S Fördjupning
Trettioåriga kriget var ett tyskt religionskrig mellan protestanter och katoliker, men kriget stod också mellan den habsburgske kejsaren och de olika furstarna i riket. Med tiden växte konflikten till ett europeiskt storkrig. Sverige ingrep mot kejsaren och katolikerna på fransk tillskyndan (uppmaning) 1630 (Frankrike och Sverige hade en allians). Redan 1628 hade man skickat militärhjälp till staden Stralsund vid Östersjökusten i norra Tyskland.
Motiven för det svenska ingripandet är omdiskuterade. Den officiella motiveringen var omsorg om de protestantiska trosbröderna i Tyskland samt Sveriges säkerhet inför den expanderande kejsarmakten. Samtidigt var kontrollen över de tyska flodmynningarna ett logiskt inslag i den svenska Östersjöpolitiken. Gustav II Adolf lovade ständerna (de fyra stånden i riksdagen) erövringar i Tyskland och talade öppet om Sveriges dominium maris Baltici (att göra Östersjön till ett svenskt innanhav). I protokollen från hans diskussioner med riksrådet är dock expansionsmotiven frånvarande. Istället är det rädslan för det kejserligt-katolska hotet som dominerar.
Den 25 juni 1630 landsteg den svenska armén i Pommern. Även om de svenska säkerhets- och handelsintressena hade kunnat tillgodoses genom ockupationen av den tyska Östersjökusten krävde arméns försörjning ständigt nya områden. Motståndarens kärnområden låg dessutom längre ner i Centraleuropa, och den svenska armén kom därför under de följande årens militära operationer att röra sig kors och tvärs genom Tyskland (1636-1638 och 1646-1648 hade den t.ex. en liten flotta på Bodensjön i Schweiz). Medan de aktiva operationerna till en början sköttes av utländska legoknektar kom det svenska och finska manskapet (med undantag för rytteriet) huvudsakligen att tjänstgöra i garnisonerna i Pommern.
År 1631 tillfogade svenskarna vid Breitenfeld de kejserliga trupperna deras första större nederlag i kriget. Kort efter Gustav II Adolfs död vid Lützen 1632 började dock krigsfinansieringen - trots franska subsidier (ekonomiskt stöd) - att bli ett stort problem. När Gustaf Horn led ett allvarligt nederlag vid Nördlingen 1634 började dessutom Sveriges allierade bland de protestantiska tyska furstarna att svika. Från denna tidpunkt kämpade Sverige främst för att få tillräcklig "satisfaktion" innan man lämnade kriget: landområden kring Östersjön och kontanter till truppernas avlöning. Genom Frankrikes ingripande i kriget 1636 redde situationen upp sig, och segrar av Johan Banér och Lennart Torstenson återställde Sveriges militära prestige.
De upprepade anfallen mot kejsarens kärnområden kulminerade i krigets elfte timme, när H.C. von Königsmarck under befäl av Karl (X) Gustav stormade Prag i juli 1648. Kriget avslutades med westfaliska freden.
