polen. Till en början hade Sverige stora framgångar, men efter ett avgörande nederlag i slaget vid Poltava 1709 vände krigslyckan. När Karl XII dog år 1718 i Norge, tog också den svenska stormaktstiden slut. Kriget hade medfört enorma kostnader för Sverige, både ekonomiskt och i människoliv. Tiotusentals svenskar hade dött på och utanför de blodiga slagfälten, och tusentals andra hade förts bort som krigsfångar till Ryssland. Sverige förlorade därtill merparten av sina landområden på andra sidan Östersjön.
Karl XII blickar ut mot Fredrikstens fästning på kvällen den 30 november 1718. Målning av Gustaf Cederström.
Karl XII:s död vid Halden
Vid niotiden på kvällen söndagen den 30 november 1718 gick Karl XII ner i löpgravarna intill Fredrikstens fästning vid staden Halden i Norge. Längst fram klättrade han upp på krönet, lutade sig över kanten och låg där en stund för att inspektera arbetet på nästa löpgrav.
Sedan någon vecka tillbaka belägrade svenskarna fästningen och nu höll karolinerna (de svenska soldaterna) sakta på att gräva sig allt närmare.
Det var en mörk kväll och himlen lystes då och då upp av eldflammor från exploderande granater. Plötsligt märkte officerarna nedanför Karl XII att kungen sjönk ihop. Han hade träffats av en projektil som gått rakt genom huvudet. Aktuella forskningsrön har numera fastställt att projektilen som dödade kungen var ett norskt druvhagel (kartesch), som avlossats från en av fästningens kanoner några hundra meter bort [red. anm].
I arton år hade Karl XII då försvarat den stormakt han fått i arv.
Stora nordiska kriget
Det stora nordiska kriget var en väpnad konflikt som utspelades i norra och östra Europa 1700-1721. Kriget utkämpades mellan Karl XII:s Sverige och en varierande uppsättning allianser med Ryssland, Danmark och Polen som de främsta motståndarna.
Kriget gick till en början bra för Sverige, men vände efter det stora svenska nederlaget mot ryssarna vid Poltava i Ukraina 1709.
Efter Karl XII:s död under det norska fälttåget i november 1718, sökte den svenska regeringen fred med sina fiender. Sveriges ekonomiska och befolkningsmässiga resurser var vid det laget i det närmaste uttömda efter årtionden av krig och andra olyckor som drabbat landet (bl.a. en stor pestepidemi 1710).
Det karolinska indelningsverket fungerade perfekt. Inom några månader var hela armén på fötter.
Danmark besegrades lätt och efter en rad lyckade ingripanden och strider segrade kungen, först över en stor rysk armé vid Narva (den 30 november 1700), och några år därefter över polackerna.
Men så kom motgångarna. Karl XII försökte sig på en djärv stöt mot Rysslands hjärta, mot Moskva, men fälttåget misslyckades. Kungen och hans armé tvingades därefter under mycket svåra strapatser retirera till Ukraina där de drabbades av en extremt hård vinter.
Början på slutet - slaget vid Poltava
Den 28 juni 1709 mötte den försvagade svenska armén den ryske tsaren och en stor armé i en avgörande drabbning vid Poltava i Ukraina. Svenskarna förlorade den ojämna striden varefter Karl XII och hela armén tvingades fly från slagfältet. Den sårade kungen och ett tusental man räddade sig söderut, in på turkiskt område.
ANNONS
ANNONS
Krigsfångar i Ryssland
Totalt fördes över 30 000 svenskar och folk som kämpat i Karl XII:s arméer vid olika fältslag som krigsfångar till Ryssland. Bland dem fanns flera tusen civila personer, eftersom många av officerarna hade sina familjer med sig. Dessa kvinnor och barn hamnade också i fångenskap liksom pigor och drängar till officerarna, fältpräster, hantverkare och tjänstemän som alltid reste med armén. Fångarna spreds över hela det ryska riket.
Många fick vara med om att bygga upp Sankt Petersburg på erövrat svenskt område, andra sändes till Sibirien.
Bild: SO-rummet.se Karoliner på reträtt i Ukraina strax efter det ödesdigra slaget vid Poltava 28 juni 1709. Tre dagar senare kapitulerade general Lewenhaupt med resterna av den svenska hären vid Perevolotnja. Karl XII lämnade då den slagna armén och begav sig av söderut mot det Osmanska riket. Nästan hela den resterande svenska fältarmén togs till fånga av ryssarna. Detalj från en målning av Gustaf Cederström (1845-1933).
De flesta omkom i Ryssland. Bara en fjärdedel av manskapet och omkring hälften av officerarna kom hem igen efter fem-tio-femton, upp till 35 års fångenskap. Under tiden drev fångarnas hustrur torpen, gårdarna och slotten i Sverige. Tusentals brev och dagboksanteckningar berättar om fångarnas svårigheter och om familjernas uthållighet och lojalitet. Det var år av missväxt, hungersnöd och pest i Sverige.
Den stora massan av de välorganiserade svenska krigsfångarna behöll under hela sin tid i fångenskap sin nationalitet och religion. Bara en handfull gick i tsarens tjänst.
Under några år försökte Karl XII från sin bas i Bender få turkarna med i kriget mot Ryssland. Men till slut tvingades han ge upp.
ANNONS
ANNONS
Karl XII ville göra Norge svenskt
Vid hemkomsten till Sverige fortsatte koalitionens (alliansens) krig mot Sverige, nu förstärkt med England och Preussen.
Sverige som det såg ut 1721, efter landavträdelserna vid fredsslutet i det stora nordiska kriget.
Södra Sverige var allvarligt hotat. Det var i det läget kungen inledde sitt sista fälttåg - ett försök att besegra Danmark genom att slå till mot danska Norge. Detta var ett för tiden nytt sätt att föra krig på. Norge skulle anslutas till Sverige och norrmännen skulle bli svenskar. Kungen menade att det enda sättet att genomföra detta på var att armén hade med sina egna förråd och behandlade norrmännen som sina bröder, inte som fiender.
En kula satte stopp för Karl XII:s planer.
Det norska fälttåget avbröts i samband med kungens död.
Slutet på stora nordiska kriget
I den osäkerhet som uppstod vid maktskiftet då Karl XII hade stupat gick den ryska skärgårdsflottan till anfall längs hela den svenska ostkusten. Städer, bruk, säterier och ett tusental bondgårdar sattes i brand. Mer än 10 000 människor blev hemlösa. Säd och boskap fördes bort. Men en rysk stöt mot Stockholm hejdades vid Stäket.
Efter 20 år av krig kom fredssluten där Sverige undan för undan tvingades ge ifrån sig provinserna i Baltikum, delar av östra Finland och merparten av de tyska provinserna. Därmed var det svenska stormaktsväldet upplöst. Kvar fanns bara - vid sidan av Sverige (inkl. Finland) - några små besittningar i norra Tyskland.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Hur började det stora nordiska kriget?
Vad hände med den svenska fältarmén efter slaget vid Poltava 1709?
Varför anföll Karl XII Norge?
Hur dog Karl XII?
Vad hände med Sverige efter kungens död?
Ta reda på:
Nämn några andra viktiga historiska personer som var verksamma under samma tid som Karl XII och beskriv kortfattat deras inverkan på Europas eller övriga världens historia vid den tiden.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: G. Jonasson (red.), Historia kring Karl XII, Wahlström & Widstrand, 1964 Ragnhild Hatton, Karl XII av Sverige, Lindfors, 1985 Sten Carlsson och Jerker Rosén, Svensk historia II, Bonnier, 1964 F.G. Bengtsson, Karl XII:s levnad, Norstedts, 1935 Herman Lindqvist, Historien om Sverige: Storhet och fall, Norstedts, 1995
Kristina var bara 18 år när hon klev upp på Sveriges tron. Året var 1644, och nere i Tyskland stred de svenska arméerna sedan lång tid tillbaka (1630) i det som senare blivit känt som det trettioåriga kriget (1618-1648). Kristina ärvde alltså ett rike med stora hål i statskassan. Och för att få in pengar till staten lät Kristina sälja en stor del av kronans mark till adeln. Men detta stärkte samtidigt adelns makt och gjorde dem ännu rikare. Tillsammans med marken hörde nämligen alla bönder som bodde där. Dessa hamnade nu under adelns kontroll och måste betala all sin skatt till dem istället för till kronan. Bonde- och borgarstånden protesterade i riksdagen mot adelns allt större makt i samhället. Men inget gjordes för att förändra läget. Drottning Kristina valde senare bort politiken helt och hållet. År 1654 klev hon ner från tronen och flyttade till Rom där hon kom att leva resten av sitt liv...
Den 22 juni 1743 var revolutionen nära i Stockholm. En väpnad folkmassa stod öga mot öga mot armén på Gustaf Adolfs torg. Regeringen var handlingsförlamad, kungen maktlös och folkets vrede glödande. Detta var den stora Daldansen, som slutade i blod och tårar...
Försöket att inta Prag i trettioåriga krigets slutskede 1648 illustrerar en viktig sidoeffekt av den svenska stormaktstiden. Vad som under belägringen här kallas svenska trupper bestod enbart till mindre del av svenskar och finländare. I stället dominerade tyska allierade eller legosoldater från olika delar av Europa som svenska soldater slogs tillsammans med, och tog intryck av. Konst- och bokskatter rövades från Prag eller andra kulturstäder. Valloner från nuvarande Belgien hade en nyckelroll för den svenska järnhanteringen. Allt kan med ett modernt begrepp kallas europeisering, om än mer våldspräglad än dagens Europasamverkan...
År 1618 började ett långt och blodigt krig i Tyskland, känt som det trettioåriga kriget. Det var främst ett religionskrig mellan katoliker och protestanter, där den svenske kungen Gustav II Adolf spelade en viktig roll. Han ledde den moderna svenska armén till några stora segrar, som slaget vid Breitenfeld, men stupade själv vid Lützen 1632. Sverige fortsatte därefter kriget, och blev efter freden i Westfalen 1648 en stormakt i Europa. Kriget orsakade dock enormt lidande för civilbefolkningen och lämnade stora delar av Tyskland i ruiner...
När Gustav II Adolf blev kung 1611 var han bara 17 år gammal, och Sverige befann sig i krig med Danmark, Polen och Ryssland. Redan från början tvingades han stärka Sveriges krigsmakt och skapa en mer effektiv armé. Genom att införa en ny militär organisation lades grunden för en starkare krigsmakt. Samtidigt utvecklades landets järnbruk, där vapen som kanoner och musköter började tillverkas i stor skala. Dessa satsningar gjorde Sverige till en av 1600-talets mest effektiva krigsmaskiner...
Under 1500- och 1600-talen var kvinnans roll djupt rotad i samhällets sociala och kulturella normer. Äktenskapet betraktades ofta som en affärsuppgörelse snarare än en union byggd på romantisk kärlek. Gifta kvinnor ansvarade främst för hushåll och barnuppfostran. Äktenskapets huvudsakliga syfte var att skapa social och ekonomisk stabilitet genom att ha många barn. Ogifta kvinnors yrkesmöjligheter var begränsade till arbete som piga - ofta på en bondgård - eller vissa kvinnorelaterade yrken i städerna. Samtidigt var kvinnan underordnad mannen inom både familj och samhälle. Allt detta speglades i tidens vardagsliv och lagar...
