Radarn gav britterna ett viktigt försprång
Längs den brittiska kusten fanns ett nätverk av radarstationer som kallades Chain Home. Genom att skicka ut radiovågor och fånga upp ekot från flygplan kunde radarn upptäcka tyska flygförband redan när de befann sig långt ute över havet, ibland på över tio mils avstånd. Uppgifterna skickades vidare till särskilda ledningscentraler där personalen följde fiendens rörelser på stora kartor. Med hjälp av telefon och radio kunde man sedan skicka upp brittiska jaktplan för att möta angriparna.
Systemet kompletterades av tusentals frivilliga observatörer som spanade efter flygplan med kikare. Tack vare detta samarbete behövde inte de brittiska piloterna ständigt patrullera i luften. De kunde istället vänta på marken tills ett anfall närmade sig, vilket sparade både bränsle och krafter. Radarsystemet blev därmed en viktig förklaring till att RAF kunde stå emot de tyska flyganfallen.
Jaktplanens prestanda och styrkor
De brittiska jaktplanen Hurricane och Spitfire hade olika styrkor. Hurricane var robust, relativt lätt att reparera och effektiv mot tyska bombplan. Spitfire var snabbare och smidigare och användes ofta i luftstrider mot de tyska jaktplan som skyddade bombarna. Spitfire kunde nå hastigheter på omkring 570 km/h, medan Hurricane nådde ungefär 510 km/h. Trots att Spitfire blivit mest berömt var det Hurricane som stod för flest nedskjutna fiendeplan under slaget.
Tyskarnas främsta jaktplan var Messerschmitt Bf 109, som hade ungefär samma topphastighet som Spitfire och kunde stiga snabbare. Det var en farlig motståndare med kraftig beväpning, men planet hade en viktig svaghet. Bränslet räckte inte till särskilt lång flygtid över Storbritannien. De tyska jaktpiloterna hade därför ibland bara 10-20 minuter på sig att strida innan de måste vända tillbaka. Det gjorde att bombplanen ibland blev utan skydd.
Piloternas farliga vardag
För de brittiska stridspiloterna var dagarna fyllda av väntan och plötsliga larm. När ordern kom rusade de till sina flygplan och lyfte inom några minuter. Vissa dagar kunde samma pilot tvingas genomföra flera stridsuppdrag. Efter landningen fyllde markpersonalen snabbt på bränsle och ammunition medan piloten försökte vila inför nästa anfall. Luftstriderna var ofta korta men mycket intensiva. På bara några sekunder kunde ett flygplan bli träffat, fatta eld eller störta.
Även de tyska piloterna och bombplansbesättningarna levde under stor press. De flög över Engelska kanalen med vetskapen om att brittiska jaktplan kunde anfalla när som helst. I bombplanen arbetade flera besättningsmän tillsammans med att navigera, fälla bomber och försvara flygplanet. När de brittiska jaktplanen gick till anfall kunde besättningen bara hoppas att skyttarna och de egna jaktplanen skulle hålla fienden borta. För båda sidor innebar de ständiga uppdragen stor trötthet och psykisk stress. Många såg kamrater skjutas ner och visste att de själva kanske inte skulle överleva nästa flygning.
Blitzen och den inställda invasionen
Blitzen kallas den omfattande tyska bombkampanj mot brittiska städer som fortsatte även efter att slaget om Storbritannien hade avslutats. Blitzen inleddes den 7 september 1940 genom ett anfall mot London. Bombningarna drabbade framför allt London men även en rad andra orter, bland annat Coventry. Bombanfallen varade till den 11 maj 1941.
Hitler tvingades skjuta upp invasionsplanerna på obestämd tid redan i september 1940, eftersom det tyska flygvapnet inte lyckades besegra RAF. Under våren 1941 flyttades stora delar av de tyska flygstyrkorna österut inför den planerade attacken mot Sovjetunionen.
Piloter från 16 nationer försvarade StorbritannienVisste du att Storbritannien inte bara försvarades av brittiska piloter under slaget om Storbritannien 1940? I det brittiska jaktflyget tjänstgjorde flygare från sammanlagt 16 nationer. Ungefär var femte pilot kom från ett annat land. Bland dem fanns 145 polska och 88 tjeckoslovakiska piloter. Många hade flytt till Storbritannien efter att deras hemländer ockuperats av Nazityskland. Där fick de möjlighet att fortsätta kämpa mot den tyska krigsmakten. De polska piloterna gjorde särskilt stora insatser. Deras jaktflygförband nummer 303 blev det mest framgångsrika inom det brittiska jaktflyget under slaget. Under bara sex veckor rapporterade förbandet att dess piloter hade skjutit ner 126 tyska flygplan.
|
M LÄS MER: Slaget om Storbritannien – en viktig seger för de allierade
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Christine Hatt, Andra världskriget 1939-1945, Liber, 2003
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
Michael Tamelander, Slaget om Västeuropa, Historiska Media, 2007
Tim Newark, Turning the tide of war – 50 battles that changed the course of modern history, Chancellor Press, 2001
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
